Citat:
Ursprungligen postat av
Fri
I ett tal i Wisconsin igår onsdag 30/3 börjar Trump svamla under en halvtimme. Han lämnar sina vanliga punkter och berättar anekdoter från byggbranschen bl.a. Om att aldrig ge upp, om att göra det man älskar att göra, att ha tur och otur, om hur viktigt det är med "momentum". Anekdoterna kommer inte riktigt till sina slutpoänger och det var svårt att hänga med live. När jag tittar på det en gång till så framkommer poängerna, men det var inte så bra kommunikation och fick inte mycket publikrespons. Uppenbarligen improviserar han utan att tänka så mycket på själva kommunikationen. Det gör honom mer personlig och mänsklig, men det hela är lite konstigt. "1up, 2up... 7up"

Ja, om sensmoralen var att det är viktigt med momentum, så borde han ha haft momentum i sitt berättande.

Jag gillade dessa små historier, men jag håller med dig, det funkade inte på det sättet i det sammanhanget. Ska han göra sånt måste han scripta det hårdare. Jämför med när han drar historien om The Snake.
Citat:
Det är etablissemanget och de tidigare presidenterna som totalt saknar kännedom om vad diplomati är för någonting. Efter att a segrat i kalla kriget har USA otroligt nog bara gått utför ekonomiskt och utrikespolitiskt. Terrordåd har blivit ett permanent inslag i USAs vardag, de har fler fiender i världen än någonsin, deras allierade i MENA har störtats.
Japp, precis som jag brukar påpeka så har vi i Trump en återgång till hur politiska ledare agerade fram till 1800-talet, då man hade rationellt självintresse som utgångspunkt istället för ideologi.
Förr så krigade kejsarna och kungarna med varandra, men gifte samtidigt bort sina döttrar till varandra. Efter man hade slaktat varann på slagfälten satte sig officerarna, som kom från adeln, till bords och åt och drack tillsammans samma kväll. Det var civiliserat och gentlemannamässigt. Sen kom 1900-talet och ideologierna tog över. Nu innebar krig massmord på civila. Det fanns inte längre någon respekt för fienden i krig, utan de skulle totalt förnedras och undertryckas. Denna oförsonliga inställning har under 1900-talet gällt f.f.a. tyskar och ryssar. Och ideologiska fiender ska utrotas, osv.
Ideologier är onda. Som Lars Gustafsson sa: "Ideologier leder till slavläger". En sanning i trumpskt koncentrat.
Sett i ljuset av detta blir Trumps förhållningssätt till Putin begripligare. Putin är ingen vän, men å andra sidan inte någon som ska förgöras med utgångspunkt i onda 1900-talsideologier. På 1800-talsvis visar Trump respekt för Ryssland och deras ledare, och därför är det också att land man kan ha tillfälliga allianser med när det finns ett gemensamt intresse. På detta vis är Trump en äkta konservativ (och som kloka tänkare har sagt så är konservatism den minst ideologiska ideologin), eller för att använda ett ännu finare ord: Han är reaktionär.
Citat:
Trump sprider självförtroende och personlig frihet från PK-bojornas självcensurerande självhat. Inte bara i ord utan i sitt uppträcdande. Show, don't tell, som de säger i Hollywood. Hans policy att USA bör se till USAs intresse är helt revolutionerande typ av politisk doktrin för västerlandet.
Ja, jag tycker själv att hans goda exempel är en av de stora grejerna med honom. Han visar: så här är man en bra människa, så här är man en bra ledare, så här lever man ett bra liv. Hans inspiration sträcker sig långt bortom politiken.