Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Nog fan är jag medveten om Soros och andra globalisters planer etc. Jag är rätt så konspiratorisk av mig.

Men när det gäller mordet på Palme så greppar ni hela tiden efter strån som ska förklara hur det hela är en spännande och komplicerad komplott medans det faktiskt verkar varit tvärt om. En professionell lönnmördare skulle aldrig gått tillväga på det här sättet, det förstår vem som helst. Tusen saker hade kunnat gå fel den natten för mördaren. Palme sköts mitt på gatan med en kraftig och otymplig magnum revolver framför en stor mängd vittnen. Samtidigt springer mördaren iväg med en klumpig springstil och hade kunnat blivit tagen lika gärna som han kom undan.

Ifall Mossad eller CIA hade mördat Palme så hade det inte gått till så, det kan du vara säker på.

Risken att lönnmördaren åker dit hade bara varit alldeles för stor. Nej mest troligen är det CP som gjort detta eller någon annan pundare utsänd möjligen för att döda Cedergren.

Anders Leopold skriver i Palmerummet på facebook.
Han sågar mötesteorin.

"MÖTESSCENARIOT
GLÖM DENNA ABSURDA TEORI

Under min journalisttid på först Aftonbladet och senare Expressen lärde jag känna Olof Palme privat. Att en enda sekund tro att han skulle gå till ett möte med en x-person, dessutom utan livvakt, under en period då han hotades från flera håll, är en så absurd tanke att de som fortfarande tar upp detta har inget begrepp om vad mordet på Olof Palme handlar om och bör söka sig andra vägar. Inte lägga av, det är viktigt att vi inte gör det, men gräv ner detta sanslösa scenario. Dessvärre har min kollega Gunnar Wall, som så suveränt skildrat Palmemordet i flera böcker, varit en av de som födde denna vanvettiga idé."

Tack,
ja det finns minst ett par felaktigheter i denna gamla text.
Stig ritade eventuellt någon av contra-illustrationerna enligt Sven Anér (skall gräva upp referensen, men han skriver bara "enligt uppgift", så även han är osäker)
En av vakternas far var aktiv i Contra, it's a small world...

Ojdå, starka ord från en gammal duktigt man. Vad jag minns träffade han väl bara OP en gång eller var det ett par, ? man kan inte säga att han "kände" honom iaf.
Få personer kände OP på djupet, visst skulle han kunna träffa någon han litade på när han ändå skulle gå hem. Det skulle ju bara bli en tryggare vandring. Eller så träffade han någon som erbjöd skjuts, enligt vittnesmål.
Så nej det starka orden är inte motiverade.

Ja, det var de starka orden jag reagerade på också annars hade jag nog bara skummat igenóm texten.

Även om det är "enda" risken blir väl upptäcksrisken markant större om någon rör sig runt en känd persons bostad? Även om det händelsevis i ögonblicket det händer för en som ser det kan framstå som att det är någon med fog att vara där (hantverkare, polis eller vad det nu må vara)? Jämfört med att någon innan skjutningen inträffar skulle undra över främmande människor på stan en lönehelg.

Här lyfter du frågan till rätt nivå. Ensam galningteori blir nu lika långsökt som polisspår eller särskild organiserad brottslighet. Som Dammegård förklarade var inte prio ett att döda. Inte ens då världens bästa politiska mordorganisationer varit inblandade så som synes är morden i sig något självändamål. Prio ett måste istället ha varit en grundläggande statskupp mot svensk neutralitet. Palme ville med sitt liv försvara denna princip och agera lika kraftfullt som Hammarskjöld medan en faktisk majoritet även i regering och riksdag var likgiltig eller motsatt i frågan.
För att genomföra statskupp i smyg krävs större list än någon organiserad brottslighet eller nationell säkerhetstjänst någonsin kan forma i ord och ge order om. Det gäller att med små diskreta vinkningar styra alla med inflytande mot ett och samma mål där varje operativ styrka får utgå från eget motiv, fantasi och förmåga. Detta är vad psykförsvaret är till för att kartlägga och i tid kunna varna regeringen för. Då jag jobbade i riksmedia såg jag istället tendensen (främst hos Sam Nilsson som efter sin långa tv-karriär också blev SPF ordförande) att göra nyheter så som folk skulle antas förstå dem och inte försöka förklara de verkliga händelserna....
Militärens önskan om anslutning till Nato när svenska försvaret var på väg att läggas ner var fullt begriplig. Att ingen ville se hur Nato opererade under falskt flagg i svenska farvatten var däremot obegripligt men gav tydlig signal om att folk kunde godta en statskupp utan vidare protester. Majoriteten aktörer på olika plan kunde sedan hänvisa till varandra och mena sig verka för den bästa gemensamma nyttan. Enskildas invändningar tar man död på så som MOP och efterföljande mörkläggning så tydligt upplyser särskilt invigda om. Obelisker och symboliska tecken av alla de slag talar till sist samma språk.

Äh, kära utredare: mordplatsen och skandiahuset är ju samma fysiska utgångspunkt. visst upplyser jag om att skandiahuset kan knytas till MOP i någon version.
Jag rör inte i grytan, är kanske just nu (7 år senare) inne i en något uttråkad fas då jag börjar tröttna på MOP och tar mig ibland friheten att utforska spår med lägre sannolikhet och allmänt vandra omkring lite.

Nash-jämnvikt och motiv är inte så intressanta för gemene man, man vill utgå ifrån mordplatsen. Jag försökte väcka gemeneman som hellre lyssnar på mystisk staybehind och underjordiska gångar än storpolitiska överväganden och maktbalans. Själv ser jag ju storpolitken som jätteviktig i MOP men det kräver mycket kunskap för att ens diskutera NFZ och där om inte annat tappar många intresset direkt.

Jag är normalt inte "occult" i mina resonemang men som fd medlem frimurarna vet jag hur central obelisken är i "hermetisk" filosofi och lite (mycke) konstigt är det att de hamnade just där.

De lär inte vara resta av trafikverket utan av en grupp affärsmän och fastighetsägare för att snygga upp omgivningen.

SEs viktigaste prio verkar vara att tala om att GM inte hade rock utan täckjacka:


”Stig arbetade sent denna kväll. Dagen efter skulle han åka på en skön semestervecka till fjällen med familjen, närmare bestämt Idre. Det gäller att få undan arbetet. Han vet att absolut senast kl 23,15 denna fredagskväll måste han lämna arbetsplatsen Skandia för att hinna med sista tunnelbanetåget. Stig vet att T-nergången Sveavägen/Tunnelgatan är stängd, han måste fram till nästa station.
På med rocken, kepsen med öronlappar och glasögonen. Med handbagen i fast grepp tar Stig hissen ner från en av de ändlösa korridorerna i detta komplex till Skandias kontorsbyggnad. Stämpelklockan trycker dit 23,21,00 och Stig kliver ut i vinterkylan.
- Som du vet är trottoaren mycket bred här på Sveavägen, berättar Stig. Jag går ut genom dörren bredvid de stora svängdörrarna för dessa är låsta nattetid. Bråttom har jag och jag går längst ut på trottoaren mot Sveavägen fram emot korsningen vid Tunnelgatan. Efter dryga 30 meter skall jag kolla klockan. Som du ser har jag en svart urtavla, säger Stig och sträcker ut armen för att visa mig. Därför viker jag in mot Götabankens fönster för att i dess ljus se hur mycket tid jag har på mig.
- Just i denna rörelse, från ytterkanten av trottoaren strax innan reklampelaren och in mot bankfönstret hör jag något som mest liknar en ”smällare.” Jag reagerar inte omedelbart, men när jag tittar upp och bort mot Tunnelgatan ser jag en person liggande på marken och en kvinna som böjer sig ner över honom. Jag springer fram till dem och då har det redan kommit fram ett ungt, sött par, en kille och en tjej. Min språngmarsch fram till det, som senare kommer att visa sig vara Olof Palmes mordplats, tar 6-7 sekunder.
Stig hinner aldrig se den person som avlossat skotten. Inom de närmaste minuterna dyker det upp fler personer vid mordplatsen. Stig upplever att ingen tar några initiativ - själv vill han komma därifrån så fort som möjligt och förbereda en efterlängtad semestervecka i Idre.

Men det blir Stig som bryter förlamningen. Hans fru är sjuksköterska, och själv har han som anställd på Skandia gått ”förstahjälpenkursen.”

Mannen ligger framstupa och jag böjer mig ner invid kvinnan. Blodet väller ur munnen och döljer ansiktsdragen. Jag förstår att andningsvägarna måste frigöras och lägger mannen i framstupa sidoläge. Han är alldeles livlös.
- Jag sitter på huk med ryggen åt gatan och vid ett tillfälle höjer jag blicken och tittar in i gränden. Och då, på Luntmakaregatan bakom byggbarackerna tittar det fram en person som jag upplever som hotfull. Jag tittar ner på mannen på gatan och när jag lyfter blicken in mot gränden igen är personen i gränden försvunnen. Efteråt har jag konstaterat att det är vittnet ”Lars” jag sett.
- Vad jag uppfattar är jag den ende som talar med kvinnan. Jag frågar henne vart han som sköt tog vägen och då pekade hon in i Tunnelgatans gränd och bort mot trapporna. På min fråga hur denne var klädd svarade hon efter någon sekunds tvekan: ”en mörkblå halvlång täckjacka.”

Stig är kvar vid mannens sida. Kvinnan rusar hysteriskt fram till alla som kommer till mordplatsen. Hon rusar även fram till kommissarie Söderström och dennes kollega, som sent omsider kommit fram till mordplatsen och som Stig säger ”långsamt gått ur bilen och ställt sig framför den.” Enligt Stig tar det minst 6-6,5 minuter innan Söderström anländer till mordplatsen - alltså ca 23,28.
- Jag ligger fortfarande kvar på knä vid mannen med ryggen åt Sveavägen då jag hör springande steg bakom mig. En polis tar mig på axeln och frågar vilken väg han som sköt tog. Jag reser mig då upp och sträcker i något militärisk stil ut armen och pekar in mot trapporna i Tunnelgatan.
- Efter en stund kommer jag ihåg att jag inte sa hur mannen var klädd, vilket kvinnan berättat för mig. Jag reser mig då upp och springer efter poliserna som likt en ”glammande” småskoleklass gett sig av in i gränden. Men när jag kommer fram till Luntmakaregatan ser jag ingen varpå jag rundar byggbarackerna och går tillbaka till mordplatsen. På håll ser jag då hur någon vänt mannen i ryggläge och gör hjärtmassage. Ambulansen är framme och jag kommer fram när de lastar in mannen och kör därifrån. Då kommer flickan i det unga paret fram till mig och säger ”vet du vem det är som är skjuten?” Nej, svarar jag. Då berättar hon att det är Olof Palme. ”Du skämtar,” säger jag och får då en arg blick och svaret ”att sådant skämtar man inte om.” Det samtalet glömmer jag aldrig - jag som trott att det var en knarkaffär som gjorts upp!
- Jag ser en person på gatan och en polis som tar upp hans vittnesmål. Väl framme vid dem hör jag hur mannen beskriver en person som flytt in i gränden. Det är signalementet på mig! Ingen av dem reagerar på mig och när jag ber polisen ta mina vittnesuppgifter med anledning av att jag var en av de första på plats möts jag av svaret – ”Tack, men vi har redan ett vittne”! Mitt signalement figurerar förmodligen fortfarande!

http://archive.li/5kBNo#selection-259.1-289.424

Nej, det gör jag inte. Jag har inte landat i någon mer specifik teori. Men jag håller inte som särskilt osannolikt att polis, militär på något sätt var instrumentala i att misstänkliggöra OP, sprida rykten och liknande, att skapa misstro och spänningar men inte nödvändigtvis varit inblandade i själva dådet. Men på grund av aktiviteter som skvaller, snokande i syfte att misstänkliggöra självklart ser suspekt ut när man ser på vad som förevarit innan mordet. Genom en utspridd uttalad illvilja mot Palme under sista tiden han levde så följer givetvis att det kanskeifrågasätts hur opartiskt utredningen bedrivs. HH underlättande inte precis för sig själv när han strödde nedsättande kommentarer om vittnen, sket i att följa upp tips om poliser (för en polis som blir upekad kan det ju ha ett värde att en utredning görs som kan leda till att man frias från misstankar, man kan inte säga att en utredning jävlas med poliser).

Ingen tvekan om att det var så det planerades långt i förväg. Problemet för kuppmakarna var att hitta en tillräckligt säker hitman utan att själva bli avslöjade för anstiftan. Polis och Säpo måste ta CIA till hjälp med folk som också Palme vågade lita på för att överlista det som visat sig vara på gång genom intet ont anande PKK osv. Bästa metoden är då att uppträda så som kuppmakarna själva skulle ha gjort och om möjligt infiltrera deras ledande organ. Så utvecklas ett kvadrupelspel där till sist en starkare och mer informerad femtekolonn kan ta ledningen över den till sin natur alltid trögare demokratin. Holmérs bluffande auktoritära metod var alltså i detta läge den enda möjliga.
Att en som IvB, meriterad som prickskytt, kunde tacka nej till erbjudandet om 2 miljoner dollar då Oliver North var ute och sonderade terrängen, så som också kuppmakarna försökt med Tell eller CGÖ kan jag tänka, istället skulle vända sig till både Säpo och Socialdemokraterna direkt hade väl ingen kunnat räkna med. Därmed sprack också CIA och Holmérs antikupplan....