Citat:
Ursprungligen postat av
Thurizas-09
Framgången uteblev för att den inledande avspärrningen var undermålig, tillika tilläts den kontamineras. Avspärrningarna utökades ändå efteråt, om ej på Langes initiativ. Av en Per-Ola Karlsson om minnet är korrekt.
Dessutom så undersökte redan de två teknikerna på plats intilliggande områden utanför avspärrningarna när Lange anlände.
Hursomhelst var det bättre att ta till andra alternativ utifrån den hopplösa utgångspunkten som skapats. Att redan på mordnatten kunna bekräfta in-och utgångshål, få reda på möjlig vapentyp är att betrakta som fördelaktigt handlande.
Eller skulle de stått och rotat bland blommor som redan lagts på mordplatsen?
Dessutom var Lange den förste med kompetens som betvivlade de upphittade mordkulornas riktighet. Det alltså innan de här ideérna spreds i vidare mening. Han fann det märkligt att de inkom på det sätt de gjorde. Det finns dokumenterat.
Mer fokus bör därmed ligga på varför den inledande avspärrningen var så urusel. Något som missats i debatten. Inuti Labyrinten utgör ett utmärkt exempel på det. Om det inte var Djurfeldt exempelvis som var ansvarig.
Då hade de vrålat ut i boken om att det var avsiktligt , likt de gör när någon svettig ordningspolis missat att plocka upp någon fimp.
Men det uteblir och istället skrivs ett hyllningskapitel!?
Den boken, trots vissa förträffligheter, sjönk snabbt i och med det.
Det klagas jämt och ständigt på den där avspärrningen, och med facit på hand är det nog så att en något större avspärrning hade varit lämplig. Gösta Söderström som gjorde avspärrningen var gamla stammens och agerade snabbt. Hans son Henry berättade i en intervju att Gösta hade börjat patrullera när poliserna fortfarande bar sabel, och bilden av Gösta med sabel har liksom fastnat på hjärnan.
Jag tycker den bilden förklarar mycket. Gösta får in tipset om skjutningen vid Kungstornen och får då så bråttom att han inte ens nänns ta namnet på taxichauffören som kommit fram till bilen. Sedan fortsätter det i den stilen. Det är som om han drar blankt hela tiden, om uttrycket ursäktas.
Efter konfrontationen med Lisbeth Palme kilar Gösta omgående till bilen och ropar ut till hela området på radion att det är Olof Palme som blivit skjuten. Inne på SBC och LAC däremot sitter de fortfarande och mörkar om offrets identitet bortåt en halvtimme senare, och inte bara gentemot journalister som ringer utan även sinsemellan.
Sedan blir då avspärrningen för liten. Men den är bara för liten därför att det är Olof Palme som är offret. Om det handlat om något annat "skitmord" (för att tala med salig Ernst Günther) så skulle ingen av dessa efterkloka förståsigpåare ha klagat på den saken.
Min poäng är, att Gösta Söderström var gamla stammens raktigenom. Han växte upp i det öppna samhälle som under Palmes eget överinseende raskt började förändras en totalitär polisstat. Då kom han på kant med dem som ledde den förändringen från insidan. För Gösta var det ingen statshemlighet vem offret är, och inte heller var det någon statshemlighet vad som skett på mordplatsen.
För om man betänker alternativet, att de omgående spärrat av (säg) hela kvarteret, så skulle ju det betyda noll insyn för allmänheten och då kan man ju bara föreställa sig hur det skulle tas av alla förståsigpåare. Då skulle det heta att de mörklagt alltihop och att allmänheten hållits borta så att polisen i lugn och ro kunnat manipulera ballistiken och allt annat forensiskt.
Nu hör jag själv visserligen till dem som kritiserat den ballistiska undersökningen. Men vad själva avspärrningen beträffar så har den för min del avgörande frågan hela tiden varit om en större avspärrning verkligen kunnat leda till några förbättrade resultat för brottsplatsundersökningen och ballistiken. Även om det blir hypotetiskt med sådana kontrafaktiska resonemang så har jag svårt att se hur det skulle kunna göra någon egentlig skillnad.
De saker som inte blev gjorda verkar inte ha berott på avspärrningens storlek utan på att man antingen tappat bort det (t. ex. att ta fingeravtryck från Dekorimas glasrutor) eller att man helt sonika beslutat sig för att inte undersöka saken (t. ex. inslagsmärken efter kulorna på väggarna). Fotavtryck och sådant var helt ogörligt i vilket fall eftersom så många redan varit där och klampat runt.
Som sagt menar jag att ballistiken blivit manipulerad i vilket fall, men då handlar det om "spökrikoschetten" – dvs den påstådda nedslagsplatsen för lisbethkulan – och om huruvida den avbrutna trädgrenen i själva verket blivit avskjuten. När jag sist lade ut om den saken så fick jag mothugg från ingen mindre än PeoFallmo, som försäkrade oss om att trädgrenen var forensiskt undersökt, men någon källhänvisning till någon sådan dokumentation väntar vi alltjämt på.
Vad Bröderna Poutiainens "Inuti labyrinten" beträffar så är jag ändå benägen att hålla med i kritiken rörande deras bristande objektivitet. De är öppet partiska för Sven Anér och Gösta Söderström, medan polismän och myndighetspersoner i stort bemöts med stor skepsis och inte sällan svartmålas på ett orättvist sätt.
Jag ogillar den där manikéiska indelningen i "hjältar och skurkar" som många i palmeriet hållit på med, och Bröderna P också gjorde sig skyldiga till. För mig är Gösta Söderström varken någon hjälte eller någon skurk, utan en duktig polis med många företräden och även vissa brister, precis som alla andra. Det han främst missade på var emellertid inte avspärrningen utan larmtiden som han satte tio minuter för sent.
Det vilar något tragikomiskt över hur hans bana i poliskåren slutade över en sådan sak, med dels var det tydligen en väldigt öm tå för Holmér och kompani (vilket kanske säger en del i sig om den officiella mordtiden) och dels blev attitydklyftan nog lite för stor mellan den lika öppne som påstridige Söderström och den lydnadskrävande ledningen liksom den lydnadspremierande kårandan.
I alla fall håller jag Bröderna P:s partiskhet för "Inuti labyrintens" akilleshäl. Det är den som ligger bakom de genomgående felaktiga analytiska resultaten rörande själva mordtiden liksom responstiderna för både polisen och ambulanserna. De gör rentav teckenfel och förlänger tiderna istället för att korrigera dem åt rätt håll och därmed även tvingas korrigera själva mordtiden. Det är ingen liten brist med tanke på att själva föresatsen var att reda ut just tiderna, vilket Bröderna P dessvärre kapitalt misslyckades med.
Däremot har Bröderna P gjort ett riktigt hästjobb med att intervjua folk och inhämta och dokumentera massvis med information som vi har stor nytta av än idag. Utan Bröderna P:s bok hade jag själv aldrig kunnat bringa redan i vare sig tider eller förlopp, vilket ju är ganska paradoxalt med tanke på deras egen utredning slutar i en enda missvisande röra. Så i slutänden har vi mycket att tacka dem för, och det gäller även en sådan kritiker av deras analysresultat som undertecknad.