Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Här får du nog förklara hur polisen (dvs Söderström) kan vara där så fort.

Bröderna Poutiainens boktitel "Inuti labyrinten" träffar verkligen huvudet på spiken. Om man ger sig in i det här med tiderna tar det en stund att reda ut det, dvs kartlägga labyrinten och sedan ta sig ut igen. Bröderna P är inga dumhuvuden men gick ändå bet på det. Men boken är ändå ovärderlig i det att den innehåller så mycket och detaljerad information. Att nagelfara boken är heller inget man gör på en kafferast, den är en tegelsten på över 800 sidor och man kommer inte undan med bara en genomläsning. Det är ett projekt i sig. Så det är inte att undra på att tiderna aldrig blivit utredda i botten.

Du tar upp tiden när larmet kom in och det stämmer att Ann-Louise Paulsson på Järfälla Taxi ringer på direkten. Det är Delsborn som ropar på radion omgående efter skotten, och sedan kastar sig Paulsson på telefonen. Så Helin på SBC får in det här inom 30-45 sekunder efter skotten. Då ropar han dit piketen som är där inom ytterligare en halv minut, alltså cirka 75 sekunder efter skotten.

Helin verkar ha tänkt sig att det hela skulle skötas diskret av piketen, ifall att det är "på låtsas" och inte blodigt allvar. I så fall skulle de väl åka dit, kolla upp vad som pågår, och ifall det var fejk så skulle ingen utomstående få veta om det.

Men så gick det inte, för Gösta Söderström får också in ärendet separat, men inte via polisradion utan via en taxichaufför som befunnit sig på Kungsgatan och som hört Delsborn ropa på taxiradion. Då ser han Söderströms bil och rusar ut och stoppar den. På så vis får Söderström också in ärendet inom 30-45 sekunder efter skotten och kör direkt till mordplatsen. Han är där cirka 60 sekunder efter skotten.

Hur kan vi veta det? Jo, från själva mordnatten finns ett enda bandat förhör och det är med Egon Enocksson. I det förhöret berättar Enocksson att han och sällskapet gått söderut längs Sveavägens västra sida och när de kommit i jämnhöjd med Monte Carlo i kvarteret mellan Apelbergsgatan och Kungsgatan så smäller skotten. Då vänder de om och går tillbaka mot mordplatsen. Precis när de nått fram till det södra övergångsstället vid Tunnelgatan så kommer polisen.

Avståndet från Monte Carlo till mordplatsen är omkring 75 meter, vilket tar 45 sekunder att gå. Lägger man till 15 sekunders betänketid innan de börjar gå norrut så har vi 60 sekunder. Det stämmer bra med hur informationen nått Söderström via taxikillen på Kungsgatan.

Utöver det finns även en röst i bakgrunden på LAC-bandets Samtal 1 (Ljungqvists larmsamtal som börjar med de bevingade orden "Det är mord på Sveavägen!") som frågar efter signalement. "Har du signalement på den killen då?" Det tyder ju också på att polisen är på plats för vittnena lär knappast fråga varandra om signalement och skulle heller inte använda det ordet. Det är en högröstad polis som frågar och då betyder det ju att polisen finns på plats redan innan Ljungqvist lägger på.

Så saken är att den officiella versionen av när polisen kommer till mordplatsen också är helt fel. Enligt Granskningskommissionen skulle polisen ha kommit först vid 23.24.00 plus/minus 30 sekunder. De utgår då från den officiella mordtiden, som heter 23.21.30. Med andra ord menar de att polisen anlände 2-3 minuter efter skotten. I själva verket kom Söderströms bil dit cirka 60 sekunder efter skotten och piketen cirka 75 sekunder.

Man kan sedan gå vidare till att bena tiden när Sollentuna-ambulansen (951) anländer till mordplatsen. Föraren berättar nämligen att de såg piketen passera korsningen med Sveavägen i hög fart medan de kom körande uppför Kungsgatan. Sedan fick de rött ljus innan de kunde fortsätta norrut längs Sveavägen, och då blev de förstås stoppade och invinkade till mordplatsen.

Av det här kan man då sluta sig till att de ligger cirka 60 sekunder efter piketen, och då anländer de till mordplatsen 2.15 minuter efter skotten. Polisjakten till fots inleds precis i den vevan, för Klas Gedda som springer sist av poliserna ser hur ambulansen kommer när han precis börjat springa.

Så ser tidsförloppet ut vad Söderström, piketen och Sollentuna-ambulansen beträffar. Sabbatsbergsambulansen (912) går ut vid 23.24.00 och anländer till mordplatsen vid 23.25.30. Där konstaterar de kort att Sollentuna redan tagit hand om det hela, Lavrell byter ambulans från 951 till 912 och sedan kör de efter varandra norrut längs Sveavägen.

Vittnet Pia Engström som väntar på bussen vid ABF-huset ser ambulanserna passera ett par minuter innan hennes buss kom, och den bussen kom 23.28. Med andra ord gör hon iakttagelsen vid 23.26, vilket också stämmer fint med de ovan givna tiderna.

Även Mårten Palme ser bägge ambulanserna passera när han med flickvännen Ingrid Klering går längs Karlbergsvägen väster om Odenplan. Man kan då räkna på när de kom ut från biografen (vid 23.11) plus minuterna de samtalade med Olof och Lisbeth Palme (3-4 minuter) plus normal gångtid från Grand och dit bort (12-14 minuter). Tidsintervallet för iakttagelse av ambulanserna ligger då mellan 23.24 och 23.27.

Att jag nämner det här beror på att det blir ganska tight om tid. Ambulanserna måste hinna dit innan Mårten/Ingrid passerat Västmannagatan. Om de åker från mordplatsen vid 23.26 så är det på håret att de hinner dit vid 23.27. Som du ser måste ambulanserna iväg vid en viss tid för att det ska gå ihop. Fast kanske de stannade och grovhånglade på vägen?

Skämt åsido, där har du tidslinjen så långt jag kunnat utröna den. Det har varit så rörigt kring både ambulans- och polistiderna att många som småpysslar med Palmemordet nog inte riktigt vet vad de ska tänka och tro om saken. Sven Anér rörde ju till det ordentligt om ambulanserna och därtill har vi Gösta Söderströms tragiska blunder att ta fel på exakt tio minuter och lägga ankomsttiden till mordplatsen vid 23.30 istället för den korrekta tiden (som ska heta 23.20).

Att försöka bena ut Sven Anér är nog lönlöst är jag rädd för. Han ifrågasatte allt och alla utom sig själv och sina egna idéer. De idéerna har dock med tiden efterhand visat sig minst sagt bristfälliga. Mycket buller blev det, men väldigt lite hållbara resultat.

Om Söderströms blunder har jag följande tankar. I och med att felet ligger på exakt tio minuter så är den rimliga felkällan att han gjort en anteckning om larmtiden i sitt block på vägen från Kungsgatan till mordplatsen. Den färden har gått i hög fart med sväng på hörnet. Då är det nog lätt hänt att det blir kråkfötter.

När Söderström sedan ska skriva rapport står det "23.18" i blocket, men då har han hört att mordet skedde vid 23.21. Han kan ju inte gärna ha fått in larmet innan mordet skedde och då har han tolkat om sina kråkfötter till "23.28" istället. Därtill hade han visst kollat sitt armbandsur som gick cirka 90 sekunder efter, och justerat fram larmtiden till 23.29 och ankomsttiden mordplatsen till 23.30.

Så misstänker jag att det söderströmska felet uppstått. Sedan har det blivit bråk om tiderna och då har positionerna låsts.

Det finns för övrigt många indikationer utöver Söderström-affären i materialet på att tiderna varit en infekterad fråga hos polisen. I en del förhör (Solna Taxi, John Wiklund m fl) är det väldigt tydligt hur polisen "fiskar efter" den officiella tiden och försöker skapa osäkerhet hos vittnena om tiderna. Det får man också ta med i beräkningen när man försöker bena ut tiderna. Om vittnena utsätts för press så är det väldigt lätt att ändra sig om det ändå bara handlar om ett par minuter.

En sak till. Jag tappade bort din fråga om hur den officiella tiden 23.21.30 tagits fram. Det är också en lång historia och detaljerna finns i Bröderna Poutiainens "Inuti labyrinten". Att jag nämner dem beror på att 23.21.30 faktiskt kommer från dem. Det är väl privatspanarnas enda genomslag i utredningen. Innan Bröderna P:s utredning hette mordtiden 23.21.20 och i begynnelsen bollades det även med 23.21.10. Men Bröderna P visade i sin bok att man räknat fel på tio sekunder.

Den officiella tiden utgår naturligtvis från Fröken Ur på LAC-bandets Samtal 1, med tillägg för Leif Ljungqvists egen skattning av hur lång tid som förlöpte mellan skotten och det att han fick svar på LAC. Ljungqvist uppskattade det till 43-45 sekunder och då lade man till det till svarstiden på LAC och hamnade på så vis vid 23.21.30.

Sedan har somliga ifrågasatt Ljungqvists skattning av fördröjningen, men när jag nagelfarit deras argument har jag ändå landat i att Ljungqvists ligger ganska rätt. I vilket fall handlar det ändå bara om sekunder vilket är att sila mygg och svälja kameler med tanke på att den verkliga mordtiden ligger två och en halv minuter tidigare än vad LAC-bandets Fröken Ur låter påskina.

Som sagt är det mycket med tiderna, och man gör bäst i att ta det lite pö om pö. Alltihop blir som ett ganska stort stokastiskt ekvationssystem, och då måste man ha en viss bakgrund och läggning för att kunna tackla det framgångsrikt. Även det förklarar nog varför det aldrig utretts i botten.

Det var ett väldigt bra och innehållsrikt inlägg. Man tackar

Dock så var jag undrande om när den officiella tiden kom ut. Det har jag aldrig sett någonstans. Om det är en falsk pålagd fröken ur så krävs det ju ändå en rimlig tid för att fixa detta. Om 23:21:30 sades redan dagen efter ställer det ju frågetecken kring om någon har kunnat koka ihop någon sådan plan plus utförande.

Snabbsvar nu. Fingrarna vill visst inte lyda och på mordplatsen ska Lavrell naturligtvis hoppa från 912 till 951 och inte tvärtom. Han kommer dit med Sabbatsbergsambulansen och åker tillbaka med Sollentuna. Korrigering där, ledsen för det.

Om arkeologin för 23.21.30 kan jag bara hänvisa till Bröderna P:s nådiga lunta, där hittar du hela storyn med alla snaskiga detaljer. Går man ända tillbaka till tidernas begynnelse så fanns nog ingen sekundvisare på tiden utan inledningsvis hette det 23.21 kort och gott.

Även om jag pillrat mycket i tiderna så har jag inte lagt ner någon möda på att plocka fram den exakta gången från 23.21 via 23.21.10 sedan 23.21.20 till den slutliga 23.21.30. Den bit jag läst om är sista steget från 23.21.20 till 23.21.30 och källan heter då Bröderna P.

Sedan var det förfalskningen av LAC-bandets Fröken Ur, där jag undrar om du kanske fokuserat lite väl hårt på manipulation i efterhand. Som jag framhöll i gårdagens inlägg så tyder frånvaron av "klickljudet" på Fröken Ur på att man istället enkomt kopplat in A-maskinen på LAC:s linje. A-maskinen vilade ju på mordkvällen, det var B-maskinen som gick och det var den som hade klickljudet.

Men några klickljud finns inte på LAC-bandet, enligt Mauricio Vigils analys, och då slöt han sig till att det var A-maskinen som hamnat på LAC-bandet. Om man har folk med rätt behörighet inne på Televerket så kan man ordna det genom att köra igång A-maskinen vid sidan av och koppla in den på linjen som går in till LAC:s bandspelarbord. På så vis har man B-maskinen igång för gemene man men A-maskinen enkomt för LAC. Ett lumpet trick!

I så fall har någon förfalskning eller manipulation av LAC-bandet överhuvudtaget inte gjorts i efterhand, utan den har gjorts i realtid genom att man kört in fel Fröken Ur direkt till bandspelarbordet på LAC. Det behöver ingen på LAC ha vetat om utan det är nog underrättelsetjänstens killar på Televerket som ordnat med den saken i lönndom.

Ser man saken från det perspektivet så har polisen bara skött sin utredning så gott de kunnat, och då har de utgått från Fröken Ur på LAC-bandet. Om man inte redan från början misstänker manipulation så är den tidskällan ju den bästa och mest exakta som finns att tillgå, och då är det naturligt att man väljer den.

När man sedan gjort det så vill man förstås inte höra några ifrågasättanden, särskilt inte om det handlar om hemliga agenter och dylikt foliehattstrams. På den tiden hade man inget tålamod med sådant. Dessutom torde nog Holmér ha känt till det som ganska säkert måste ha varit en hemlig övning på mordkvällen, och sedan slagit en järnring kring det. Då har LAC-bandet och tiderna hamnat innanför den järnringen, vilket förklarar varför det blev så oerhört infekterat.

När man läser Bröderna P så ser man samma slags syndrom där, fast från teknologsynvinkel istället för polissynvinkel. LAC-bandets Fröken Ur är ju en apparat gubevars och då måste den vara mer tillförlitlig än alla vittnen som säger ditt och datt. Det jag slogs av i Bröderna P var att det inte fanns ett endaste ord om de vittnesuppgifter som motsade den officiella tiden, eller om bankomattuttagen. När man föresatt sig att utreda tiderna så måste det ju ändå betraktas som en allvarlig brist.

Sedan vill Bröderna P förstås heller inte framstå som foliehattar, detta även om den anklagelsen ligger på tungspetsarna i snart sagt varje intervju de gör med myndighetsfolk i boken. Så de backar och landar i den felaktiga slutsatsen att LAC-bandets tider nog ändå är riktiga. Det är så man går bet på att reda ut tiderna. Bröderna P kom väldigt nära, men kunde inte bryta igenom barriären. Och nära skjuter förstås ingen hare.

Har du läst förhören med Paulsson och Andersson? (Dessa var inte kända vid skrivandet av "Inuti Labyrinten" men finns nu att läsa.) Där framgår att Andersson stoppar Söderström minst 1,5 min efter mordet.

Det är ju faktiskt ett problem med just sådana här fall. Konspirationer är ju väldigt sällan lösningen eller ens en del av en utredning, och i normala fall så ses man ju med nästan all rätt som en foliehatt när man presenterar något liknande. Men här är ju ett fall där det inte bara är en teoretisk möjlighet utan har faktiskt statiskt, historiskt sett, har hög sannolikhet. Statchefsmord skiljer sig från vanliga mord.

Ja, det kokas nog ner till det, eller något liknande... SE inblandad, ovetandes. Han kan inte ha varit förberedd, en invigd person outar inte sig själv. Alla är väl lojala i en konspiration för egen säkerhet, och för andras skull..? Outar man sig själv outar man andra. Han kände sig utpekad och misstänkt direkt, sa han i sista intervjun, när han hörde hans signalement gå ut, "i rikslarmet", påstår han. Läste Skydd och Säkerhet igår. Upptäckte att intervjun använts på ett skruvat sätt, i Aftonbladet, och en sajt jag läste... Den heter tunnelgatan.se. SE spekulerar när han säger "om jag var mördaren" men de skruvar det till att stycken som artikelförfattaren (Jan A) skriver är SE´s citat. Alla stycken som är fetade och som saknar bindestreck. https://magasinetfilter.se/wp-content/uploads/2018/05/Intervju-i-Skydd-S%C3%A4kerhet-nr-5-1992.pdf
Teorin om SE som skytt innehåller många vilseledande tricks... Lika många som CP-tricksen. Från Filter. De som skrivit böcker också. Han var väl ovetandes inblandad, lurad till ett uppdrag, som många på plats?
Olika varianter inom polis, tidningarna, politiker och även invigda som lurar varann. VG invigd, ändå lurad. Efter ett tag var 7 milj lurade, på olika sätt. De som upptäckte det vid den här tidpunkten på 80-talet och 90-talet insåg att det bättre att lura andra än att vara själv vara lurad, till exempel Ingvar C, Ölvebro och Jan G. Men sista ordet är inte sagt. En rolig detalj är att SE´s arbetsrum låg nära korsningen på Luntmakargatan. Han kunde nästan se Bohemia från fönstret. Var bara några meter från händelsernas centrum hela kvällen, kanske längre tid än som sagts, är det han som är den oidentifierade mannen på mystiska bilden också? När de spärrat av, klockan 23.40? Eller 00.10?

Skytten sprang förbi en restaurang 75 meter från brottsplatsen och stod byggställningar och containrar utanför och skymde men var det inte ett stort misstag att inte undersöka lokalen? Det måste väl hamna topp-3 över polisens misstag (tillsammans med fantombilden och kulorna)? Under 37 år borde de kontaktat ägaren Manchini som var på plats i restaurangen den här kvällen. Och de andra i personalen. Manchini säger att han aldrig hört av polisen, borde de inte kontaktat honom? Nu måste väl en del saker vid Luntmakar-korsningen redas ut, olika saker, till exempel vid Bohemia, var det flera personer som gick in och vände mellan kl 23.10-23.30? Stod vid ingången, vilka var det? För att gräva bättre måste fler dokument ut. Vad gjorde den vita bilen?

Om Kuppförsvarsövning/manipulerade tider mm

Jag ifrågasätter inte detaljerna i de nyligen publicerade inläggen men har en övergripande frågeställning:
Varför all denna apparat?
Konspiratörerna visste nog att OP slarvade med sin bevakning. Det var väl bara att klippa honom vid första bästa tillfälle?

Du har många intressanta idéer, Thorhan, men för att bringa ordning i dem måste man nog försöka ta en eller ett par i taget. Jag försökte ta fasta på ett par saker där vi verkar vara på ungefär samma våglängd, i förhoppningen att du skulle spinna vidare på dem i dialog.

En sådan sak är Engströms kontor som vette ut mot kulturhuset på nordöstra hörnet av Tunnelgatan-Luntmakargatan. Mina tidsstudier har lett mig till slutsatsen att mordet begicks redan vid 23.19, två och en halv minuter före den officiella tiden. Det betyder att Engström har alibi, han befann sig alltjämt inne på Skandia när skotten avfyrades. Med tidskorrigeringen i bagaget är det så enkelt att avfärda Engström som attentatsman.

Jag säger "attentatsman" eftersom flera tycks ha medverkat direkt i själva utförandet av attentatet, varav en då är mördaren. Det verkar röra sig om en liten grupp inklusive ett par flyktbilar med förare. Kanske ett halvdussin totalt. Alla i den gruppen måste då ha varit införstådda med vad som varit i görningen.

Utöver den inre attentatsgruppen kan det finnas ett (potentiellt stort) antal andra "inblandade" som inte varit medvetna om vad som var på gång. För dem lär mordet ha kommit som en minst sagt obehaglig överraskning, en kalldusch. Det är i den kategorin som jag menar att Engström passar in. Men även Jeppsson och Björkman kan tänkas passa in i den kategorin.

Att Engströms kontorsfönster vetter åt kulturhuset till gör att han kunnat se Jeppsson komma gående. Jeppsson säger att han stod ett par minuter i korsningen och liksom kliade sig i huvudet över nattbion. Men precis som med Engströms förklaring av sin språngmarsch för att "rätta till signalementet" verkar vara en cover story för det ärende han gör sig till Luntis så kan ju Jeppssons story om nattbion också vara det.

Jeppsson kan ju ha blivit ditmanövrerad på något sätt – ditlurad, ditlockad, ombedd eller beordrad att gå dit och ställa sig vid den och den tiden. I så fall ligger det nära till hands att Engström haft i uppdrag att verifiera att Jeppsson anlänt innan han lämnade kontoret. För om du tittar på timingen så går Engström ner och stämplar ut precis efter det att Jeppsson anlänt till korsningen. Att de skulle mötas verkar emellertid osannolikt för Jeppsson nekar bestämt att han skulle ha känt Engström – eller ens känt till vem denne var.

När skotten avfyras står Jeppsson en liten bit in i prånget på södra sidan om barackerna. Han ser Palme "falla in i bild" som han uttrycker det. Vid vallningen tillägger han att han stod med ryggen mot Sveavägen till när skotten smällde. Då måste han ha vänt på sig blixtsnabbt för att hinna se Palme falla in i bild. Men varför står man överhuvudtaget där inne i prånget med ryggen mot Sveavägen? Det är ju inget ställe som någon normalt funtad människa skulle ställa sig på för att fundera över ett eventuellt nattbiobesök.

Tittar vi sedan på Björkman så är han visserligen alkoholpåverkad, men inte alls så berusad som man försökt få det till. Det märkliga med honom är att han blir så rädd att han inte ens vågar gå fram och titta när faran är över. Man tycker att alkoholen borde haft motsatt effekt. Flera vittnen tycker att han beter sig så suspekt att han måste vara inblandad på något sätt.

Det intrycket dämpas heller inte av att Björkman bokstavligen försöker smita därifrån, genom att diskret lomma iväg söderut. Men då påkallas polisens uppmärksamhet och Lena Löhr får fatt på honom. När hon frågar om varför han tänkte sticka säger han att han "inte ville bli inblandad". Är det en normal reaktion för ett mordvittne i hans ställning, som ingenjör på Bofors Aerotronics?

Kanske gick det dig förbi, men när jag talar om de här tre filurernas "avvikande beteende" som gemensam nämnare så menar jag det inte bara bildligt utan även rent bokstavligt. Alla tre avviker bokstavligen från platsen, var och en med sin egen bevekelsegrund eller cover story.

Björkman vill inte bli inblandad. Så säger man nog om man på ett överrumplande sätt blivit inblandad i något som man absolut inte vill bli inblandad i. Ett vittne är ju inte "inblandat" i någon normal mening, det är inte så man uttrycker det.

Engström vill korrigera signalementet han hört. Men istället för att tala med poliserna som finns på mordplatsen och som kan ropa ut det på radion så väljer han alltså att springa efter dem och misslyckas då med att komma ifatt dem. Sedan bryr han sig inte om att gå tillbaka till mordplatsen och korrigera signalementet där. Hela den här storyn är ju ren smörja, det är uppenbart en förevändning för att komma iväg dit in till Luntmakargatan. Frågan är bara vad han skulle dit och göra.

Och Jeppsson, han överväger alltså sitt eventuella nattbiobesök. Det är ingen liten fråga utan den tarvar moget övervägande. Det svåra beslutet uppehåller honom i ett par minuter där i korsningen, varav på sluttampen mellan barackerna och husväggen och med ryggen vänd mot Sveavägen. Nyktert betraktat är ju även detta är ju rena rappakaljan.

Nattbion verkar vara någon slags cover story, som Jeppsson ska använda om det kommer någon när han "står vakt" där i barackprånget. Då kan han stoppa dem och fråga efter vägen till biograferna på Kungsgatan. Och varför ska han stå vakt där? Därför att någon transaktion ska utföras på västra sidan barackerna och som ingen utomstående får se. Inte ens Jeppsson får titta åt det hållet, det är därför han står med ryggen vänd åt det hållet.

Tittar man sedan på Björkmans position så ser man att även han står på ett ställe där han inte kan se vad som utspelar sig vid Dekorimahörnan och mordplatsen. I förhöret den 25 mars 1987 tillfrågas Björkman om vad han företog sig när kamraterna gått in på banken. Då svarar han att han gått ut till sträckstenskanten och ställt sig för att titta söderut efter kamraterna som hamnat på efterkälken.

Björkman står alltså ute vid kanten och tittar på utsidan av reklampelaren. Från den vinkeln skymmer reklampelaren allt vad Dekorima och mordplats heter, han ser inget av vad som försiggår där. Det är ju en underbar sak att varken Björkman eller Jeppsson står så att de kan se någonting alls av vad som försiggår på mordplatsen.

Och när det blir dags för mordet så börjar Björkman knata söderut i precis rätt tid för att få se Palmes sista steg men inget mer än det. Mötet som Delsborn ser har han naturligtvis inte sett, och det har inte Jeppsson heller. Och Jeppsson ser Palme falla in i bild men någon mördare ser han naturligtvis inte.

Vad jag försöker säga här är att antingen vilar det en förbannelse över alltihop eller så är det koreograferat in i minsta detalj för att åstadkomma precis det som sagts här ovan. Antingen är det extrem slump eller så är det extrem konspiration, det verkar liksom inte finnas något mellanläge, ingen gråskala mellan svart och vitt.

Vid fotovisningen känner Engström igen Björkman på bild. Men när han ska berätta om Björkmans beteende så framställer han honom som en "Tompa Jan", ett lallande och trallande fyllo. Det visar att Engström i alla fall aldrig sett Björkman på mordplatsen. Men ändå känner han igen honom på bild. Hur kan det komma sig?

Där har vi den där envägsrelationen. Engström är som en inverterad version av apan som alla känner: Engström känner alla, men ingen känner Engström. Samma med Engström och Jeppsson. Jeppsson känner inte Engström, men Engström vet ändå vem Jeppsson är. De har en gemensam bekant inne på Skandia låter han rentav förstå. Small world, men vem tusan är det han talar om?

Så var det barackerna. Engström verkar ha väldigt god pejl på hur det gick till när barackerna skulle ställas upp. Man fick montera ner gatljusen för att få plats med tre baracker i höjd. Visserligen ligger Engströms kontor nära det hörnet, men hans kontorsfönster vetter ju inte åt barackernas håll. Han har alltså inte kunnat följa det hela från kontoret utan måste ha varit ute och förhört sig om saken. Är han bara nyfiken i en strut eller har han medverkat i att beställa fram barackerna?

Och varför skulle man nödvändigtvis ha tre baracker i höjd? Det verkar ju krångligt när gatubelysningen måste tas ned. Varför inte ställa tre i rad och två i höjd om man nu nödvändigtvis måste ha hela sex baracker därinne på Tunnelgatan? Går de inte att ställa på sidorna så att fotgängare och utryckningsfordon kan passera mellan dem? När man grunnar över dem börjar man undra om de inte var ditställda enkomt för att stoppa utryckningsfordon och skymma sikten hela vägen upp.

Mycket frågor blir det om Engström, men dessvärre inte så många klara och konkreta svar. Det enda definitiva svar jag har i det här skedet, det är att mordet ägde rum vid 23.19 och att Engström har alibi. Det var inte han som sköt Palme och det var heller inte han som sprang uppför trapporna till åsen.

En intressant detalj i det här är att flyttningen av tiden för mordet från 23.19 till 23.21.30 innebar att Engström förlorade sitt alibi. Utan den tidsflyttningen hade han aldrig kunnat bli den syndabock som man gjort honom till.

Att Engström har alibi för själva skjutningen betyder emellertid inte att Engström inte kan ha haft någon slags roll i det hela. Tvärtom tyder mycket på att han haft någon form av logistisk funktion i planeringen inför attentatet. Denna roll har han av allt att döma haft ovetande om vad som var i görningen. När mordet sedan ägde rum fick han en rejäl kalldusch – precis som för Björkman och Jeppsson, och säkerligen många fler därtill.

Det är snarare så att svenska officerare varit engagerade i övervakning av Olof Palme och lämnat rapporter till utländska intressen inom underrättelsetjänst och vapenhandel. 1986-02-28 var ytterligare en dag av övervakning + eventuellt understöd av logistik/transport för de utländska intressena.

När det hela resulterade i mord på Sveriges statsminister så vill de distansera sig från det hela och kontrollera utredningen för att slippa skaka galller.

I värsta fall var de bara ute på en kuppförsvarsövning. Ja, alla WT-observationerna måste ju "förklaras",

Finns det några uppslag, tips mm som ni tycker blivit för dåligt undersökta eller nonchalerade som det skulle kunna finnas något värdefullt i?

[quote=Packetipiketen|844

En sådan sak är Engströms kontor som vette ut mot kulturhuset på nordöstra hörnet av Tunnelgatan-Luntmakargatan. Mina tidsstudier har lett mig till slutsatsen att mordet begicks redan vid 23.19, två och en halv minuter före den officiella tiden. Det betyder att Engström har alibi, han befann sig alltjämt inne på Skandia när skotten avfyrades. Med tidskorrigeringen i bagaget är det så enkelt att avfärda Engström som attentatsman.

Jag säger "attentatsman" eftersom flera tycks ha medverkat direkt i själva utförandet av attentatet, varav en då är mördaren. Det verkar röra sig om en liten grupp inklusive ett par flyktbilar med förare. Kanske ett halvdussin totalt. Alla i den gruppen måste då ha varit införstådda med vad som varit i görningen.

Utöver den inre attentatsgruppen kan det finnas ett (potentiellt stort) antal andra "inblandade" som inte varit medvetna om vad som var på gång. För dem lär mordet ha kommit som en minst sagt obehaglig överraskning, en kalldusch. Det är i den kategorin som jag menar att Engström passar in. Men även Jeppsson och Björkman kan tänkas passa in i den kategorin.

Att Engströms kontorsfönster vetter åt kulturhuset till gör att han kunnat se Jeppsson komma gående. Jeppsson säger att han stod ett par minuter i korsningen och liksom kliade sig i huvudet över nattbion. Men precis som med Engströms förklaring av sin språngmarsch för att "rätta till signalementet" verkar vara en cover story för det ärende han gör sig till Luntis så kan ju Jeppssons story om nattbion också vara det.

Jeppsson kan ju ha blivit ditmanövrerad på något sätt – ditlurad, ditlockad, ombedd eller beordrad att gå dit och ställa sig vid den och den tiden. I så fall ligger det nära till hands att Engström haft i uppdrag att verifiera att Jeppsson anlänt innan han lämnade kontoret. För om du tittar på timingen så går Engström ner och stämplar ut precis efter det att Jeppsson anlänt till korsningen. Att de skulle mötas verkar emellertid osannolikt för Jeppsson nekar bestämt att han skulle ha känt Engström – eller ens känt till vem denne var.

När skotten avfyras står Jeppsson en liten bit in i prånget på södra sidan om barackerna. Han ser Palme "falla in i bild" som han uttrycker det. Vid vallningen tillägger han att han stod med ryggen mot Sveavägen till när skotten smällde. Då måste han ha vänt på sig blixtsnabbt för att hinna se Palme falla in i bild. Men varför står man överhuvudtaget där inne i prånget med ryggen mot Sveavägen? Det är ju inget ställe som någon normalt funtad människa skulle ställa sig på för att fundera över ett eventuellt nattbiobesök.

Tittar vi sedan på Björkman så är han visserligen alkoholpåverkad, men inte alls så berusad som man försökt få det till. Det märkliga med honom är att han blir så rädd att han inte ens vågar gå fram och titta när faran är över. Man tycker att alkoholen borde haft motsatt effekt. Flera vittnen tycker att han beter sig så suspekt att han måste vara inblandad på något sätt.

Det intrycket dämpas heller inte av att Björkman bokstavligen försöker smita därifrån, genom att diskret lomma iväg söderut. Men då påkallas polisens uppmärksamhet och Lena Löhr får fatt på honom. När hon frågar om varför han tänkte sticka säger han att han "inte ville bli inblandad". Är det en normal reaktion för ett mordvittne i hans ställning, som ingenjör på Bofors Aerotronics?

Kanske gick det dig förbi, men när jag talar om de här tre filurernas "avvikande beteende" som gemensam nämnare så menar jag det inte bara bildligt utan även rent bokstavligt. Alla tre avviker bokstavligen från platsen, var och en med sin egen bevekelsegrund eller cover story.

Björkman vill inte bli inblandad. Så säger man nog om man på ett överrumplande sätt blivit inblandad i något som man absolut inte vill bli inblandad i. Ett vittne är ju inte "inblandat" i någon normal mening, det är inte så man uttrycker det.

Engström vill korrigera signalementet han hört. Men istället för att tala med poliserna som finns på mordplatsen och som kan ropa ut det på radion så väljer han alltså att springa efter dem och misslyckas då med att komma ifatt dem. Sedan bryr han sig inte om att gå tillbaka till mordplatsen och korrigera signalementet där. Hela den här storyn är ju ren smörja, det är uppenbart en förevändning för att komma iväg dit in till Luntmakargatan. Frågan är bara vad han skulle dit och göra.

Och Jeppsson, han överväger alltså sitt eventuella nattbiobesök. Det är ingen liten fråga utan den tarvar moget övervägande. Det svåra beslutet uppehåller honom i ett par minuter där i korsningen, varav på sluttampen mellan barackerna och husväggen och med ryggen vänd mot Sveavägen. Nyktert betraktat är ju även detta är ju rena rappakaljan.

Nattbion verkar vara någon slags cover story, som Jeppsson ska använda om det kommer någon när han "står vakt" där i barackprånget. Då kan han stoppa dem och fråga efter vägen till biograferna på Kungsgatan. Och varför ska han stå vakt där? Därför att någon transaktion ska utföras på västra sidan barackerna och som ingen utomstående får se. Inte ens Jeppsson får titta åt det hållet, det är därför han står med ryggen vänd åt det hållet.

Tittar man sedan på Björkmans position så ser man att även han står på ett ställe där han inte kan se vad som utspelar sig vid Dekorimahörnan och mordplatsen. I förhöret den 25 mars 1987 tillfrågas Björkman om vad han företog sig när kamraterna gått in på banken. Då svarar han att han gått ut till sträckstenskanten och ställt sig för att titta söderut efter kamraterna som hamnat på efterkälken.

Björkman står alltså ute vid kanten och tittar på utsidan av reklampelaren. Från den vinkeln skymmer reklampelaren allt vad Dekorima och mordplats heter, han ser inget av vad som försiggår där. Det är ju en underbar sak att varken Björkman eller Jeppsson står så att de kan se någonting alls av vad som försiggår på mordplatsen.

Och när det blir dags för mordet så börjar Björkman knata söderut i precis rätt tid för att få se Palmes sista steg men inget mer än det. Mötet som Delsborn ser har han naturligtvis inte sett, och det har inte Jeppsson heller. Och Jeppsson ser Palme falla in i bild men någon mördare ser han naturligtvis inte.

Vad jag försöker säga här är att antingen vilar det en förbannelse över alltihop eller så är det koreograferat in i minsta detalj för att åstadkomma precis det som sagts här ovan. Antingen är det extrem slump eller så är det extrem konspiration, det verkar liksom inte finnas något mellanläge, ingen gråskala mellan svart och vitt.

Vid fotovisningen känner Engström igen Björkman på bild. Men när han ska berätta om Björkmans beteende så framställer han honom som en "Tompa Jan", ett lallande och trallande fyllo. Det visar att Engström i alla fall aldrig sett Björkman på mordplatsen. Men ändå känner han igen honom på bild. Hur kan det komma sig?

Där har vi den där envägsrelationen. Engström är som en inverterad version av apan som alla känner: Engström känner alla, men ingen känner Engström. Samma med Engström och Jeppsson. Jeppsson känner inte Engström, men Engström vet ändå vem Jeppsson är. De har en gemensam bekant inne på Skandia låter han rentav förstå. Small world, men vem tusan är det han talar om?

Så var det barackerna. Engström verkar ha väldigt god pejl på hur det gick till när barackerna skulle ställas upp. Man fick montera ner gatljusen för att få plats med tre baracker i höjd. Visserligen ligger Engströms kontor nära det hörnet, men hans kontorsfönster vetter ju inte åt barackernas håll. Han har alltså inte kunnat följa det hela från kontoret utan måste ha varit ute och förhört sig om saken. Är han bara nyfiken i en strut eller har han medverkat i att beställa fram barackerna?

Och varför skulle man nödvändigtvis ha tre baracker i höjd? Det verkar ju krångligt när gatubelysningen måste tas ned. Varför inte ställa tre i rad och två i höjd om man nu nödvändigtvis måste ha hela sex baracker därinne på Tunnelgatan? Går de inte att ställa på sidorna så att fotgängare och utryckningsfordon kan passera mellan dem? När man grunnar över dem börjar man undra om de inte var ditställda enkomt för att stoppa utryckningsfordon och skymma sikten hela vägen upp.

Mycket frågor blir det om Engström, men dessvärre inte så många klara och konkreta svar. Det enda definitiva svar jag har i det här skedet, det är att mordet ägde rum vid 23.19 och att Engström har alibi. Det var inte han som sköt Palme och det var heller inte han som sprang uppför trapporna till åsen.

En intressant detalj i det här är att flyttningen av tiden för mordet från 23.19 till 23.21.30 innebar att Engström förlorade sitt alibi. Utan den tidsflyttningen hade han aldrig kunnat bli den syndabock som man gjort honom till.

Att Engström har alibi för själva skjutningen betyder emellertid inte att Engström inte kan ha haft någon slags roll i det hela. Tvärtom tyder mycket på att han haft någon form av logistisk funktion [/QUOTE]
Vad är det som tyder på att SE har haft något med det att göra? Jag har sett det flera gånger här i tråden, man kan inte se SE som skytt men vill behålla honom som inblandad. Men jag fattar verkligen inte varför.

Den enda kopplingen jag kan se att han har till mordet är att han var där. Men det är ju inte så konstigt med tanke på att det var utanför hans jobb, vid en rimlig tid för att hinna med tunnelbanan han säger sig hinna med. Att han jobbar över är ju inget konstigt heller, det är inget konstigt för SE. Och den här kvällen har han en bra anledning till att stanna sent. Att hinna med jobb inför semester.

Jag kan inte se något särskilt misstänkt med honom. Det enda jag ser är en lite excentrisk kuff med uppmärksamhetstörst. Jag kan verkligen inte se vad någon skulle med honom till i en konspiration eller några skumraskaffärer öht. Han hade ju golat innan han hade fått reda på allt.