Citat:
Citat:
Minlinjerna aktiveras en vecka in i jakten då ÖB gav order om att fasta mineringar fick sättas in mot misstänkta inkräktare. Minorna sätts först i automatiskt läge där minornas magnetiska sensorer själva kunde utlösa. Enligt Chefen för Stockholms kustartilleri gavs av misstag i hastigheten order om automatiskt läge, detta skulle inte varit avsikten. Två minor detonerar relativt omgående och då man misstänker att något tekniskt fel kan ha orsakat detta ändras läget till manuell efter ca två timmar. På kvällen den 7:e samt den 11:e bedöms att ubåtar passerar över minlinjen och minor detoneras manuellt strax efter bedömd passage. Man utlöser minorna manuellt och medvetet sent, då syftet är att tvinga upp en ubåt, ej sänkning. ÖB beslutar den 9:e oktober att minspärrförbanden har generellt eldtillstånd dagtid vid god sikt. Stor hänsyn skall tas till att inte riskera skada civila. Man har alltså ett allmänt eldtillstånd under dag, men inte nattetid.
Den 12:e ges eldtillstånd för följande natt då minstationen vid Mälsten nu har så pass god mörkerförmåga med både bildförstärkare och närspaningsradar. Ingenting händer under denna natt och det normala dagliga eldtillståndet återinträder vid gryningen. Under vatten finns både minlinjernas magnetiska sensorer samt en linje av fem hydrofoner. Till minstationen har en mycket kvalificerad hydrofonist tagits in, AK som normalt var förste hydrofonist på ubåten Sjöhästen. Under eftermiddagen den 13e uppfattas ljud och indikationer som tyder på att en undervattensfarkost i mycket låg fart närmar sig Mälstenslinjen norrifrån. Sannolikt från själva hårsfjärdsområdet och via Mysingen vidare ut mot öppet hav, men som blockeras av minlinjerna vid Mälsten. De norra utloppen var också spärrade, så för ubåtar som opererat inne i Hårsfjärden är den södra passagen via Mälsten ett av få alternativ.
För natten har ÖB delegerat befälet till försvarsstabschef viceamiral BS Vid 20.05 meddelas till Mälsten att eldförbud gäller för minorna. Befälhavararen för minlinjerna vid Mälsten ringer till försvarsstabschefen BS och begär att få eldtillstånd på grund av indikationerna på att ubåtspassage är nära förestående. BS nekar till det då han anser att kustartilleriet inte har tillräckligt uppsikt över ytan i mörkret. Chefen på Mälsten menar att de har full kontroll över området genom de bildförstärkare och annan materiel och att man testat detta tillfredsställande tidigare på kvällen. Man hade dessutom eldtillstånd hela natten innan. Telefonsamtalet skall ha varat i över 20 minuter där chefen på Mälsten försöker övertala BS om att få eldtillstånd, men denna vidhåller eldförbudet. Efter samtalet låter BS via ytterligare tre olika instanser meddela förbudet direkt ned till Mälsten (Militärområdets befälhavare, örlogsbasen på Muskö samt chefen för Sthlm KA.)
Inom minspärrförbanden var man van vid att eldtillstånd gällde för längre perioder och även under mörker. Denna uppfattning var baserad på reglementen för situationen i krig och erfarenheter från krigsförbandsövningar och kustartilleriförbandet på plats är därför frustrerade över ej att ha eldtillstånd just i det aktuella läget. Allt eftersom indikationerna blev starkare ringer chefen på Mälsten ett flertal gånger till försvarstabschefen BS, men denne nekar varje på gång med hänsyn till säkerheten och att KA inte anses ha kontroll över vattenytan. Exakt klockan 23.00 indikerar fem minor i minlinjen öster om Mälsten att ett stort metalliskt föremål passerar över dem. På grund av eldförbudet kan KA-personalen inte ge eld med minorna. (Ett prov görs ett antal veckor senare med svensk ubåt där man får precis samma utslag när den passerar över minlinjen i låg fart.)
Hydrofonisten AK har även kontakt med föremålet via hydrofonlinjen. AK anses vara en av marinens främsta hydrofonister och bedömer att det är just ubåt som rör sig utanför Mälsten. Han noterar att undervattensfarkosten går med låg fart (för att minimera ljud) och möjligen rör sig nära botten. Den förflyttar sig långsamt utåt och passerar sedan hydrofonlinjen som ligger söder om ön. AK bedömer det som en mindre farkost. Två timmar efter den misstänkta ubåten passerat över minlinjen ger försvarsstabschefen BS nu eldtillstånd. Det är då (kl 01.06) fortfarande lika kolsvart som tidigare under kvällen. Under de fem timmar med eldförbud har ingenting förändrats på Mälsten i form av mörkerförmåga. Samtliga nätter efter detta ges fullständigt eldtillstånd. Den misstänkta ubåten ligger nu långt utanför minlinjen, men man har fortfarande kontakt från både hydrofonsystemet samt helikopter som har sonarkontakt. På Mälsten ilastas sexton sjunkbomber fördelade på tre båtar som åker ut för att ledda av helikoptern fälla sjunkbombsmatta över ubåten. Via sambandssystemet styr helikoptern in dem och man är beredd till fällning. En röst går dock omedelbart före fällningen in på radionätet och ger order om att endast två sjunkbomber får släppas. I förvirringen som uppstår släpps dessa två sjunkbomber inte heller på korrekt plats och ubåten undkommer. Det har i efterhand aldrig kunnat klarläggas vem som gav ordern. På Mälsten var uppfattningen att det kom från Örlogsbasen på Muskö.
Redan klockan 08 på morgonen den 14:e rapporterar dock försvarsstabschefen BS till överbefälhavaren att det troligen handlat om "en elektrisk störning" vid Mälsten och ingen ubåt. Hydrofonisten AK som hade förflyttats till Mälsten under hårsfjärdsincidenten då han var en av Sveriges få experter på ubåtsljud. Han bedömer som noterat tidigare att ubåt rör sig över minlinjen och sedan vidare utåt förbi hydrofonlinjen. Han gör cirka en timmes inspelning av ubåtsljud runt midnatt den aktuella kvällen. På den separata talkanalen gör han noteringar när ubåten rör sig framåt, ligger stilla osv. Han uppfattar att farkosten har en skadad propeller. Kontakten försvinner efter 01.37 när det begränsade sjunkbombsanfallet sattes in. Dagen efter flygs både AK och banden till FOA i Stockholm. AK får där spela upp bandet och förklara vad det är som hörs vid olika partier, bland annat att undervattensfarkosten har någon form av skada på propellern, att den rör sig ryckvis framåt och senare lägger sig på botten då helikopter närmar sig. AK är fullständigt säker på att det är ubåt. Bandet öde är sedan okänt, men användes inte vid expertsamtalen med Ryssland i början av 90-talet. Vid Ekéusutredningen 2001 visade det att inga ubåtsljud fanns kvar, enbart hydrofonistens kommentarer på talkanalen.
Försvarsstaben var ÖB:s ledningsorgan i fredstid och chef var alltså viceamiral BS. I försvarsstabens krigsdagbok från kvällen/natten 13-14 har alla sidor avlägsnats, både i den handskrivna och maskinskrivna versionen. Det har inte gått att utreda vad som hänt med dem. Försvaret tillsatte senare en intern utredning över Hårsfjärdenhändelserna, den så kallade Grandinutredningen. Den skriver att det mycket sannolikt skedde passage av en undervattensfarkost över mineringen den aktuella kvällen. Direkt efter hårsfjärdsincidenten tillsattes även en statlig utredning som i april 1983 presenterade sin rapport kallad "Att möta ubåtshotet", SOU 1983:13. I kommissionen ingick försvarsstabschefen BS själv som expert. Utredningen slår fast att rykten om att ubåtar undkom med svensk hjälp är "grundlösa" och att eldförbudet beordrat av BS hade "godtagbara skäl". Huruvida en ubåt löpte ut den 13:e oktober är "omtvistat bland marina experter". Senare gjorde den Marina Analysgruppen en rapport om händelsen. Den gör bedömningen "ej ubåt", vilket varit marinens officiella hållning sedan dess. I rapporten över händelserna vid Mälsten 13-14:e finns också bara någon enstaka notering om att en helikopter haft misstänkt sonarkontakt kvar, detta noterar den statliga Ekéusutredningen 2001 som "egendomligt" med tanke på den stora mängd information om händelserna i Mälstens krigsdagbok rikliga hydrofonkontakter och minsystemets indikeringar.
Det skall alltså normalt infalla eldförbud på grund av mörker. BS skickar ändå ut en extra order om detta för att kontrollera om att Mälsten helt säkert uppfattat detta. Han ser också till att Militärbefälhavaren, Örlogsbasen och KA-chefen samtliga måste kontakta Mälsten så att även de bekräftar att eldförbud gäller. Chefen vid Mälsten ringer direkt någon gång efter 20 och begär eldtillstånd. Man pratar länge, men BS hävdar att minorna inte är tillförlitliga och att man saknar mörkerförmåga. Att man hade fullgod nattsikt hade kontrolleras redan natten innan och gällande minorna var Chefen på Mälsten (Sven-Olof Kviman) normalt chef på Kustartilleriets Minskola, dvs onekligen kapabel att hantera dem. Exakt 23.00 ger minlinjen utslag på undervattenspassage. (Senare kontakt med både helikopter- och bottenliggande hydrofoner.) Eldtillstånd ges två timmar senare.
I Försvarsstabens egen krigdagbok finns under hela Hårsfjärdsincidenten infört händelser i princip varje timme. Dessa gjordes först för hand och renskrevs senare på maskin. Från klockan 13.00 på dagen fram till 01.00 på natten saknas sidor, och dessa har alltså försvunnit från både den handskrivna och den färdiga maskinskriften. Slarv hade möjligen förklarat om en av dessa versioner försvunnit, men båda är ju märkligt.
Den 12:e ges eldtillstånd för följande natt då minstationen vid Mälsten nu har så pass god mörkerförmåga med både bildförstärkare och närspaningsradar. Ingenting händer under denna natt och det normala dagliga eldtillståndet återinträder vid gryningen. Under vatten finns både minlinjernas magnetiska sensorer samt en linje av fem hydrofoner. Till minstationen har en mycket kvalificerad hydrofonist tagits in, AK som normalt var förste hydrofonist på ubåten Sjöhästen. Under eftermiddagen den 13e uppfattas ljud och indikationer som tyder på att en undervattensfarkost i mycket låg fart närmar sig Mälstenslinjen norrifrån. Sannolikt från själva hårsfjärdsområdet och via Mysingen vidare ut mot öppet hav, men som blockeras av minlinjerna vid Mälsten. De norra utloppen var också spärrade, så för ubåtar som opererat inne i Hårsfjärden är den södra passagen via Mälsten ett av få alternativ.
För natten har ÖB delegerat befälet till försvarsstabschef viceamiral BS Vid 20.05 meddelas till Mälsten att eldförbud gäller för minorna. Befälhavararen för minlinjerna vid Mälsten ringer till försvarsstabschefen BS och begär att få eldtillstånd på grund av indikationerna på att ubåtspassage är nära förestående. BS nekar till det då han anser att kustartilleriet inte har tillräckligt uppsikt över ytan i mörkret. Chefen på Mälsten menar att de har full kontroll över området genom de bildförstärkare och annan materiel och att man testat detta tillfredsställande tidigare på kvällen. Man hade dessutom eldtillstånd hela natten innan. Telefonsamtalet skall ha varat i över 20 minuter där chefen på Mälsten försöker övertala BS om att få eldtillstånd, men denna vidhåller eldförbudet. Efter samtalet låter BS via ytterligare tre olika instanser meddela förbudet direkt ned till Mälsten (Militärområdets befälhavare, örlogsbasen på Muskö samt chefen för Sthlm KA.)
Inom minspärrförbanden var man van vid att eldtillstånd gällde för längre perioder och även under mörker. Denna uppfattning var baserad på reglementen för situationen i krig och erfarenheter från krigsförbandsövningar och kustartilleriförbandet på plats är därför frustrerade över ej att ha eldtillstånd just i det aktuella läget. Allt eftersom indikationerna blev starkare ringer chefen på Mälsten ett flertal gånger till försvarstabschefen BS, men denne nekar varje på gång med hänsyn till säkerheten och att KA inte anses ha kontroll över vattenytan. Exakt klockan 23.00 indikerar fem minor i minlinjen öster om Mälsten att ett stort metalliskt föremål passerar över dem. På grund av eldförbudet kan KA-personalen inte ge eld med minorna. (Ett prov görs ett antal veckor senare med svensk ubåt där man får precis samma utslag när den passerar över minlinjen i låg fart.)
Hydrofonisten AK har även kontakt med föremålet via hydrofonlinjen. AK anses vara en av marinens främsta hydrofonister och bedömer att det är just ubåt som rör sig utanför Mälsten. Han noterar att undervattensfarkosten går med låg fart (för att minimera ljud) och möjligen rör sig nära botten. Den förflyttar sig långsamt utåt och passerar sedan hydrofonlinjen som ligger söder om ön. AK bedömer det som en mindre farkost. Två timmar efter den misstänkta ubåten passerat över minlinjen ger försvarsstabschefen BS nu eldtillstånd. Det är då (kl 01.06) fortfarande lika kolsvart som tidigare under kvällen. Under de fem timmar med eldförbud har ingenting förändrats på Mälsten i form av mörkerförmåga. Samtliga nätter efter detta ges fullständigt eldtillstånd. Den misstänkta ubåten ligger nu långt utanför minlinjen, men man har fortfarande kontakt från både hydrofonsystemet samt helikopter som har sonarkontakt. På Mälsten ilastas sexton sjunkbomber fördelade på tre båtar som åker ut för att ledda av helikoptern fälla sjunkbombsmatta över ubåten. Via sambandssystemet styr helikoptern in dem och man är beredd till fällning. En röst går dock omedelbart före fällningen in på radionätet och ger order om att endast två sjunkbomber får släppas. I förvirringen som uppstår släpps dessa två sjunkbomber inte heller på korrekt plats och ubåten undkommer. Det har i efterhand aldrig kunnat klarläggas vem som gav ordern. På Mälsten var uppfattningen att det kom från Örlogsbasen på Muskö.
Redan klockan 08 på morgonen den 14:e rapporterar dock försvarsstabschefen BS till överbefälhavaren att det troligen handlat om "en elektrisk störning" vid Mälsten och ingen ubåt. Hydrofonisten AK som hade förflyttats till Mälsten under hårsfjärdsincidenten då han var en av Sveriges få experter på ubåtsljud. Han bedömer som noterat tidigare att ubåt rör sig över minlinjen och sedan vidare utåt förbi hydrofonlinjen. Han gör cirka en timmes inspelning av ubåtsljud runt midnatt den aktuella kvällen. På den separata talkanalen gör han noteringar när ubåten rör sig framåt, ligger stilla osv. Han uppfattar att farkosten har en skadad propeller. Kontakten försvinner efter 01.37 när det begränsade sjunkbombsanfallet sattes in. Dagen efter flygs både AK och banden till FOA i Stockholm. AK får där spela upp bandet och förklara vad det är som hörs vid olika partier, bland annat att undervattensfarkosten har någon form av skada på propellern, att den rör sig ryckvis framåt och senare lägger sig på botten då helikopter närmar sig. AK är fullständigt säker på att det är ubåt. Bandet öde är sedan okänt, men användes inte vid expertsamtalen med Ryssland i början av 90-talet. Vid Ekéusutredningen 2001 visade det att inga ubåtsljud fanns kvar, enbart hydrofonistens kommentarer på talkanalen.
Försvarsstaben var ÖB:s ledningsorgan i fredstid och chef var alltså viceamiral BS. I försvarsstabens krigsdagbok från kvällen/natten 13-14 har alla sidor avlägsnats, både i den handskrivna och maskinskrivna versionen. Det har inte gått att utreda vad som hänt med dem. Försvaret tillsatte senare en intern utredning över Hårsfjärdenhändelserna, den så kallade Grandinutredningen. Den skriver att det mycket sannolikt skedde passage av en undervattensfarkost över mineringen den aktuella kvällen. Direkt efter hårsfjärdsincidenten tillsattes även en statlig utredning som i april 1983 presenterade sin rapport kallad "Att möta ubåtshotet", SOU 1983:13. I kommissionen ingick försvarsstabschefen BS själv som expert. Utredningen slår fast att rykten om att ubåtar undkom med svensk hjälp är "grundlösa" och att eldförbudet beordrat av BS hade "godtagbara skäl". Huruvida en ubåt löpte ut den 13:e oktober är "omtvistat bland marina experter". Senare gjorde den Marina Analysgruppen en rapport om händelsen. Den gör bedömningen "ej ubåt", vilket varit marinens officiella hållning sedan dess. I rapporten över händelserna vid Mälsten 13-14:e finns också bara någon enstaka notering om att en helikopter haft misstänkt sonarkontakt kvar, detta noterar den statliga Ekéusutredningen 2001 som "egendomligt" med tanke på den stora mängd information om händelserna i Mälstens krigsdagbok rikliga hydrofonkontakter och minsystemets indikeringar.
Det skall alltså normalt infalla eldförbud på grund av mörker. BS skickar ändå ut en extra order om detta för att kontrollera om att Mälsten helt säkert uppfattat detta. Han ser också till att Militärbefälhavaren, Örlogsbasen och KA-chefen samtliga måste kontakta Mälsten så att även de bekräftar att eldförbud gäller. Chefen vid Mälsten ringer direkt någon gång efter 20 och begär eldtillstånd. Man pratar länge, men BS hävdar att minorna inte är tillförlitliga och att man saknar mörkerförmåga. Att man hade fullgod nattsikt hade kontrolleras redan natten innan och gällande minorna var Chefen på Mälsten (Sven-Olof Kviman) normalt chef på Kustartilleriets Minskola, dvs onekligen kapabel att hantera dem. Exakt 23.00 ger minlinjen utslag på undervattenspassage. (Senare kontakt med både helikopter- och bottenliggande hydrofoner.) Eldtillstånd ges två timmar senare.
I Försvarsstabens egen krigdagbok finns under hela Hårsfjärdsincidenten infört händelser i princip varje timme. Dessa gjordes först för hand och renskrevs senare på maskin. Från klockan 13.00 på dagen fram till 01.00 på natten saknas sidor, och dessa har alltså försvunnit från både den handskrivna och den färdiga maskinskriften. Slarv hade möjligen förklarat om en av dessa versioner försvunnit, men båda är ju märkligt.
Påminner inte detta väldigt mycket om hur PU försökt förringa olika vittnesmål såsom "riksfyllot" och olika bortförklaringar av tidiga WT-iakttagelser m.m.
