Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Intressant. M a o, ljög han inte om ATT han sprang inåt gränden utan NÄR han sprang.

Med tanke på den fart han hade vid uppvisning i massmedia av sin språngmarsch så var en välbehövlig vila på restaurang Bohemia något han kan ha kontemplerat.

Ja, det vore ett litet steg framåt i utredningen.

Det var fredagkväll och löningsdag. Gamla stans bluesiga musikställen lockade. Mannen hade tagit pendeln från söderort med sitt spädgrisstora vapen i fickan. Han gillade känslan att bära på vapnet som han hade köpt i Kungsträdgården av en okänd lirare. Vapen är makt. Förutom att han var vänsterextremist och vid denna tidpunkt också beroende av amfetamin var han också polisinformatör, så han diggade det här med lag och ordning, uniformer och polisväsende. Men han hatade Palme sedan gammalt. Hans farsa hade varit en helgjuten, aktiv sosse i hela sitt liv och de båda hade haft många häftiga ideologiska diskussioner under många år. Av en ren slump möter han paret Palme i Gamla stan. Han känner hur ursinnig han blir, så han vänder på klacken och följer efter dem till biografen. Han hatar Palme därför att han tycker att staten/sossarna har förstört hans liv. Han fick sparken från sitt gamla statliga jobb pga av alltför kraftiga fackliga protester. Han blev helt enkelt en jobbig jävel att hantera för cheferna. Och IB-affären har denne man heller aldrig glömt och kunnat förlåta Palme för. Detta är ingen dum snubbe. Möjligen lite aspig. Fyrkantig. När han har spanat in vilken film paret ska se och kollat upp när den slutar, går han ut på stan och fixar sig lite förklädnad: snor en jacka, ett par glasögon och en ful mössa i några närliggande lokaler. Kanske sätter sig vid ett bord och tar en bira eller två medan han väntar. Han återvänder sedan till biografen i god tid och trycker näsan in mot biografen för att se om han ser paret Palme, vilket observeras av flera vittnen. Han följer sedan efter paret när de lämnar platsen och skjuter vid Dekorimahörnet. När han har kommit uppför trappan på Tunnelgatan tar han sedan trapporna på Regeringsgatan "tillbaka" ner till Kungsgatan. Han blandar upp sig med fotgängarna där och går lugnt och iskallt mot Stockholms central för att åka hem igen. Under alla år som följer efter mordet pratar han gärna med de som orkar lyssna engagerat och nästan som besatt om palmemordet. Mannen är död idag och resten är historia. På ett svartvitt fotoporträtt publicerat efter hans död håller han i ett baseballträ. Varför vet ingen för han spelade inte baseball.

Du menar att den okände liraren var Christer Andersson? Som sålde vapnet i Kungsträdgården före mordet?

Det kunde ha varit en spännande historia.

Om inte Christers bror Kurt hade sett revolvern efter mordet.

Kurt såg vapnet efter mordet. Sommaren 1990 (att döma av förhöret). Christer förvarade vapnet i sin lägenhet på Huggarvägen 9 i Västerhaninge (som han flyttade till 1987). I ett vapenskåp i en skrubb (IVA16644-A).

Jon Jordås nämner iakttagelsen i sin bok.

"En närstående kommer med en iakttagelse. Han vill minnas att han såg revolvern en gång inne i vapenskåpet, det borde ha varit ungefär i början av 1990-talet. Det skulle i så fall betyda att Christer haft vapnet i sin ägo lång tid efter Palmemordet." Lång tid. Inte efter 1992 (då Christer enligt egen uppgift sålde vapnet till en okänd man i Kungsträdgården). Efter 1992 finns inga kända iakttagelser av vapnet.

Är det sannolikt att Christer Andersson förvarade vapnet i fyra år efter mordet? Om det var mordvapnet? Kanske. I så fall var det synd att polisen inte gjorde husrannsakan hos Christer på Huggarvägen 9 sommaren 1990 (när Christer ignorerade två påminnelser om provskjutning i januari och maj 1990 och hade vapnet i sin ägo). Istället för 1995. Polisen ignorerade Christers uteblivna provskjutning. I mer än tre år. Först i augusti 1993 uppmärksammades den. Då gjorde man ingen brådska. Först i januari 1994 kontaktades Christer.

Mördaren sa han hade ett testamente som han lämnat till sin advokat. Vet inte om PU fått det när personen dog 2016. Jag har iaf sagt till polisen då. Det om testamente kan va lögn med för att verka viktig i media. Han hade ju inga tillgångar.
Vidare har personen berättat för några att han är mördaren men eftersom polisen kräver bevis har inget hänt. Men det finns med i förundersökningen.
Jag hoppas att DNA ska lösa mordet efter 1 juli o att polisen har med palmemordet på listan de nu knåpar ihop med olästa grova brott.

Det handlar definitivt inte om Christer Andersson.
För övrigt så måste man vara källkritisk i sunt förnuft omfattning.
Uppgifter från Christers bror måste värderas kritiskt och behandlas med stor försiktighet.Detta gäller särskilt info som den refererade.
Det är ju som Christers kusin,L,säger i poddserien Mannen med revolvern som svar på varför han inte tidigare meddelat Polisen om sina misstankar gällande Christer.
Blod är tjockare än vatten.

Det vore inte första gången som en person kastat en släkting under bussen i en stor, massmedial mordgåta.

Det hände i JTR-utredningen, i Zodiac-fallet, m.m.

[quote=Lebel|91588331]
Du menar att den okände liraren var Christer Andersson? Som sålde vapnet i Kungsträdgården före mordet?

Det kunde ha varit en spännande historia.

Om inte Christers bror Kurt hade sett revolvern efter mordet.

Kurt såg vapnet efter mordet. Sommaren 1990 (att döma av förhöret). Christer förvarade vapnet i sin lägenhet på Huggarvägen 9 i Västerhaninge (som han flyttade till 1987). I ett vapenskåp i en skrubb (IVA16644-A).

Jon Jordås nämner iakttagelsen i sin bok.


Det mesta jag skrev handlade om en man som faktiskt har existerat med exakt denna profil men sedan lade jag till lite egna spekulationer hur han hade kunnat agera mordnatten inklusive vapenköpet. För mig var det mest överraskande att nyligen ha hittat fotot där han poserar inför kameran med ett baseballträ. Det är så...off. Han var ingen idrottare. Jag funderade själv om han, som fd polisinformatör, kanske hade kunnat ha haft kontakt med någon polis i baseballligan på den tiden det begav sig. 80-talet. Är det något sådant han vill säga/signalera genom fotot liksom? Jag har ingen aning. Min fantasi räcker inte till.

Fint att du jämkar, så alla får rätt i viss mån.
Men fakta är ju att Lisbeth inte tillstår fler stopp på vägen.

Kan Fauzzi ha fel?
Ljuger Lisbeth?
Ljuger Lisbeth om både fler stopp och/eller ett möte?

Frågan var:: fler stopp! (än Sari)

Du är för övrigt sjukt fast i SE, stackare!

Föreslog Haga skor. Något annat vet jag inte om LP kan ha varit intresserad av ...

Nejdå, jag följer även andra trådar.

Men SE är det enda intressanta spåret.

Om det inte är han så lär dådet förbli olöst, om det inte finns en anteckning i ett agent-arkiv eller nåt.

Före 2020 trodde jag på agent-spåret: En som skuggar och en som väntar in.

Men dådet är alltför amatörmässigt för det. Mer som en spontan, plötsligt uppblossande, personlig vrede ...

Som den där trafikincidenten som SE nämnde, där ett skott råkade gå av.

NF minns mötet rätt men platsen där han vände sig om och tittade fel?

Han torde precis ha korsat Adolf Fredriks kyrkogata, om han ska kunna se AB i porten ...

Hur långt norrut kan man gå, och fortfarande skönja porten en kall februaridag, kl. 23:21?

Frågorna har besvarats, förklarats och utretts i tråden. Flera gånger.

Till exempel här: https://www.flashback.org/sp89665206

Svaren försvinner inte för att du upprepar frågorna.

Om promenaden uppgav Lisbeth Palme följande (den 29 april 1986):

"De fortsatte Sveavägen söderut och strax efter Adolf Fredriks Kyrkogata sneddade de över Sveavägen (i anslutning till övergångsstället) i riktning mot affären Sari, där Lisbeth Palme en kort stund tittade i skyltfönstren. De fortsatte sedan Sveavägen i samma riktning. Lisbeth Palme höll då maken under armen och gick ytterst mot gatan. Under promenaden hade hon inte lagt märke till några personer, varken framför eller bakom dem. De stannade inte på Sveavägen och tittade i fler skyltfönster, utan gick framåt i promenadtakt."

Om gärningsmannen uppgav Lisbeth Palme följande (den 29 april 1986):

"Han yttrade ingenting under händelseförloppet. Lisbeth Palme märkte inte att någon följde efter dem på Sveavägen - inte ens i skottögonblicket upplevde hon någon förföljelse."

Ingen vittnesobservation eller känd omständighet styrker ett stopp mellan Sari och Tunnelgatan. Ingen vittnesobservation eller känd omständighet styrker ett samtal mellan paret Palme och gärningsmannen. Ingen vittnesobservation eller känd omständighet styrker ett avtalat möte mellan Palme och gärningsmannen. Tvärtom finns ett flertal vittnesobservationer och kända omständigheter som motbevisar stoppet, samtalet och mötet.

De rabblande idioter som i flera decennier (efter "frilansutredaren" Ingvar Heimers feltolkning av förhören 1991) hävdade att Lisbeth Palme kunde ha ljugit om detta borde ställa sig själva en självklar fråga.

Var Lisbeth Palme imbecill?

Om Lisbeth ljög om stoppet, samtalet eller mötet, hur kunde hon veta att inget vittne skulle avslöja lögnen?

Vittnesobservationer och kända omständigheter visar att hon inte ljög. Utom i fantasin hos rabblande idioter.

Däremot fanns en känd och förutsägbar anledning för paret Palme att byta sida (för personer med lokalkännedom). Förutom butiken Sari. Den ökända nattklubben Monte Carlo. Ökänd för bråk och våldsbrott.

Det första Mårten Palme tänkte på när han hörde att hans pappa var skjuten (T2-E).