Citat:
Ursprungligen postat av
Miracklet
Lebel har redan svarat, men jag reagerar på att så många verkar ha svårt att förstå att en attentatsgrupp kan ha haft gott om tid att förbereda sig, så jag ska också försöka förklara hur det kan ha gått till.
Val av vapen, vem/vilka som ska agera gärningsman och en mängd andra förberedelser går att förbereda innan man vet tid och plats för ett lämpligt tillfälle att slå till. Likaså kan man i detalj planera flyktplanerna. Vet man att man ska slå till någonstans i Stockholm så kan man ändå planera gömställen, var man ska få tag i flyktbilar som inte går att spåra, tidtabell för flygplan ut ur landet, etc.
Med alla de förberedelserna så behöver man bara vänta in rätt tillfälle och det gör man lämpligast med telefonavlyssning. Vad jag förstått så var det ingen rocket science att lyssna av en telefon utan att det gick att upptäckas på den tiden.
Avlyssningen hade säkert pågått en viss tid innan man fick reda på att statsministern skulle ge sig ut en fredagkväll utan livvakter.
Varför sitter en uppernbarligen kvalificerad attentatsgrupp och avlyssnar att ett tilltänkt offer ska ut och röra sig längs okända rutter i ett vimlande city? Utan tvekan ett uselt tillfälle, vilket envar som begrundar hur en GM torde ha tänkt
på förhand inser.
Den här avlyssnande gruppen blir givetvis varse att statsministern så gott som alltid rör sig utan livvakter på sin fritid. Och även på vägen till och från arbetsplatsen respektive Säpo-bilen och bostaden. Attentatsgruppen känner alltså till möjligheten att verkställa saken diskret i porten (som enkelt kunde tryckas upp utifrån), när statsministern är på väg in eller ut.
Citat:
Även om man inte visste vilken film han skulle se så visste man biografen och hade flera timmar på sig att anropa medlemmar i attentatsgruppen, som hade god tid på sig att anlända till biografen och placera ut sina mannar på olika tänkbara ställen dit paret skulle kunna bege sig efter bion. Så från samtalet tidigare på kvällen fram till att bion var slut så hade man ganska många timmar på sig att samla ihop en grupp som antagligen redan var i beredskap att slå till så fort de fick en signal, köra dit flyktbilar och finjustera planerna och anpassa den efter platsen där man skulle slå till. När man visste vilken biograf paret skulle till så var det bara att placera ut en man som höll uppsikt över utströmmande folk.
Något som ofta glöms bort är att tidpunkten var perfekt ut i det fall attentatsmannen hade vanliga dagjobb. Då behövde de inte plötsligt dra från jobbet eller sjukskriva sig, vilket skulle kunna vara svårt att förklara vid eventuell misstanke mot de inblandade personerna. Nu behövde de bara manipulera en viss flickvän, om de nu ens hade det. Om det var utlänningar som låg bakom så var de väl på "arbetsresa". (Jag kan tycka att utredarna borde lagt större kraft på att kontrollera alibin både vid tiden precis efter mordet och långt senare)
Sedan verkar det som att många MOP-intresserade har sett för många Hollywood-filmer. De lever i tron att alla attentatsgrupper planerar allt helt perfekt, typ i Mission Impossible-stil. Men verkligheten kan ligga betydligt närmare jönsonligan och behöver inte alls vara så proffsiga och perfekta som man föreställer sig. En sydafrikan som inte är van vid is och snö skulle mycket väl kunnat ha hala lågskor och halkat runt på isen. De behöver inte alls ha varit så diskreta med sina walkie-talkies som man själv kan tycka att de borde ha varit. De är ändå vanliga människor som kan klanta sig och göra misstag.
Att organiserade och planlagda politiska attentat i allmänhet var effektiva, kallblodiga och tämligen välplanerade har i MOP-sammanhang förvridits till att vara blott en Hollywood-kliché. Och det påstås att i själva verket utfördes sådana tafatt och stolpigt (med exempelvis endast ett skott man chansar på ska ha avsedd verkan för att sedan chansa vidare om att komma undan mitt bland folk i city osv).
I realiteten gick det dock typiskt sett till så att sonderar offrets vanor, slår till i ett förutsägbart och kontrollerbart sammanhang likt när vederbörande är på väg in eller ut från bostad eller fordon i anslutning till denna och skjuter med flera skott.
Att vid en plötsligt uppenbarad förestående utfärd fylla kvarter åt alla möjliga håll med inringda skyttar osv framstår som en fantasi utan grund i något rimligen tänkbart.