2010-10-23, 21:16
#1
Japp. Vi föds, vi växer upp och spenderar 10 - 15 år att utbilda oss. När vi har slitigt oss igenom detta då är det dags att börja jobba. Vi jobbar i 40 år, dag ut och dag in, sen blir vi pensionärer och har ont överallt och kan inte komma ihåg vad vi gjorde för fem minuter sedan. Sedan är det dags att dö och då blickar man tillbaka på livet och ser att allt man gjort är att tjäna pengar för att fortsätta leva.
Tyvärr är det ju det våra liv går ut på. Vi spenderar timmar efter timmar med att studera integraler och krig som pågick för hundratals år sedan för att sedan kunna tjäna rikligt med pengar.
Vi går upp klockan sju varje morgon för att dricka samma gamla kopp kaffe innan vi släpar oss iväg till jobbet. Sedan sitter man där framför samma skärm varje dag (beroende på vad man har för jobb förstås). Sedan kommer man hem och tränar och äter nyttigt så att man ska kunna leva ett par år längre än medelåldern.
Fem av sju dagar i veckan, åtta timmar om dagen sitter man och drar in pengar. Man anpassar sig och gör sig till någon annan för att få anseende och status - för att övertyga andra om att vi inte är misslyckade.
Man köper ett fint hus och med pengarna som blir över använder man till att hålla sig vid liv med. Man köper mat, man betalar hyra på det fina huset man köpte och köper sina eviga cigaretter som en gång i tiden gav en status.
Lite då och då kan man fylla ut livet med en svart lucka och leva för stunden, men sen kommer man tillbaka och har allas dömande blickar på sig igen.
Visst finns det också andra saker i livet som kärlek, vänner o.s.v.
Men det är ändå ganska deprimerande att det är det här många av våra liv går ut på.
Jobba för att leva.
Är det bara jag som har känt att det vore kanske bättre att leva ett kort liv fyllt av lycka, än ett långt liv fyllt av arbete bara för att hålla igång livet?
Tänk såhär; när man går och lägger sig kan man aldrig veta att man kommer vakna upp nästa morgon. Så borde man inte leva alla dagar som att de vore det sista man gjorde?
Jag fattar därför inte heller hur folk kan störa sig på i-landsproblem. Folk överreagerar för småsaker. Vad är det allra värsta som kan hända i den här världen? Att man dör (eftersom alla ständigt kämpar för att hålla sig vid liv). Och om man ändå tänker att man inte kommer att vakna upp imorgon, varför oroa sig? Varför inte bara njuta av den sista dagen i livet?
Jag vet själv att ett samhälle inte skulle kunna fungera såhär men jag tycker i alla fall att det är ganska deprimerande att våra liv i princip bara går ut på att slita genom hela våra långa liv (och speciellt ungdomen) bara för att överleva, försörja oss.
Livet är en gåva och man lever det bara en gång.
Tyvärr är det ju det våra liv går ut på. Vi spenderar timmar efter timmar med att studera integraler och krig som pågick för hundratals år sedan för att sedan kunna tjäna rikligt med pengar.
Vi går upp klockan sju varje morgon för att dricka samma gamla kopp kaffe innan vi släpar oss iväg till jobbet. Sedan sitter man där framför samma skärm varje dag (beroende på vad man har för jobb förstås). Sedan kommer man hem och tränar och äter nyttigt så att man ska kunna leva ett par år längre än medelåldern.
Fem av sju dagar i veckan, åtta timmar om dagen sitter man och drar in pengar. Man anpassar sig och gör sig till någon annan för att få anseende och status - för att övertyga andra om att vi inte är misslyckade.
Man köper ett fint hus och med pengarna som blir över använder man till att hålla sig vid liv med. Man köper mat, man betalar hyra på det fina huset man köpte och köper sina eviga cigaretter som en gång i tiden gav en status.
Lite då och då kan man fylla ut livet med en svart lucka och leva för stunden, men sen kommer man tillbaka och har allas dömande blickar på sig igen.
Visst finns det också andra saker i livet som kärlek, vänner o.s.v.
Men det är ändå ganska deprimerande att det är det här många av våra liv går ut på.
Jobba för att leva.
Är det bara jag som har känt att det vore kanske bättre att leva ett kort liv fyllt av lycka, än ett långt liv fyllt av arbete bara för att hålla igång livet?
Tänk såhär; när man går och lägger sig kan man aldrig veta att man kommer vakna upp nästa morgon. Så borde man inte leva alla dagar som att de vore det sista man gjorde?
Jag fattar därför inte heller hur folk kan störa sig på i-landsproblem. Folk överreagerar för småsaker. Vad är det allra värsta som kan hända i den här världen? Att man dör (eftersom alla ständigt kämpar för att hålla sig vid liv). Och om man ändå tänker att man inte kommer att vakna upp imorgon, varför oroa sig? Varför inte bara njuta av den sista dagen i livet?
Jag vet själv att ett samhälle inte skulle kunna fungera såhär men jag tycker i alla fall att det är ganska deprimerande att våra liv i princip bara går ut på att slita genom hela våra långa liv (och speciellt ungdomen) bara för att överleva, försörja oss.
Livet är en gåva och man lever det bara en gång.