Citat:
Ursprungligen postat av
Basfakta
Tack! Intressant. Jag vet att du många gånger berört frågan och levererat mkt värdefull info. Ser du en något så när rak linje i desinformationen? Finns det skäl att misstänka att vissa personer skickat ut budskap för att uppnå särskilda mål? I så fall vilka personer och vilka mål?
Jag kan väl säga att det jag ser inte är en politisk agenda.
Ett ouppklarat mord på en västlig , demokratiskt vald, regeringschef är ett läge för desinformation som ingen hemlig tjänst försitter. Här ges oanade möjligheter att känga motståndare och ta poänger utan att man för den skull är medskyldig i mordet.
Redan dagen efter MOP agerar den sovjetiske desinformationsmästaren
Georgij Arbatov. Han attackerar ”högerkrafter” och försöker vinna sympati för sin sida politiska agenda. I Sverige får han drag hjälp av exempelvis
Olof Lagercrantz som pekar däråt i sin första ledare efter dådet. Sovjeterna har ända sedan Tjekans dagar varit skickliga att få ut sin agenda.
Tidningen Journalisten skrev redan den 20augusti 1992 om STASIs desinformations-kampanj för att koppla ihop MOP med Larouche-rörelsen EAP. Tidningen hade en intervju med den tidigare STASI-mannen
Herbert Brehmer som berättar om hur man tog chansen att kasta misstankar mot EAP i samband med MOP. Med tanke på EAPs hatkampanj mot Olof Palme var det rena straffsparken.
Intressant nog kunde HB berätta om hur STASIs kontakter i pressen utnyttjades för dessa syften. Där nämndes bl Aftonbladet. Vill inte peka ut
Bengt Michanek . Kräver en hel del analys av hans förehavanden och vad han skrivit om MOP innan man kan säga bu eller bä, detsamma gäller andra journalister. Kan röra sig om de som skriver rent försåtligt eller de som bara är nyttiga idioiter med dålig faktakoll.
EAP var en nagel i ögat på Sovjet . Nyhetsbrevet EIR var också synnerligen välinformerat och namngav mellan varven KGBs tillgångar i väst. Men så var också EAP-chefen i västtyskland bor till chefen för u-tjänsten. Givetvis smögs det också in del desinformation i faktamängden . Gripandet av
Viktor Gunnarsson som på ganska lösliga grunder kopplades till EAP av diverse journalister blev en tung smäll för organisationen.
Nedan ett stycke i ämnet hämtat ur ”Operation Norrsken” av
Christoph Andersson Efter sina avslöjanden misstänkliggjordes HB av sentida KGB anhängare, men han avslöjanden finns där att begrunda.
”
Ingenting var riktigt sant, men det lät ju initierat och trovärdigt, minns Brehmer. Det fanns flera fördelar med att utpeka just EAP. Dels skulle bristen på bevis kunna kompenseras om tidningens reportrar hittade något som verkligen band EAP till själva mordet. Dels skulle tipset bidra till att avleda uppmärksamheten från grupper på vänsterkanten, typ RAF. Dels skulle medierna och polisen ömsesidigt påverka varandra att närmare granska EAP och andra högerextrema organisationer. Och dels skulle det vara möjligt att indirekt koppla västtyska Säpo, Författningsskyddet, till mordet. Den västtyske Säpochefen råkade nämligen vara nära släkt med en västtysk EAP-ledare. Vad som händer med tipset är oklart. Likaså om och hur det planteras ut i Sverige. I vart fall hamnar EAP snabbt i fokus hos polisen och i pressen, vilket avdelning XXII noterar i en spaningsrapport: ”Den 12.3 1986 greps en 32-årig svensk, misstänkt för att ha varit delaktig i mordet på den svenske premiärministern Olof Palme den 28. 2 1986”, heter det.140 I spaningsrapporten heter det också att gripandet skett efter ”ett tips”. I samma rapport nämns namnet på den misstänkte, Victor Gunnarsson, och att han fram till 1984 varit med i EAP, ett parti som styrs från USA och vars högste ledare är finansmannen Lyndon La Rouche. – Jag minns fortfarande hur belåtna vi var, säger Herbert Brehmer och syftar på gripandet av Gunnarsson. Hans kontakter med EAP bidrog till att väcka allas avsky för Europeiska arbetarpartiet. Det var det enda som räknades i mars 1986. Till Stasis stora besvikelse blir Gunnarsson snart frisläppt. Bevisen mot honom håller inte”
Sydafrika är en annan intressant spelare där desinformationen mellan varven kommit från olika. Redan tidigt är
Abdul Minty och
Pierre Schori där och pekar mot Pretoria. Ett lämpligt mål då
Botha avskydde
Olof Palme innerligt . AM&PS har båda haft kopplingar mot Lubjanka . Samtidigt får
KG Bäck information från sin källa med insyn i SIS, som också den pekar mot Sydafrikas apartheidregim. Både öst och väst ser Pretoria som en bra svartepetter, vilket den också är av kända skäl. I SIS fall kan också det faktum att man själva pekat ut OP som sovjetinfluerad hösten 1985 spela in.
Den inhemska desinformationen finns också .
”Uppdrag Olof Palme” har redan nämnts. Men det finns fler. De senaste dagarna har
Börje Wingrens förhör med VG debatterats i tråden. Lyssnar man igenom den utmärkta dramatiseringen blir det uppenbart att BW inte hotar VG och att den sistnämnde inte talar sanning utan försöker blanda korten. Bröderna
Poutiainens utpekande av BW som korrupt i ”Inuti Labyrinten, man jämför honom med
Orson Wells gestaltning av den genomkorrupta polisen
”Hank Quinlan” i filmen ”Touch of Evil” , blir därmed grovt missvisande. Därmed inte säkert att det är medveten desinformation men i karaktärsmordet på BW fungerar det onekligen som detta .
Finns åtskilligt mer men jag stannar med dessa exempel så länge.