2010-10-06, 21:24
  #1
Medlem
Min bägare rinner snart över.
Min kille har adhd och vägrar ta någon medicin.
Istället skyller han på sin sjukdom. Och då menar jag allt.
ALLT skyller han på det, som att han är ett litet barn som inte kan ta hand om sig själv.
Om han glömmer sina cigg hemma är det för att han har en sjukdom - inte för att han är glömsk.
Om han försover sig så beror det på hans sjukdom - inte på hans brist på ansvarstagande.
Om han är "sjuk" en vecka från jobbet beror det på hans sjukdom - inte på hans lathet.
Ni förstår nog vad jag menar.

Jag kan inte speciellt mycket om denna sjukdom men jag förstår inte varför man inte vill förenkla det? Varför vill man inte ta sin medicin för se till att vardagen fungerar? Kan någon snälla förklara detta.

Vi har kommit till det stadiet i vårt förhållande att det är dags att påbörja ett liv tillsammans "på riktigt", ni vet, flytta ihop osv. Men jag börjar tvivla starkt. Jag älskar honom över allt på denna jord, men det här tär på mig så fruktansvärt. Hur ska jag klara av det här 24/7 ?? Och ännu hemskare tanke, hur ska det gå den dagen vi får barn???!!!

När ska han växa upp och sluta skylla på sin adhd och ta lite ansvar istället?..
Dessutom är han snart 30..
Åh jag exploderar snart..
Citera
2010-10-06, 21:26
  #2
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Leonessa
Min bägare rinner snart över.
Min kille har adhd och vägrar ta någon medicin.
Istället skyller han på sin sjukdom. Och då menar jag allt.
ALLT skyller han på det, som att han är ett litet barn som inte kan ta hand om sig själv.
Om han glömmer sina cigg hemma är det för att han har en sjukdom - inte för att han är glömsk.
Om han försover sig så beror det på hans sjukdom - inte på hans brist på ansvarstagande.
Om han är "sjuk" en vecka från jobbet beror det på hans sjukdom - inte på hans lathet.
Ni förstår nog vad jag menar.

Jag kan inte speciellt mycket om denna sjukdom men jag förstår inte varför man inte vill förenkla det? Varför vill man inte ta sin medicin för se till att vardagen fungerar? Kan någon snälla förklara detta.

Vi har kommit till det stadiet i vårt förhållande att det är dags att påbörja ett liv tillsammans "på riktigt", ni vet, flytta ihop osv. Men jag börjar tvivla starkt. Jag älskar honom över allt på denna jord, men det här tär på mig så fruktansvärt. Hur ska jag klara av det här 24/7 ?? Och ännu hemskare tanke, hur ska det gå den dagen vi får barn???!!!

När ska han växa upp och sluta skylla på sin adhd och ta lite ansvar istället?..
Dessutom är han snart 30..
Åh jag exploderar snart..


Dra, jag menar det. Blir en massa problem för dig, dra bara. Endast det jag kan säga som kärleksfull medmänniska till dig.
Citera
2010-10-06, 21:26
  #3
Medlem
Harry-Browns avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Leonessa
Min bägare rinner snart över.
Min kille har adhd och vägrar ta någon medicin.
Istället skyller han på sin sjukdom. Och då menar jag allt.
ALLT skyller han på det, som att han är ett litet barn som inte kan ta hand om sig själv.
Om han glömmer sina cigg hemma är det för att han har en sjukdom - inte för att han är glömsk.
Om han försover sig så beror det på hans sjukdom - inte på hans brist på ansvarstagande.
Om han är "sjuk" en vecka från jobbet beror det på hans sjukdom - inte på hans lathet.
Ni förstår nog vad jag menar.

Jag kan inte speciellt mycket om denna sjukdom men jag förstår inte varför man inte vill förenkla det? Varför vill man inte ta sin medicin för se till att vardagen fungerar? Kan någon snälla förklara detta.

Vi har kommit till det stadiet i vårt förhållande att det är dags att påbörja ett liv tillsammans "på riktigt", ni vet, flytta ihop osv. Men jag börjar tvivla starkt. Jag älskar honom över allt på denna jord, men det här tär på mig så fruktansvärt. Hur ska jag klara av det här 24/7 ?? Och ännu hemskare tanke, hur ska det gå den dagen vi får barn???!!!

När ska han växa upp och sluta skylla på sin adhd och ta lite ansvar istället?..
Dessutom är han snart 30..
Åh jag exploderar snart..

Kanske får honom att känna sig svag/underlägsen att behöva medicin för att kunna bete sig "normalt".
Citera
2010-10-06, 21:29
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av LarsFox
Gör slut med honom då om du inte gillar hans stuk.

Hur jävla trögfattad får man vara egentligen? Du resonerar ju fan inte som en 30-åring iaf, det kan man konstatera.

Och du överväger ens att skaffa barn med killen....

Idiot.

Vem har sagt att jag är 30?
Citera
2010-10-06, 21:31
  #5
Medlem
micaeles avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Leonessa
Vem har sagt att jag är 30?
Ingen, det kändes väl bara som så i och med killens ålder.

Men, tillbaka till frågan, varför funderar du ens på att skapa ett liv med en människa som denna? Ser du inga varningsklockor alls och kan agera därefter?!
Citera
2010-10-06, 21:33
  #6
Medlem
Helhetens avatar
Hur kommer det sig att han vägrar ta sin medicin?
Kan du inte påpeka att du tycker det är psykiskt påfrestande när han är den person som inte äter sina tabletter?
Citera
2010-10-06, 21:34
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av micaele
Ingen, det kändes väl bara som så i och med killens ålder.

Men, tillbaka till frågan, varför funderar du ens på att skapa ett liv med en människa som denna? Ser du inga varningsklockor alls och kan agera därefter?!

Som jag skrev älskar jag människan mer än allt på denna jord.
Och har man haft en seriös relation med någon i ca 4 år så är det ingenting man bara ger upp på en gång. Det här är något som har visat sig mest under de senaste 2 månaderna.. Det är därför jag blir så frustrerad, tidigare har det gått att resonera med honom. Men nu är det som att han har blivit 5 år på nytt..
Citera
2010-10-06, 21:36
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Helheten
Hur kommer det sig att han vägrar ta sin medicin?
Kan du inte påpeka att du tycker det är psykiskt påfrestande när han är den person som inte äter sina tabletter?

Han menar på att han tappar aptiten och får hjärtklappning av den och därför vill han inte ta den.
Förstår inte riktigt hur man kan resonera på det sättet men, vill man inte så vill man inte antar jag. Men då är det rätt påfrestande att han hela tiden skyller på det - när det finns hjälp att få.
Citera
2010-10-06, 21:38
  #9
Medlem
Fall man har ADHD innebär väl det att ens DNA är sönder?
Citera
2010-10-06, 21:44
  #10
Medlem
Röbbesnöbbes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Balerina
Fall man har ADHD innebär väl det att ens DNA är sönder?

Sönder och sönder... Man har väl en gen som gör att man producerar för mycket adrenalin och därmed blir hyperaktiv + koncentrationssvåriheter.

Annars är det väl inget fel på DNA't

OnT: Gör det enda rätta, smuggla i medicin i hans mat =) Eller övertala honom att det faktiskt hjälper honom själv att leva ett bättre liv med medicinen.
Citera
2010-10-06, 21:44
  #11
Medlem
BigOrangeBunnys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Balerina
Fall man har ADHD innebär väl det att ens DNA är sönder?

Jo nyligen kom ju nån rapport som påpekade att ADHD kan ha att göra med "trasiga gener" man ärver från någon av föräldrarna

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/adhd-orsakas-av-trasiga-gener_5425789.svd

Ontopic: Ni har varit ihop i 4 år men först de 2 senaste månaderna har det börjat "gå utför" (Ja till viss del) då. Du har ingen gissning om varför det skett nu på den senaste tiden?
Citera
2010-10-06, 21:45
  #12
Medlem
YngreHerres avatar
Ställ ultimatum om att han måste skärpa sig annars drar du..
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in