Alternativa metoder mot ångest.

Nu är det så att jag lider av ångest och är nedstämd ibland. Dessutom har jag agorafobi. Det går upp och ner, det finns längre perioder då det går bra, men det återkommer alltid. Gått i terapi nästan hela livet, alltid vägrat käka piller dock, även om behovet vart stort ibland, för jag verkligen mått skit. Har provat KBT, funka inte så bra. Har inget att må dåligt över egentligen, mitt liv har alltid vart bra, trots det har jag alltid kämpat mot psykisk ohälsa.

Nu försöker jag finna andra metoder än samtalsterapi för att se om det kan fungera bättre. Då menar jag alternativa metoder som akupunktur, meditation, hypnos m.m. vill ha tips på all sorts alternativa metoder. eventuellt även naturläkemedel.

Jag skulle uppskatta om någon kunde berätta om sina erfarenheter kring detta, om alternativ medicin kan hjälpa mot ångestproblematik och fobier. Helst även vart man vänder sig för detta. Jag bor i Stockholm

Tycker det låter märkligt att du hellre vill ta alternativ medicin än beprövad och fungerande sådan.
Eftersom du inte vet varför du mår dåligt låter det snarare som (med risk för att låta som om jag vet vad jag pratar om) att du har något fel på hormonbalansen i hjärnan, t.ex för lite serotonin.

Då skulle ju t.ex SSRI hjälpa riktigt bra.
Vägrar du trots detta att prova så rekommenderar jag ett bra tränings/kostschema som du följer nitiskt.

Kan tänka mig att det är svårt att göra så mycket åt när du inte vet vad ångesten bottnar sig i. Svårt att tipsa när jag inte riktigt vet vilken typ av ångest du har..?

Själv har jag GAD och jag har testat mycket avslappningsövningar och så. Det är ju inte alltid det fungerar, det är ju lite beroende på hur pass mycket ångest man har. Men lyckas man slappna av så slipper man ju den onda cirkeln med värk, yrsel och allt annat skit som tillkommer.

Om du googlar lite så hittar du säkert tips på avslappningsövningar. Vet att "basal kroppskännedom" är riktigt bra också. Har dock inte testat det själv, men har aldrig hört något negativt om det.

Jag tror inte det viktigaste är att förstå fobin elr ångestens ursprung. Det viktigaste är att fokusera på nuet och vad man kan göra åt det nu. När jag gick på kbt, så behövde inte ens terapeuten få veta varför jag blev rädd för det å det, utan vi övade bara på att få bort det, för alla fobier funkar på samma sätt, oavsett hur man fått det, så är det samma känslor å samma metod till att övervinna rädslan. Och det kan vara konstigt, men egentligen är det inte det, många får ångest utan att veta anledningen till det. Om det hade vart fel på mitt serotonin-värde hade jag väl mått dåligt hela tiden? Jag har haft långa perioder då jag mår bra, men det återkommer alltid.

SSRI vägrar jag ta, av flera anledningar, orkar inte ta en lång diskussion om det nu.
Jag har gått länge på terapi och känner att jag behöver nått mer än att bara prata om mina problem.
Pratade med en vän som är mer inriktad på det andliga, han sa att alternativ medicin hjälpt han mer än vetenskaplig. Hans teori var att jag mår dåligt för att jag har dålig kontakt me mig själv eller mitt inre. Skadar väl inte att prova lite annat, vet bara inte vad man ska prova

Isf tror jag faktiskt att basal kroppskännedom kan vara riktigt bra. Det handlar just om att bara "connected"

ursprunget till din ångest är att du har ingen pojkvän, därför hjälper inte droger som SSRI, KBT och sånt trams. bara skaffa en kille så försvinner ångesten. det är så enkelt.

vi vanliga vuxna människor kan inte få speciellt bra kontakt med vår inre, vi behöver andra människor från yttre världen för att vi ska må bra. bara såna människor som buddha och jesus kan må bra helt ensamma.

det stämmer att om vi hade bra kontakt med vårt inre som när vi var barn så skulle allt vara bra, men det är inte så lätt att hitta det inre barnet igen, därför är det bäst att skaffa ett fysiskt inre barn som växer inne i sin kropp med hjälp av en partner.

Är du seriös

Det du säger kan verka helt galet eller sjukt. Förståndet säger att du har helt fel, men känslorna är nästan beredda att hålla med dig. Det bästa som kan hända en när man mår skit är att bli kär, eller känna sig älskad, ha någon som stöd, men viktigast av allt att personen gör en glad och lycklig.
Men det låter så extremt, för inte som att jag ska behöva bli gravid eller skaffa pojkvän för att slippa ångest. Men jag känner en tomhet inom mig ofta, att något fattas. Jag längtar efter att uppleva massa bra känslor, är så trött på att inte må bra.

Jag tänker inte bli gravid, men jag tror att många kan tänka i dom banorna, att om man fick barn så skulle livet inte kännas meningslöst, det är en stor sak, då har man något att leva för, att ta hand om ett helt liv, en av livets största uppgifter. Dessutom skulle man bli älskad å älska villkorslöst, även utan att även kräva kärlek tillbaks. Som sagt, jag skulle inte rekommenera folk att skaffa barn av dessa anledningar..och att träffa en pojkvän är inget man kan styra över, dessutom kan de gå dåligt och gå riktigt illa när det blir uppbrott och man kan må mer skit än man nånsin gjort. Så en stor risk där.

Samma här , har ångest ,overklighetskänslor och mild agrofobi (stavning?) . Tanken på att lämna staden skapar en enorm ångest jag vet inte varför . Men de har inte alltid varit så här de var i somras helvetet braka lös . Innan de va jag en lycklig kille med 1000 drömmar . Jag ville resa ,skaffa ett jobb ,flickvän , allt sånt där och såg fram emot de . Hade precis börja fått ordning på saker och ting . Slutat med drogerna och lämnat dom gamla polarna som bara föll längre ner i droger och kriminalitet.
Kände mig riktigt jävla lycklig .

Fan de känns så klart riktigt pissigt de här men jag måste kämpa på kan inte ge upp nu liksom .

Tror inte på ssri och jag vägrar också äta de .

Har däremot börjat läsa lite om trauma och hitta två böcker av Peter A Levine . Har dock inte läst vidare men har bokat en tid hos en psykolog som är utbildad i ämnet och hoppas och tror faktiskt starkt på de , kanske är nåt för dig med vad vet jag ?

Fast jag har inte varit med om nått trauma eller något dåligt alls i livet...nånsin. Har trots det kämpat med psykisk ohälsa hela livet. Men du ska ha beröm för att du lyckades ta dig ur droger och att du uppsöker psykolog...rätt väg att gå. Speciellt bra att du har inställningen att det kommer funka
Inte så att jag inte tror SSRI inte funkar, men jag vill inte proppa i mig sån skit.

Tack hehe . Jag har iofs haft de trassligt i stort sätt hela mitt liv men inte fan har jag varit olycklig för de ? . De kluriga med trauma är att de kan ha varit en händelse du inte ens kommer ihåg , du kan ha ramlat av cykeln när du var liten eller kanske känt dig bortglömd eller utanför men inte lagt nån stor vikt vid de liksom . De kan slå till direkt efter eller flera flera år efteråt . Jag har en teori att mycket av dagens psykiska problem som ångest ,depression mm har med trauman att göra . Jag påstår inte att jag är einstein eller har nån som helst utbildning i psykologi. De är bara en tanke jag har

Rätta mig om jag har fel, men Johannesört är ett naturläkemedel och några jag känner som har ätit diverse antidepressiva under flera år med sedan slutat och övergått till Johannesört istället tycker att det har hjälpt dem otroligt mycket. Men andra tycker att det är samma sak som att käka en bit tuggummi.
Vet inte om du har några andra medicinska besvär men värt att veta:

"Johannesört används inom alternativmedicin mot depression. Johannesört påverkar läkemedelsnedbrytande CYP-enzymer i levern och kan därför störa samtidig läkemedelsbehandling så att den blir verkningslös. Många olika läkemedel kan påverkas, några exempel är bromsmedicin mot hiv, p-piller, epilepsiläkemedel och läkemedel som används mot avstötning vid transplantationer. Även fotosensibilisering kan uppstå."

Lycka till, vännen.