2010-10-22, 02:06
#1
Jag har kommit fram till att jag har en ätstörning. Om jag ska vara ärlig med mig själv så har jag nog haft det länge, men det har aldrig varit ett direkt problem. Allt började dala då jag flyttade hemifrån, då förvärrades min relation till mat extremt mycket.
I dagsläget så äter jag aldrig någon frukost och till lunch tar jag oftast bara någon frukt. Såhär är det varje dag. MEN, så fort klockan är efter 18/19 (ibland äter jag inte förrän efter 21), då trycker jag i mig mängder med mat. Hur mycket som helst och det är inte särskilt hälsosam mat heller. Pizza, pommes frites, mycket stekt, flottig mat, chips, godis, läsk. Den här maten går jag såklart och längtar efter under dagen som jag inte äter något och när jag väl får äta så känner jag mig glad en kort stund, men sedan kommer ångesten. Ätandet fortsätter dock, det finns inget stopp på det förrän maten är slut.
Det här är ett oerhört stort problem och det inser jag själv. Har försökt ändra på det här jättelänge innan det blir värre...innan man blir sjuk. Ibland har det hänt att jag spyr maten som jag har frossat, men jag känner att det inte riktigt är något jag klarar av (har spytt kanske 4 ggr max).
Jag känner också att jag har svårt att äta mat eller prata om mat inför och med folk. Jag vill inte att någon ska se mig äta och döma mig. Jag känner även att det ibland är jobbigt att köpa mat. Samma sak där, jag vill inte att någon dömer mig då jag lastar upp en chipspåse på rullbandet.
Jag vet inte vad jag ska göra för att ställa om mitt eget psyke. Jag vet att jag har problemet och tycker inte att det borde vara så svårt att ställa om sig själv och följa ett nytt mönster. Men trots allt så slutar det ändå alltid med att jag faller tillbaka. Jag funderar om jag måste prata med någon om detta? Men vad ska dom säga till mig som jag inte redan vet?
Är det någon som har något bra tips på hur jag ska ändra mitt beteende? För det här är stört, ohälsosamt och jag är extremt less på det. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt.
I dagsläget så äter jag aldrig någon frukost och till lunch tar jag oftast bara någon frukt. Såhär är det varje dag. MEN, så fort klockan är efter 18/19 (ibland äter jag inte förrän efter 21), då trycker jag i mig mängder med mat. Hur mycket som helst och det är inte särskilt hälsosam mat heller. Pizza, pommes frites, mycket stekt, flottig mat, chips, godis, läsk. Den här maten går jag såklart och längtar efter under dagen som jag inte äter något och när jag väl får äta så känner jag mig glad en kort stund, men sedan kommer ångesten. Ätandet fortsätter dock, det finns inget stopp på det förrän maten är slut.
Det här är ett oerhört stort problem och det inser jag själv. Har försökt ändra på det här jättelänge innan det blir värre...innan man blir sjuk. Ibland har det hänt att jag spyr maten som jag har frossat, men jag känner att det inte riktigt är något jag klarar av (har spytt kanske 4 ggr max).
Jag känner också att jag har svårt att äta mat eller prata om mat inför och med folk. Jag vill inte att någon ska se mig äta och döma mig. Jag känner även att det ibland är jobbigt att köpa mat. Samma sak där, jag vill inte att någon dömer mig då jag lastar upp en chipspåse på rullbandet.
Jag vet inte vad jag ska göra för att ställa om mitt eget psyke. Jag vet att jag har problemet och tycker inte att det borde vara så svårt att ställa om sig själv och följa ett nytt mönster. Men trots allt så slutar det ändå alltid med att jag faller tillbaka. Jag funderar om jag måste prata med någon om detta? Men vad ska dom säga till mig som jag inte redan vet?
Är det någon som har något bra tips på hur jag ska ändra mitt beteende? För det här är stört, ohälsosamt och jag är extremt less på det. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt.
Nån som vet annat som funkar kan ju gärna ge tips