Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Själv tycker jag IM är konsekvent hela 1986 att han ser GM bara sekunder innan mordet. Så att det då inte fanns något stöd för någon som stått längre än några få sekunder. Det är bara lite konstigt skrivet i förhör protokollen.

Men efter 1986 så förändras hans minnesbild, och jag gissar att det är pga dåligt skrivna gamla förhör som han tvingas förhålla sig till. "Du säger ett par minuter i tidigare förhör", men i själva verket så avsåg dessa två minuter hur länge han själv suttit i den parkerade bilen.

Lätt att få det till en väntande mördare om man tittar upp och ser en stillastående man som tar några steg och skjuter. Stillaståendet kan ju varit krångel att få upp revolvern eller att han passerat LOP, stannat till och sen begått mordet.

Jaja, det vi verkligen kan säga är att GM till 99% inte stod och väntade i två minuter.

Ormstad omtalar två förhållanden. Dels att det är svårt att pricka huvudet under gång och att det innebär "ganska stora möjligheter" att överleva ett huvudskott. Dels att det är lättare att skjuta på något som är "en halvmeter brett och 70 cm högt", dvs ryggen. Var i höjd man träffar i den spelar ingen roll och på bredden har man "tio centimeter att gå på" (för att vara säker på utgången). Om man missar ryggmärgen "gör det inte så mycket".

Underförstått så är det "säkrare" att träffa ryggtavlan än huvudet. Och skottet var därmed "välplacerat".

Huvudskott. Det finns lite olika uppgifter, men dödligheten är omkring 95% (ca 90% avlider omedelbart). Av överlevande hamnar en stor del i vegetativt tillstånd. Vet man var man ska skjuta och använder rätt vapen torde man kunna nå mycket nära 100% säker och omedelbar död med denna metod.

I den sammanställda listan med attentat 1976-1996 finns 131 fall med skott mot huvudet. I 97% av dessa avlider offret. Ensamagerande GM i 2,3% av fallen. Notera att ingår även fall då samtidigt skjuts i andra kroppsdelar.

Ryggskott. För det första kan man med säkerhet säga att ett skott i kotpelaren eller ryggmärgen i brösthöjd och nedåt inte är i sig dödande. Det är nog till och med som så att träffas ingen annan vital struktur, så är sannolikheten för överlevnad ganska stor. Och det går uppenbarligen att skjuta förbi alla dessa vitala strukturer omkring ryggraden som Ormstad räknar upp.

Jag kan inte hitta någon undersökning som räknat på andel som överlever skott i spinalkanalen. Skott mot bröstregionen har dock betydligt högre överlevnad än huvudskott och skott mot kroppen (ej extremiteter) i allmänhet verkar ha överlevnad på 50% eller så.

Dock kan man sluta sig till att överleva skott som träffar ryggraden är någorlunda vanligt. Detta i och med att i länder med omfattande skjutvapenvåld så är en stor andel av traumatiska ryggmärgsskador inom sjukvården vapenrelaterade. I somliga grupper, dvs yngre män, den största andelen i vissa fall.

I sammanställningen av attentat vid tiden finns 16 fall med skott endast i ryggen. I närmare hälften av fallen överlever offret, inklusive vid träffar i ryggraden. Man kan även notera att GM är ensamagerande oorganiserad i 50% av dessa fall.

Detta tycks vederlägga det Ormstad uppger, att man har en stor ryggyta att träffa och samtidigt kunna vara säker på dödlig utgång. Det är uppenbarligen inte ovanligt förekommande att offer överlever skott i och omkring ryggraden. Det är inte vanligt att offer överlever skott i huvudet.

Om Ormstads bedömning ändå är riktig, så finns alltså ett mycket "säkert" och mindre motbjudande sätt att skjuta folk på. Räcker att bakifrån med ett skott pricka en yta på 10 X 70 cm för att vara säker. Varför används inte denna metod vid ett enda känt planlagt attentat vid tiden? Utom just i MOP, där attentatskommandot i sådana fall har kunskap i nivå med en professor i rättsmedicin. Och samtidigt väljer utdaterad och inadekvat ammunition och en kaotisk typ av plats som inte är aktuell vid några andra planlagda attentat. Osv.

Att skottet mot Palme skulle vara "välplacerat", som Ormstad uppger, är enligt mig ett ett exempel på det mycket vanliga tankefelet i detta ärende - att bedöma sakerna efter utfallet och inte efter hur en professionell GM rimligen bör ha tänkt på förhand.

Citat från affärsvärlden:
Björn Rosengren är en av få toppolitiker som verkligen gillar medier och journalister. Han anses ha en särskild förmåga att göra pr via medierna och lever efter principen "bättre att de skriver elakt än att de inte skriver alls". Han är också en av de få i regeringen som umgås privat med aktiva journalister.En av Rosengrens många vänner inom medierna är Expressens politiske stjärnreporter Per Wendel, som också medietränat ministern. En annan av hans rådgivare är mediekonsulten Bertil Jacobsson, som var Rosengrens informationschef redan under tiden som TCO-ordförande. Bertil Jacobsson har sedan länge uppdrag som konsult åt Stenbeck-företagen.Björn Rosengren hade personliga kontakter med Jan Stenbeck och deltog, som enda regeringsmedlem, i finansmannens hastigt iscensatta begravnig. Han har också besökt Stenbeck på "Farmen" i Luxemburg och de två talades vid då och då på telefon.För något år sedan tillfrågades Björn Rosengren om uppdraget som styrelseordförande i Metro International, men erbjudandet föll. I dag är Rosengren inte den som ska ersätta tillförordnade ordföranden Uri Savir.Däremot lär Björn Rosengren ha fått ett erbjudande om ett skräddarsytt toppjobb inom Stenbecksfären. Det bör handla om en roll som dörröppnare och samtalspartner på det sätt som förre vice statsministern Odd Engström arbetade åt Jan Stenbeck."


just den där Uri Savir är jag intresserad av.
Stenbeck har nu två Israeler i Styret.
En vice chef i Mossad och Savir.

Imponerande genomgång! Som amatör trodde man ju att mördare i princip alltid skjuter mot huvudet eftersom det är så det brukar se ut i filmer. Ormstads redogörelse var på så sätt lärorik.

Att huvudskott alternativt ryggskott med 100% säkerhet kan avgöra om mördaren är professionell eller inte är nog ingen pålitlig analys. Amatörer har en tendens att dundra iväg massor av skott varav flertalet missar sitt mål (Robert Kennedy, Reagan, Lennon m fl). De har också en tendens att stanna kvar på mordplatsen eftersom deras mål var att mörda offret. Någon plan för flykt fanns inte. De skjuter också på platser som ur gärningsmannens synpunkt är fantastiskt felaktiga. I Palmes fall hade säkert en total amatör skjutit vid Grand eller på T-banan. En person vi brukar kalla "ensam galning".

Mordplatsen Sveavägen/Tunnelgatan var inte en optimal mordplats. Det fanns bilar på Sveavägen och promenerande människor på trottoarerna. Dock var östra trottoaren rätt glest befolkad och kvällsmörkret gynnade GM. Flyktvägen är inte heller optimal men den är klart bättre än att exempelvis kuta över Sveavägen. GM kunde ha sprungit ihop med någon i trapporna. Exempelvis Nieminen och hennes sällskap. De utgjorde dock inget hot för en beväpnad man. Om han hade haft rejäl otur hade han sprungit in i polispatrull men oddsen för det måste bedömas vara skyhöga.

Med detta vill jag säga att Dekorimahörnet enligt mig är den minst dåliga mordplatsen på sträckan Grand-Kungsgatan. Tegnérgatan, Kammakargatan, AF kyrkogata, Apelbergsgatan och Kungsgatan är sämre. Östra trottoaren är bättre än den mer befolkade västra trottoaren. Palmes promenad från Grand gav GM en chans att slå till. Riskfyllt givetvis. Men ändå en god chans.

Teoretiskt är det givetvis så att tänkande gärningsmän alltid vill slå till under optimala förhållanden. Min erfarenhet av livet är att optimala förutsättningar saknas för allting vi ägnar oss åt. Man måste när det gäller Palmemordet tänka på att offret ska befinna sig på denna optimala plats samtidigt med GM.

Palme var svår att pricka. Riksdagen, Rosenbad, torgmöten, resor, tv-debatter, bostaden, promenader i city dagtid etc får betraktas som sämre än oskyddad på Sveavägen kvällstid. Även om Palme av och till saknade livvakter så kunde inte en gärningsman med 100% säkerhet veta när och var livvakterna var på plats. Även om de inte stod med armbågs lucka från Palme så kunde de ändå befinna sig i närheten - och gripa gärningsmannen.

I huset där Palme bodde kan det ha funnits livvakter på plats. Det ter sig också underligt och klantigt om en gärningsman skulle ha fått för sig att försöka bryta upp ytterdörren till paret Palmes lägenhet.

På onsdagkvällen i mordveckan gick paret Palme utan livvakter till en restaurang i Gamla stan. Det kan ha varit ett hyfsat tillfälle. Varför gärningsmannen, om vi tänker oss att han hade koll på Palmes rörelser, inte sköt då vet ingen.

Min fundering den här gången handlade mer om varför tråden plötsligt börjar diskutera om Palme sköts i ryggen eller bröstet. Jag har inte sett någon medicinsk undersökning av Palmes kropp som visar att skottet sköts framifrån. Däremot finns det ju vittnen som påstår det. Men ur olika synvinklar och i den allmänna villervallan är det rimligt att somliga vittnen missförstår händelseförloppet.

Det är inte tusentals vapen som tillhör i tjänst varande poliser med fantasifulla förklaringar att de inte hade wt fast det är deras utrustning. Det är inte tusentals vapen som är intressanta kring de här poliserna som sade sig börja skolka från sitt jobb just i samband med att mordet skedde i just deras vistelseområde.

Jag tror alla begriper det!

Källorna är flera. Dels kollegor dels olika skyttesammanhang.


Men som sagt total sekretess. Det är stenen att lyfta inte dina fantasier hit och dit. Utgå från mordplatsen inte från yttre rymden.

Apropå teorin att man förväxlade palme med Sigge är ju befängt, nästan i klass med teatermordet. Enligt A. B gick dom i sällskap i ett par sekunder. Enligt L. J och I. M så stod dom och samspråkade med varandra.
Vet ej sanningshalten ang i vad LP hade berättat. "vi mötte en man". "plötsligt så skjuter han" stod GM vid reklam skylten strax innan och började möta upp paret då det var några få meter? Och GM gjorde en U-sväng i samma veva då AB fick syn på dom, alltså GM gick runt paret och började hålla om Olof?
Hursomhelst, scenario är märklig i dom sista 10-30 sekunderna innan skottet.
Tror inte ens en påtänd C. P skulle ta fel, påtanke på vad vittnenas utsago då.

Deras skytteintruktör GGÖ hade en 38a som modifierats till 357. Omtalade Jögarnisse var en av dem som bytt tjänstevapen till 357 som blev omhändertagen då han lekte vilda västern i Karlsborg.

357 var kult e vissa kretsar och några inom knarkspan använde privata 357 för dolt bruk under kläder istället för tjänstevapen.

Värdera tidsapkekten och att även efter Holmer sann personer kvar i PU som hade tummen i ögat på Tore.

Detbär som med Teutenberg hans beskrivning är inte detsamma gäller Kegö och Barrling. De var aldrig några stjärnor eller pålitliga.

När det gäller Näss så tvingas han lyda men får avgöra PKK spåret men har återigen fingret i ögat och får spela med Knoll och tott och Ebba mit sin vilja.

Hur gick det för honom förresten?

KNOLL OCH TOTT SOM VAR BOVARNA BRÄNDE DEM OCH ljög.

" Hans Holmér fortsätter lösa Palmemordet och har fullt upp i mitten av april 1986. Expressen gömmer en .357 magnum i en lövhög på Johannes kyrkogård. Den hittas givetvis av någon annan och Holmér måste utreda det också. Massmedia och KG Svensson irriterar Holmér. En turkisk läkare har dött under mystiska omständigheter. Kan ha vara Palmes mördare? Holmér beskyller Sverker Åströms vän för att vara en elefant och blir mer och mer irriterad på elefantdansen. Kan det vara balter som hämnas på socialdemokraterna för baltutlämningen som ligger bakom mordet? Tommy Lindström försöker köpa en tidning men det går inte så bra. SÄK hävdar att Palme var övervakad. Som en kulmen på alla spretiga spår exploderar en kärnreaktor strax norr om Kiev."

https://www.radio-sveriges.se/podcasts/palmemordet

Det började komma små bärbara mobiltelefoner vid den här tiden, även om jag tror att de var beroende av de tyngre basstationerna för att kunna fungera. Men februari 1986 är väl kanske ett gränsfall. Vet inte när under 1986 som t ex Hotline-telefonen kom: https://www.dustinhome.se/aktivitet/tbt/201616-hotline/

När det gäller walkie-talkie fanns det däremot flera små och smidiga modeller som kunde fungera på relativt långt avstånd den här tiden. En del brukar påstå att det bara fanns stora tunga walkie-talkies på den här tiden också, men det är i alla fall helt fel. Mobiltelefoner är jag mer osäker på.

Väl skrivet. Ormstads resonemang är både inkonsekvent och en efterhandskonstruktion. Om mördaren hade träffat någon annanstans i ryggtavlan, t.ex. 5-10 cm till höger så hade OP hörst sannolikt överlevt. Att han skulle överlevt en 357:a i bakhuvudet faller på sin egen orimlighet. Det är ju inte en 22:a vi talar om.

Således hade det självklart varit bättre att skjuta OP i huvudet, antingen direkt eller med ett nådaskott.

Bra poäng. Om man utgår från att GM förföljde LOP från Grand, antingen på V och Ö sidan eller enbart på Ö sidan av Sveavägen, så hade han inget val utom att passera dem när de stannar vid skyltfönstret. Det ger ca 30-60s försprång vilket stämmer bra med att GM kan ha väntat en kort stund i närheten av Dekorima-hörnet.

Han kan dock enligt mig knappast ha stått i avfasningen för då blir det närmast omöjligt att hinna ut bakom LOP och avfyra skottet på det sätt vi vet skedde.