När filosoferar ni?

Du låter typ som mig... Men istället för att slå över 180 grader till att ha så kul som möjligt så kan du ju balansera det med att sprida information till - samt filosofera med - folk.

Fast det är klart, när man läser om diverse filosofers liv så verkar det nästan vara ett krav att man ska ha gått igenom en eller flera perioder av ensamhet/isolering från omvärlden och depression (fortfarande relevant exempel i modern tid: Friedrich Nietzsche) - gäller väl att hitta någon ny punkt att knyta sig vid så man inte barrikaderar sig med nya mentala murar (som stänger in en likt hur man var/tänkte innan filsoferandet ledde till något slags uppvaknande).

Tror att vissa buddhister är något liknande på spåren när de talar om hur man når upplysning flera gånger i livet, att nirvanat är något fluktuerande som inte är konstant då man isåfall skulle vara helt vilsen i egodöd/upplösning (nu är iofs buddhismen en religion, och kan därför ha diverse fällor likt allt annat här i världen som många inte märker av - buddhister såväl som nyfikna västerlänningar - men ändå )

Jag filosoferar på institutionen, dessa vanliga människor som har lagt beslag på ordet är inte gillade. Ödmjuk

Mer eller mindre hela tiden förutom när jag fokuserar väldigt mycket på något eller sitter i en diskussion som kräver mycket uppmärksamhet.

Jag ligger ofta sömnlös i flera timmar per natt och får då bra med tid till att tänka efter.

Det rör sig oftast om prioriteringar i livet och (mycket svindlande) självpsykologiserande ifrågasättande av den egna logiken vid introspektion såväl som tolkning av andra människor etc. Skillnaden mellan naturen och kultur hos människan upptar mycket av min uppmärksamhet.

Även filosofi i dess egentliga akademiska bemärkelse intresserar mig då och då men allt som oftast är det bara skolrelaterat, om något så är det språkfilosofi och vetenskapsteori som intresserar mig.

Mot den fjärde timmen av sömnlöshet passerar jag dock gränsen för vad som kan anses som kvalitativt, haha. Har ertappat mig med att nio på morgonen nynna tvspelsmusik och uttala konsonanter för att känna efter vilkas läpp- och tungpositionering är närbesläktade, fml.

Jag måste hålla med dig i din betoning av ordets egentliga bemärkelse i kontrast till det vardagliga användandet av den. Folk verkar i min mening tycka sig filosofera när de inte gör annat än att för en gångs skull tänka efter - och tycka sig tänka när de bara tycker.

Jag menar inte att "filosofera" som verb är något upphöjt så som akademiskt utan snarare att folks definition av vad det innebär att faktiskt tänka efter, vad det innebär att vara en tänkande människa, är tråkigt låg.

Men det kanske bara är jag som märker ord, självförhärligar och ventilerar min besvikelse.

som mest när jag ligger i sängen på natten och håller på att somna, kan komma på riktigt spacade grejer då o får lust att gå upp o starta trådar här om det, men orkar aldrig

Håller med föregående talare. När jag lägger mig för att sova brukar jag alltid ligga och stirra på himlen och då är det som att tankarna kryper in i mitt huvud och uppenbarar sig. Ibland förstår jag inte vart alla mina teorier kommer ifrån, och ofta kan jag inte komma ihåg logiken i det dagen efter. Jag borde egentligen skriva ner det och försöka tänka på det med lite mer klarsyn men det blir aldrig av. Men ibland kan det räcka med att t.ex sitter och pratar med vänner, så är det plötsligt något som slår mig och sedan vandrar jag iväg. Så för mig handlar det inte så mycket om tillfället, det kommer snarare av sig självt på något sätt.

I princip jämt förutom när jag lirar något spel eller ser en film, en tyst stund går hjärnan på högvarv. Jag trivs med det

Ofta när jag är ute och går med hunden. Går ofta i skogen och där är det ganska tyst, lugnt och skönt. (precis som jag gillar det...)