Överkänslig

Tror du har en period, en sådan har jag också. Känns som att minsta lilla fel (eller felsägning) skulle bryta ned mig totalt. Har det hänt något? För mig tror jag att grunden till det hela är att jag håller på att ta körkort, men jag har misslyckats ett par gånger nu, vilket får mitt självförtoende att hamna på botten. Men det känns som om jag börjar ta mig upp igen. Hoppas på samma sak för dig!

Känner du såhär ofta kanske du borde gå hos en psykolog. Kan vara din självkänsla som spökar.

Mjo jag har gått hos psykolog innan och så men han var en riktig douchebag alltså... Jaa jag vet inte, att min flickvän kalla mig fel namn är ju inget som gjort mig gladare... Sen så har det varit lite strul i förhållandet pga en annan tjej och så... Och jag ångrar mig så jävla mycket, men det är en lång historia...
Hur har du gjort för att kämpa dig upp igen??
Har du något tips på vad jag kan ta mig till för att kunna överleva situationen? Och nej jag menar itne att jag tänker ta mitt liv, men jag orkar inte må såhär heller... Jag tror en stor grund kan vara att jag fått såpass djupa känslor för min flickvän och att hon är så långt bort från mig...

Mitt tips? Skaffa en blogg, och länka den varje dag på facebook och twitter där du självklart har över 9000 vänner/följare. Beklaga dig för dem, vad du går igenom är fullt normalt, alla har deppiga tider, seså, ryck upp dig, torka bort mensen och le mot världen.

Har du tagit ett seriöst snack om det med tjejen, eller om du har någon du kan anförtro dig till. Det funkar oftare bättre än psykologer som antar och förutsätter en hel del som inte stämmer eftersom dom inte känner dig så utvärderar dom efter sjukdomsbilder och symptom. Det är visserligen inget man ska utesluta, en sak är säker. Lider man verkligen av något så är det inte helt klokt att ljuga för sig själv och lägga anledningarna på andra eller på sina egna ihopfantiserade brister. Har man verkligen någon mental sjukdom så är det bäst man går till botten med det, accepterar det och sen kan man behandla skiten och lära sig leva med det. Förutsatt alltså, att man har det. Det behöver inte vara några stora störningar eller något, det räcker att det är småsaker. Dom kan däremot utveckla sig till rätt stora saker med tiden som gör livet till ett helvete för en själv och alla runtomkring.

när jag hade ett jäkla long distance (annan världsdel) var jag ganska deppig också.. är nog det.. nyckeln ä att ha mycket kommunikation

Hm, det är svårt. För mig hjälpte det att göra saker som jag mår bra av (hur klyschigt det än låter). Lyssna på bra musik, träna och sådant där. Tänk alltid positivt! Om jag hade läst detta om jag var du hade jag bara tyckt att det lät som bullshit, men ärligt, försök så skall det nog lösa sig. Försök och glädjas av småsaker. Om din tjej har sagt ditt namn felaktigt är det lättare att säga "haha, vem fan har du hängt med egentligen? " snarare än att bli sårad. Livet blir så mycket tuffare då. Men om hon har sagt ditt namn fel ett flertal gånger borde nog du ta en tankeställare...

Jag måste få fråga... Brukar du stressa upp dig och börja tänka "hon älskar mig inte, hon kommer att göra slut" etc. om ni kanske inte pratar på ett tag? Eller om du ringer henne och hon säger att hon inte har tid just då?

Brukar du ofta överreagera på saker och alltid överanalysera, istället för att ta saker för vad de är?

Distansförhållande är inget att rekommendera, ger bara en massa oroliga vibbar och gör så man inte är på topp alls, har du någon i din närhet så kommer du att känna dig otroligt mer älskad, fysiskkärlek gör så otroligt mycket mer än bara kärlek över telefon och text, har du träffat henne i verkligheten ens om jag får fråga?

Ja det stämmer, hurså?

Vi träffas 2 gånger i månaden och varje lov och så.. Så ja, och vi träffades påriktigt på en skolresa i Lettland, så mina känslor har växt fram "irl"

Jag måste bara finna orken för att träna, gömmer mig hellre bakom datorskärmen och verkligheten känns det som... Och ja det var vad min mentor sa också, hitta saker som gör mig glad och gör det ofta..
Och ja hon har som sagt kallat mig vid hennes ex namn sammanlagt 3 gånger... Men 1 av gångerna prata vi så mycket om att hon sa fel så att det kanske var därför hon råkade säga det igen (det var samma dag och allt) Jag tror definitivt inte hon är otrogen, hon är en väldigt förnuftig och bra tjej

När en kvinna kallar sin man vid annat namn brukar det bero på otrohet... Eller tankar kring otrohet
Men man kan ju alltid hoppas. Lycka till med allt mannen!