Citat:
Ursprungligen postat av carrolina
När man diskuterar den hypotetiskt-deduktiva metoden så brukar man förutom hypotes, hjälphypotes även tala om empirisk konsekvens.
Om jag ska ta Semmelweis exempel:
Hypotes: Dödligheten i barnsängsfeber beror på likämnen som medicinstudenter för med sig
Hjälphypotes: Om medicinstudenterna tvättar händerna i klorvatten avlägsnas dessa ämnen
Vad skulle i mitt exempel vara en empirisk konsekvens?
Att använda begreppet empiri i en tes grundad på hypotes, det låter tvistat. Visst, i absolut mening så är alla upplevelser är bara tolkning och hypotes, men halvvägs dit finns en slags filosofisk tröskel; en slags förvissning om att den rimliga slutledningen är så belagd ibland människor att en annan slutsats inte är tillämplig. När en hypotes, uppfattning, tolkning eller tro passerat den tröskeln, när den är nog förvissad och etablerad, så kallar vi det för empiriskt.
Empirisk konsekvens torde alltså bli: En tänkbar konsekvens, en trolig följd, som har så mycket naturvetenskapliga och erfarenhetsmässiga belägg och så stor tilltro, att den betraktas som vedertagen.
I ditt exempel ovan saknas en fråga, som empirisk slutledning kan tillämpas på. Därför är empirisk konsekvens inte tillämpligt i ditt exempel; i synnerhet med tanke på att ditt exempel är en hypotes i sig själv.
Så utläser jag det hela.
Jag skulle inte heller benämna ”tvättande av händerna” som ”Hjälphypotes”, utan snarare som ”slutledning”, eller ”spontan deduktion” eller nåt sånt. Att kalla en slutledning hypotes, då bör man även kalla empiriska belägg för hypoteser. Detta är förvisso sant i absolut mening, att alla belägg är hypoteser, men så benämns det bara i kliniska tillämpningar, och det skär sig ganska brant mot gängse språkbruk och sed.