Citat:
Ursprungligen postat av anders_judge
Jag hade den tvivelaktiga förmånen att häromdagen tala med en rabiat vänsterpartist som naturligtvis talade om hur hemskt det var att "rasisterna" nu kommit in i riksdagen och väldigt diplomatiskt uttryckte jag att det kanske inte behöver vara rasistiskt att anpassa invandringen till Europeisk nivå.
Detta var verkligen att trampa på minerad mark för plötsligt blev muppens ansikte helt rött och skrek "Du tar rasisternas parti?! UT! UT härifrån!"
Just när man trodde att allt hade lugnat ner sig så vågade jag antyda att det kanske inte var så bra med skräckpropaganda i media utan argumentation vore bättre men föll inte i god jord:
"Nej, de skall skrämmas till tystnad! Alla som har så människofientliga åsikter skall skrämmas till tystnad så de inte kan förleda hederligt folk!".
Absolut, jag håller med till fullo. Jag har själv stött på sådana människor. De är dock inte nödvändigtvis vänstermänniskor
per se, utan kan vara vanliga människor. Min far är ett bra exempel - han är liberal, men väldigt politiskt korrekt. Nämner man någonting som inte stämmer överens med hans politiskt korrekta åsikter (exempelvis någonting om invandringen), blir han som ett litet barn, som håller för öronen och skriker "lalalalalala", för att inte höra vad man säger.
Citat:
Ursprungligen postat av anders_judge
Överhuvudtaget kännetecknas de av följande:
* Oförmögen till att tänka nyanserat om sina meningsmotståndare som i bästa fall är förledda men oftast onda. Svar och vitt tänkande med kraftigt förenklad världsbild.
* Oförmåga att klara av att få sina argument ifrågasatta utan att bli upprörda likt 5-åriga barn som inte lärt sig än att folk kan ha andra åsikter så motståndaren blir "dum"
* Saknar större förmåga till självreflektion och självkritik i allmänhet och kan predikera fina värden utan att märka att de själva bryter mot dem så fort som motståndaren är "dum".
* I likhet med ungdomens arrogans har de höga tankar om sig själva där de anser sig verkligen förstått hur samhället fungerar och avfärdar alla rakt av som inte delar deras analys.
Överhuvudtaget är ovanstående drag väldigt utmärkande hos omogna människor som ännu inte hunnit skaffa perspektiv på tillvaron och sig själva, detta gäller långt ifrån alla vänstermänniskor men är enligt mina erfarenheter betydligt vanligare hos vänstern jämfört med högern.
Väldigt träffande, kan inte hålla med mer.
Citat:
Ursprungligen postat av anders_judge
Min spontana tanke var då: är det inte möjligt att många av dagens vuxna vänstermänniskor och framför allt extremister är omogna personer som olyckligtvis råkat stanna i utveckligen och tagit med sig detta till vuxen ålder?
Detta mönster är så genomgående så jag börjar undra ifall många vänstermänniskors fasoner snarare skall ses som en psykologisk åkomma än politiskt ställningstagande...
Åter igen håller jag med. Det påminner mig om ett citat av Bismarck:
"Den som inte varit socialist i sin ungdom saknar hjärta. Den som är socialist när denne är vuxen saknar hjärna."
Socialism tilltalar naiva och omogna människor, eftersom ideologin är byggd på naiva och omogna ideal. Det kan ses som "vackra" ideal (jag vill dock poängtera att jag absolut inte tycker att socialism är en bra idé, ens i teorin), men är fullständigt orealistiska och omöjliga att genomföra, eftersom de bygger på att människan är "god", och altruistisk. Så är det givetvis inte. Dessa ideal passar dock naiva, omogna, och verklighetsfrånvända människor, just eftersom idealen är så barnsliga.
Svaret är alltså ja. Socialister är omogna personer, som har stannat i utvecklingen.
De har stannat i utvecklingen, eftersom socialismens idéer kräver att man gör det.
