Överkänslig

Jag har blivit helt konstigt överkänslig och deprimerad på senaste, orkar knappt vara i skolan. Idag hade jag samtal med min mentor på skolan och höll på att bryta ihop ungefär varannan sekund.
Och just nu för 2 minuter sen typ så pratade jag med min flickvän i telefon och allt var bra, sen så kom hennes skitskalle till brorsa in och krävde telefonen av henne (vi har inte pratat i telefon på ett tag heller, hon bor 50 mil från mig). Hon var tvungen att lägga på och jag blev seriöst helt nedsänkt.. Är fortfarande helt nere för det och just när det hände så var jag på gränsen till tårar? Vad händer med mig??

Har det alltid varit så eller har det blivit så på senaste tiden?

Vilka tankar är det du har?

Säg gärna fler exempel.

Utnyttja läget, det kan hända att du just nu har en alldeles ypperlig chans att lära dig gilla DSBM!

http://www.youtube.com/watch?v=WoAsa8dUWlg

Puberteten? Eller har du kanske haft det väldigt stressigt på senaste tiden? Stress påverkar mer än man kan tro.

På senaste tiden och bara värre och värre, och allt känns så hopplöst, speciellt med min flickvän så långt bort... Jag är bara 18 och går andra året på gymnasiet.
Jag håller inte på med några droger eller så heller, verkligen inget alls.

Alltså jag vet inte om jag tänker så mycket, det är mer att mitt hjärta känns helt nedsjunket och jag känner mig som en damm påväg att brista typ.. :/

Brist på kärlek?

Puberteten vid 18? Jo tjena haha!
Jo men jag har kännt mig stressad på senaste, och det lär inte bli bättre då jag inte ens orkar att ta tag i skolan och göra en liten enkel läxa...


Och brist på kärlek? Nej det tror jag inte heller, jag och min flickvän har varit tillsammans 3 månader och är båda väldigt kära Och jag vet att jag älskar henne något innerligt, mer än jag någonsin älskat någon annan... Gud vad jag låter som 12... -.-

Hehe Ja man vet ju aldrig

Om du hamnar efter i skolan så är det ju bra att snacka med klassföreståndaren, de kan säkert hjälpa dig att strukturera upp allting så du slipper hamna efter ännu mer. Ta en dag i taget bara, sätt upp små mål etc, enklare att uppnå.

Det där sista om brist på kärlek vet jag inte riktigt vad du menar.. du kanske skulle svara till ngn annan men du skrev de till mig av misstag? hehe

Ja förlåt jag vet inte hur man citerar multipla inlägg på samma gång

Och ja det med småmål känns egentligen som det borde vara lätt. Men jag har varit skoltrött sen jag gick i 5e klass.. Och just skolan är helt sjukt jobbig, även om det är grejer som jag kan tycka är intressanta så går det inte. Och pga att jag känner mig så deppig kan jag inte riktigt fokusera heller...

Och ang. det med klassföreståndare och så så pratade jag med min mentor idag och han sa att vi skulle ha ett möte med rektorn och se vad vi kan göra och att det jag ska fokusera på som nummer 1 just nu är att må bra. Väldigt bra mentor har jag som ni kanske hör

Du kanske kan se ifall det finns några kurser som du har extra svårt med som du skulle kunna byta ut mot någon med samma poängantal? Då blir det lite enklare iaf... och det drar säkert ner på stressen.

Jag har själv alltid varit den sortens person som verkligen spyr på skolan, så det blev en del skolk tyvärr... de drog till och med in studiebidraget 2 ggr för jag hade för dålig närvaro% i skolan Men jag löste det genom att fokusera på de ämnen jag visste jag kunde få MVG i. Såg till att vara på de flesta av mina hat-lektioner också så gott jag kunde (typ matte, kemi, biologi etc..), så att man i alla fall fick ett G... Tänk på att du är inne på slutspurten nu... 12 års helvete går mot sitt slut, och sen är du fri. Har du hållt ut i så många år så klarar du några månader till tror jag

Mja... tvek.. typiskt mig att snubbla på mållinjen.

Nu håller jag på att bryta ihop igen, denna gången för att min flickvän inte skrev att hon älskade mig och så på msn innan hon loggade ut...
Kan lägga till att jag just nu känner mig jobbigt svartsjuk på allt... Jag är ganska svartsjuk av mig i vanliga fall också men det har blivit bättre på senaste tiden... Men nu känns det som tillbaka på ruta 0 och lite till.. Min flickvän ska på ett bröllop och jag skulle hjälpa henne välja klänning, men allt jag kunde tänka på var vilken som visade minst av hennes bröst typ... Tycker personligen att min flickvän är mycket snyggare än jag själv är och så..så därför är jag ibland rädd för att hon ska lämna mig för någon annan, och det blir inte direkt bättre av att hon kan vara lite okänslig när hon skämtar och även 3 gånger kallat mig fel namn och istället sagt sina ex namn... När jag tänker på allt det känns allt dubbelt så tungt.. Sen så har jag en kass relation med min far också, vi träffas inte ofta och det var längesen han kändes som en äkta pappa..

Och jag har inga svårigheter direkt i skolan heller, det är bara att... jag vet inte.. mental block mot skiten typ..