Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Håller med, AH har ju förståeligt traumatiserats av mordet, även behandlats illa under de två rättegångarna mot CP av åklagare Helin och av CP advokat. Oerhört sorgligt (och skamligt) att varken Lisbeth eller sönerna tackade henne förens 2020.

Verkligen.

Jag skålar i ett stort glas mjölk.

Passande en riktig hjälte som Fantomen.

Skål för LJ

Undrar över lite saker gällande ett foto som jag länkat till nedan. Fotot är taget några månader innan mordet.

1.) Är det Christer Pettersson som står längst till vänster? På WPU står det att CP är med på fotot.

2.) Är någon av de andra på fotot möjligen Ulf Spinnars? Tänker särskilt på han i beige. Killen i ljusa jeans är fan i mig en kopia av Philthy Animal Taylor.

3.) Han som står längst till höger vända mot resten av personerna ser ut att vara civilklädd Polis. Någon som vet namnet på honom? Någon ur baseball-ligan möjligen?

4.) Måste vara pelaren på Tunnelgatan som de står vid? Eller?

Länk: https://imagesupload.net/image/EsNRm

Ja det är CP, minns jag rätt är det taget på "Plattan", han agerade statist på en av de första filmerna om polisen Roland Hassel, minns inte vilken. Men lite fascinerande är det dock, tror filmen måste vara inspelad 1986-1987?

Inte om man läser vad de centralt placerade vittnena sagt:

LP:
...Ser ett par steg som på något sätt är studsande, med uppdragna axlar och någon sorts ojämnhet som inger ett spänstigt intryck på något sätt...
...Ett väldigt speciellt sätt att röra sig...
...Jag vill markera att det var ett påfallande sätt att springa på- någon sorts studs eller rullning, som om tyngdpunkten inte låg riktigt jämnt...
HJ:
...Han sprang och rullade med kroppen liksom...
...Han hade armarna som framför sig när han sprang...
...Så sprang han då och liksom vankade fram och tillbaka...
LL:
...Han lunkade iväg med breda steg och klumpigt beteende...
AD:
...Inte förde sig med en yngre mans vighet utan förde sig något långsamt i steget...
...Han verkade lite otymplig, nästan klumpig och stel...
IM:
...Något lunkande, joggande...
...En lunkande gång, en stor björn som rör sig...

Det var ett selektivt ur val av ett selektivt urval, om man säger så. Ska jag kontra?

Ja om du vill, det finns ju ett antal vittnen på längre avstånd som ser något mörkt försvinna in snabbt i gränden.

Ett bra axplock av vad centrala vittnen säger om avvikelser (eller vad vi ska kalla dem) i springstilen. Någon av dem är dock lite tillspetsad, till exempel Anders Delsborns om avsaknaden av en yngre mans vighet. Det säger han ju inte för att det var något konstigt med springstilen utan bara för att peka på att det inte var någon yngling som han såg springa iväg.

Det skulle vara värdefullt med en mer komplett genomgång av de här kärnvittnena och kanske några till, om hur deras berättelser ser ut över tiden. Ett vittne som visserligen inte finns på mordplatsen men ändå nämner att mannen haltade lite är Nicola Fauzzi, men det kommer upp först vid vallningen i april. I det första förhöret nämner han inget om några sådana avvikelser i gångstilen.

Kollar man Leif Ljungqvist så kommer det där med lunkandet och älgandet också upp först efter ett tag. I början nämner han inget sådant. Jag tror det ser likadant ut med de andra vittnena också, att de inledningsvis inte sagt något om avvikelser men att de gradvis börjar erinra sig sådant under våren 1986 och framåt.

Därför vore det extra fint med "datummärkning" (och källangivelse) av varje sådan här utsaga, för på så vis kunde man följa arkeologin eller evolutionen av bilden av mannens springstil som avvikande. Först finns den bilden inte alls, men under våren börjar den byggas upp och då kommer den även ut i medierna.

Den fråga man ställer sig är i vilken grad det hela är ett mediadrivet fenomen, där vittnena låtit sig påverkas av vad de läst i tidningarna. För egen del är jag vacklande i den frågan.

Det intryck jag fått när jag tröskat materialet är att det troligtvis finns någon slags verklig grund för föreställningen om avvikande rörelsemönster men att det kommit att överdrivas alltmer. Däremot har jag aldrig gjort någon särskild grävning just i den här frågan utan det är lite impressionistiskt för min del.

Sedan måste även tilläggas, att från min utgångspunkt har vi ett tvåmannascenario och då kan det mycket väl förhålla sig så att vissa vittnen sett den ena gubben medan andra vittnen sett den andra. Det öppnar då för möjligheten att den ene har sådana avvikelser i springstil medan den andre rör sig helt smidigt och normalt. Att i vittnesmålen skilja den ene från den andre är dock inte alltid så lätt.

Men som sagt, om jag får lägga något på önskelistan så skulle det vara just en sådan mer komplett genomgång med datummärkning och källhänvisningar.

Det som hade varit intressant och se hade varit vilka centrala vittnen som först sa att mannen sprang iväg snabbt och smidigt och sedan ändrade sig till att han lunkade iväg klumpigt i en rullande stil.

Något sådant centralt vittne har jag inte hittat.

Jag håller med om att det skulle vara intressant. Samtidigt är det väl också så, att om springstilen inte avviker på något sätt så kanske man inte nämner något om den heller. Som sagt skulle en mer fullständig genomgång vara önskvärd, där man går igenom vad alla de här centrala vittnena har sagt om rörelsemönstret.

Nu satte jag det på önskelistan och när jag tryckt iväg den tänkte jag, att nu bollar han väl tillbaka det så får jag lik sjutton göra det jobbet själv!

Men i alla fall. Det vittne som väl mest förknippas med avvikande rörelsemönster är Leif Ljungqvist, men som jag sade i mitt förra inlägg så nämner han inget om det i sitt första förhör dagen efter mordet utan det dyker upp först i bandförhöret den 28/4 1986.

Även då är det emellertid tveksamt om det handlar om några egentliga avvikelser typ att mannen haltar eller rör sig ojämnt på ett asymmetriskt vis. Man kan nog lika gärna tolka "lunkandet" i bandförhöret som i linje med vad Anders Delsborn sagt redan på mordnatten – om att mannen rörde sig lite trögt därför att han inte var någon yngling.

Jag tog mig för lite raskt att plocka fram förhören med Ljungqvist och här har vi ett urval av hur det låter i bandförhöret den 28/4:

Och då ser jag alltså den här mannen då som står och tittade på dom andra. En liggande person och Lisbet då som i det här fallet var okänd. Och han står och tittar en stund och iskallt sen tar han det lugnt och lunkar iväg in i gränden.

Nej, han lunkade iväg med breda steg och klumpigt beteende och det var då man alltså fick ta fram den här bilden om, som jag har upplyst om i tidigare förhör att han hade alltså korta långbyxor och lågskor, därför att jag såg anklarna på fötterna.

Det vet man ju själv hur man startar när man springer nu. Det är alltså väsentligt mycket –. Ja, med bredare gångstil överhuvudtaget för att komma igång. När man var yngre då starta man ju med täta fina steg.

Bredbent lunka han då iväg in i gränden och börja jogga. Och jag har så klart för mig hur jag ser hans byxor då som ligger som en slags (ohörbart) runt benet utan att fladdra, så ser jag hans anklar mot snön.

När jag läser det här tycker i alla fall jag att det låter som om killen bara var lite äldre och därför trög, inte att han rullar som en björn eller älgar iväg eller något i den stilen. Sedan är det väl lite retoriskt överdrivet på Ljungqvists vis, vilket man också får väga in.

Det här är bara ett exempel, och då tycker jag att det vore fint om du kunde samla ihop och systematisera materialet och presentera det här på forumet. Hellre det än att bara sitta och driva tes med ensidiga axplock. Inget fel med axplock för att belysa en viss idé men de ger som sagt ingen avvägd helhetsbild.

För egen del tror jag som sagt att "det är något med" rörelsemönstret, men att det kommit att överdrivas genom Ljungqvists retorik och mediaeffekten. Ljungqvists passagerare Jan Andersson blev hörd på band den 8/4 1986 och då ser han inget konstigt i springstilen.

F: Du uppfattade tydligen hans sätt att springa även om det var väldigt kort ögonblick, vad kan du säga om det, hans sätt att springa?
A: Ja, det gick fort.
F: Såg du hans kroppsställning, hans hållning när han springer?
A: Det var spänstigt, långa steg.

Jag har undrat om inte Fauzzi kan vara urkällan till allt det här med lunkandet och haltandet. Ur förhöret vid vallningen den 25/3 1986 saxar jag följande:

Mannen verkade vara lite äldre, äldre än fhl (44). Han hade troligen händerna i fickorna. /.../ Fauzzis enda minnesbild är mannens jacka, samt att han gick lite underligt.

Finns det några tidigare uppgifter än så om att mannen skulle ha haltat eller rört sig på något avvikande sätt – annat än att han varit lite trög i starten på grund av ålder? Jag har inte alla detaljer helt färska i huvudet, men du som alldeles nu plöjt igenom materialet på jakt efter dina axplock kan kanske svara på det.

Ja, jag läser igen och jag tror att jag misstolkade det lite från första början. Därav är min initiala invändning något missvisande. Ni pratar om en avvikande löpstil som eventuellt uppfattats klumpig. Jag hänvisar till vittnesmål som beskriver gärningsmannen som spänstig. Det kanske går ihop?

Björkman, Jan-Åke S., LL, IM, LP har alla beskrivit mördaren/mördarens rörelser i adjektiv som jag uppfattar som motsatsen till klumpig. Men! Mördaren kan ha haft en avvikande löpstil för det?

Däremot, vilket talar för din ståndpunkt, säger det vittne som väl sett mördaren springa på närmast håll, nämligen LJ, att han springer tungt.

---

AB: "Två spänstiga steg" (http://www.itdemokrati.nu/page36e.html)
Jan-Åke S: "Sprang relativt spänstigt" (http://www.itdemokrati.nu/page36q.html)

Man kan fråga sig om de centralt placerade vittnena är mer lättpåverkade av vad de läser i tidningar och ser på tv om hur mannen rört sig.

De perifert placerade vittnena som talar om någon som springer snabbt och smidigt in i gränden verkar inte lika lättpåverkade. Eller är det för att de inte sett händelseförloppet lika tydligt som de centralt placerade vittnena?