Drömtolkning! Här hjälper vi varandra! [Sammanfogad //Mod]

Du kanske känner ett obehag över något i ditt förflutna som du är rädd ska komma till ytan igen. Det finns vissa personer du inte vill möta, men kanske borde.

Apokalyps. På gatan råder fullständigt kaos. Virvlar av okända ansikten avlöser varandra. Hysteri. Rädsla. Vanmakt. Från skyn blottas en enorm bronsfärgad asteroid som täcker större delen av himlavalvet. Den kommer träffa jordytan och eliminera allt liv och lämna planeten i en ogästvänlig atomvinter. Jag får veta att den kommer nå oss imorgon. Jag är havande. Står med en Glock 17 i handen. Siktar mot huvudet och trycker av. Det gör inte ont. Ligger i ett buskage samtidigt som mitt varma blod pulserar ut ur huvudet. En ambulans åker förbi i folkvimlet. Det är mörkt ute. De tvekar när de ser mig men tar sedan in mig i den bakre delen av bilen och påbörjar sin medicinska expertis på mig. Jag är vaken hela tiden. De berättar något jag inte minns och jag inser att jag måste leva vidare. När det är fastställt att jag blivit återställd går tankarna till barnet jag kan ha avrättat. Ambulanspersonalen kan inte kolla hur det är med barnet och skakar uppgivet på axlarna. Jag känner instinktivt att den överlevt.

Nu påbörjar jag resan tillbaka till mitt föräldrahem, där har tiden stått still, alla är yngre fast jag är vuxen. Hela den världsliga undergången har lett till arméer av levande döda som sadistiskt vill slita sönder levande människor. Jag är inne i mitt gamla hem, öppnar jaktskåpet och placerar mig bredvid min far på nedersta våningen för att försvara familjen från inkräktande zombies. Två manliga kusiner är också med på plats. Vi skjuter mot samma människor hela tiden, de som försöker ta sig in via fönster och dörrar. De verkar som aldrig dö. Jag går upp en stund till min mor och småsyskon. Mor har lämnat lappar runt deras halsar, på svenska och på engelska, om vi kommer ifrån dem så vädjar hon i lapparna att de som finner dem ska ta hand om dem. Hon gråter mest och emotionellt labil. Jag säger till henne att det var det här som skulle ske. Katastrofernas konvergens. Varför jag försökt bunkra upp med bl.a medicin och konserver. För att det här skulle ske. Har vi nu antibiotika och kraftigt smärtstillande i lådan? Jag inser att vi måste lämna huset och försöka ta oss vidare. Det är för mycket människor här. Två fulltankade jeeps står utanför och jag inviger samtliga närvarande om planerna och tillsammans ger vi oss ut i ett relativt zombiefritt ögonblick.

Det är isigt på vägen. Vi tar oss fram genom ödsliga skogslandskap. Vi når stadskärnan och här är trafiken tung, människor flyr på gatorna. Vi lyckas, tack vare terrängbilarna, köra vid sidan av vägen och på ojämnt underlag. Vi kör i timmar. Passerar ständiga folkmassor. Det råder fasa och oro i luften. Jag är tacksam över att vi sitter inne i bilen och tar oss fort framåt. Människor fångna i massorna, i ledet, är tomma på såväl själ som livsgnista. De är som levande döda, men introverta och förvirrade. Det börjar bli svårt att köra. Det är människor överallt. Jag kör ner i något av en tunnel. Hamnar framför en mörk trädörr till vad som ser ut som en malplacerad städskrubb. Kliver målmedvetet ur bilen och öppnar. Något möter mig, jag vet inte vad. Någon form av ockult upplevelse. Jag stänger i panik. Massorna som följt händelseutvecklingen och noterat vad som skett drabbas av hysteri och desperation. De är förskräckta och oroliga. Jag öppnar beslutsamt dörren igen, med en M14 redo i händerna.

Jag möts av ljus. Det är en lucka i världarna. Det råder någon slags Söderhavsöverklighet där inne. Jag går in i värmen och möts av fullständigt lugn. Här blåser inget svavel och inga småbarn skriker av hunger och köld. Bakom mig, vid dörren, samlas nu en enorm kö. Alla släpps inte in. Jag känner hur hjärtat riskerar att brista när jag inser att min familj inte gick in med mig. De står kvar utanför. Jag ställer mig mot grinden som förhindrar massorna från att tränga sig in här, i hålet i dimensionen. Så kommer min far in. Plötsligt står han bara där med sitt sedvanliga glas med whisky och allt som skett är som bortblåst, han skålar mot mig. Han har på sig sina sommarkläder. Som om vi vore på semester. Min mor och mina småsyskon kommer in. De ställer sig tillsammans med min far. De står tillsammans som på ett familjeporträtt. Jag står vid sidan och betraktar massorna bakom grinden. Vad är detta för värld? Vart har vi hamnat? Dörren stängs. Är vi i himlen?

Så sjuk dröm, tänker inte dra allt men hur som helst. Jag har bott i en förort i sthlm när jag var mindre och detta utspelade sig där, det var natt och jag var på väg till jobbet för jag skulle börja senare den natten.

Alla låg och sov i mitt hem, och tydligen bodde vi längst ner av någon anledning med huset mot ett garage och skog och sen så såg man in mot en av gårdarna.

Det hörs en massa prat från garaget, som om det hängde ett gäng där. Helt plötsligt försöker någon eller några göra inbrott i våran lägenhet och just genom mitt rum.

Jag möts utav en man som ser ut att komma från mellanöstern med mustasch. Den andre försvinner ut så jag blir kvar ensam med denna.

Här minns jag inte så mycket av händelsen, varför han gjorde inbrott och så vidare, det var bara så sjukt för jag vet att jag fruktade för mitt liv.

Innan han försvinner (som jag kommer dra senare) så berättade han om hans (deras?) onda planer, om hur de skulle hypnotisera vita bebisar till att åka till mellanöstern (när de blir äldre antar jag) och gifta sig med deras folk för att sedan döda dom. Så visade han bilder på mördade bebisar och vuxna (vita människor) och sa bara att vi måste utrotas för vi är smuts osv.

Här visar han någon slags magi innan nästa sak händer.

Helt plötsligt hörs ett högt rop, mannen försvinner ut, och helt plötsligt ser man en poliskvinna springades mot honom från skogen så han blir jagad mot en av gårdarna. Hon är inte så snabb så helt plötsligt kommer först en rätt stor manlig polis men strax efter kommer fler poliser som börjar jagar honom. Jag minns att jag skrek i drömmen "DÖDA HONOM, DÖDA HONOM" antar för jag var helt förskräckt. Ibland springer han långsamt och ibland som om han fick energi från ingenstans.

Nu är det full jakt men det är inte längre bara han, utan det är flera personer från alla möjliga håll på gården. Helt plötsligt blir alla jagade.

En av polismännen kommer från ingenstans, liggandes på marken fastbunden och tejpad på munnen. Hur hände detta?

En annan polisman tar fast en av dessa personer men blir på något sätt dragen utav honom och helt plötsligt försvinner personen, han blir alltså osynlig. Men en annan polisman rycker in och hoppar på denna osynliga man och riktar en pistol mot honom så han ligger still på marken.

Sen händer något fort men man kan säga att inga poliser syns till men däremot en massa olika människor men dom jag minns som mest är de två konstiga personerna som står nästan utanför mitt fönster (som helt plötsligt är högre upp än vad det var innan).

Den ena bar lila kåpa, var svart och hade röda ögon som lös i princip. Den andre hade vit hud, skägg och ett avlångt konstigt demoniskt ansikte, även han med röda ögon, även han bar kåpa.

Det jag minns av dessa var att jag kände så starkt drag av rädsla och att dom var mycket kraftfulla, dessa kan alltså varit ledarna i sekten eller vad tusan det var.

Han med mustaschen syntes inte till, förens han dök upp vid deras sida.

Jag tittar förskräckt ut innan jag själv springer ut och bara springer och inte vet var jag ska ta vägen. Kommer ihåg att jag tänkte för mig själv hur hela världen vänds upp och ner, hur jag lämnar min familj hemma. Hur i helvete det kunde finnas människor med krafter man inte trodde fanns, osv osv.

Vaknar helt förskräckt och en inre rädsla kommer, tänker på min familj det första jag gör. Sen kommer verkligheten tillbaka och jag är lugn. Men sjukt var det för jag har inte vaknat rädd på länge faktiskt.

Det var mörkt ute men det var vinter och snö. Vad tusan var detta?

Återkommande homodrömmar, vad göra???

Satt och läste lite Freud tidigare idag och börjar bli lite orolig nu... Jag har återkommande drömmar om homosex (där jag själv är med i akten) och vet fan inte vad jag ska göra för att bli av med dessa! Antar att detta antagligen betyder att jag är latent homosexuell... Men jag känner ingen attraktion till folk av samma kön i vaket tillstånd så jag förstår inte vad det är frågan om.
Någon som har förslag på hur man blir av med de här drömmarna?

BEHÖVER HJÄLP MED ATT TYDA DEN HÄR DRÖMMEN DET ÄR SKIT VIKTIGT! Det är en massa wall of text men det viktiga är det kring några tjejer och det är FETSTILAT så det räcker om ni läser det typ

en polare har korrekturläst haha det är därför det är så bra skrivet

Jag och en massa människor (antagligen från mina år i grundskola och gymnasium) har panik. Alla springer runt och gapar och skriker. Vi är utomhus, men vi har bara kanske 10 meter att röra oss på - på ena sidan är en tegelvägg, och på den andra ett stup ner i evigheten (men det är inte mörkt, utan kanten bara tar slut, ungefär som i vissa TV-spel). Jesper från min klass i grundskolan hoppar upp på några lådor och blåser i en trumpet (antagligen för att egga oss för strid).

Jag förstår att vi är anfallna av zombies. Alla börjar springa runt ännu mer som dårar, och jag kommer över en tjej som kallas CP-Amanda Linn, men ser precis ut som Agnes - i alla fall ser hennes bleka, stora (men inte feta eller "cellulitriga") ben ut som hennes. Jag tar hand om henne och gör henne till min flickvän. Vi tittar bort längs den lilla vägen/gången och ser att zombiesarna är där och börjar döda folk. Vi flyr. Efter att ha tagit oss igenom en massa rum (inomhus) så har vi nått den andra sidan av gången, som ser ungefär likadan ut men är på andra sidan av plattformen ("plattform" som i typ CS, när man zoomar ut i free mode efter att man är död - därför man kan hoppa ner bl a) eller så. Till vår fasa så ser vi att zombiesarna kommer även där.

När vi springer tillbaka till den andra sidan så försvinner min älskling. Jag blir helt ledsen och börjar gråta. Jag hittar snabbt en ny flickvän jag kallar Lisa, och som jag ska försvara, (och som påminner om den riktiga Lisa i min grundskoleklass, men det kan inte vara hon eftersom hon var rätt ful i verkligheten).

Vid fronten på den första sidan så har zombiesarna nu tagit sig längre fram. De är i slutet av utegången och jag deltar i striden och lyckas eventuellt ha ihjäl några. Vi tvingas retirera in mot "mitten" (d v s mitten mellan de två gångarna, som ligger bland en massa rum). Medan vi retirerar mot mitten så vänder jag mig om hela tiden, och ser zombiesarna. Det blir den typiska marddrömsgrejen när man är jagad av någon och får total panik. Det verkar inte så läskigt när man berättar, men det var det.

Jag hjälper människorna att barrikadera gången, och sedan springer jag till andra sidan och kollar hur läget står till där. Även där har zombiesarna tagit sig närmre och närmre. Jag börjar nu springa fram och tillbaka hela tiden och hålla koll - ungefär som i något slags RTS-datorspel där man växlar från 2 strider hela tiden för att se hur det går. Zombiesarna tar sig bara närmre och närmre.


Mitt i allt så försvinner Lisa och jag återfinner den första tjejen. Jag faller ner på knä vid henne och skrikgråter (vet inte varför - jag borde vara glad). Jag är verkligen helt förkrossad (eller tacksam) och blir helt galen. Jag står på knä/ligger nedanför henne och gråter och skriker och gråter och skriker.

Jag tar Amanda och springer mot mitten (från den "andra" sidan). Vi kommer till ett rum väldigt nära mitten, där det finns em massa stolar och bord och vapen. Jag plockar upp en AK-47 och springer vidare. Jag hjälper människorna att sätta upp en massa bord/stolar som en mur mot zombiesarna, som nu är i början av rummet. Jag springer till den andra sidan. Där är zombiesarna mycket längre ifrån, men de kommer närmre och närmre.

Vi flyr runt ett hörn och laddar AK:n. Jag smyger tillbaka för att se om de kommer närmre, och de är redan framme. Nu är de flesta av ungdomarna/människorna döda och vi blir anfallna från båda hållen. Jag säger något till min tjej och kastar in henne i mitten bakom mig, för att jag ska försvara henne så länge det går. Jag börjar kasta flaskor på zombiesarna (trots att jag kan skjuta dem) och lyckas fälla några med en flaska i ansiktet, innan de når fram och har ihjäl mig och jag vaknar.


Betyder denna dröm ngt?? vad tror ni??? det är länge sen jag drömde den (12 h) därför minns jag inte allt så bra

Varför har jag så tråkiga drömmar?

Jag har en dröm som jag skulle vilja tyda. Jag springer i en mörk skog, känns som den är fylld av onska. Sen blir jag jagad av en massa små katt/rävar som är helt svarta som korpar och blanka och äckliga.. jag springer och springer och kommer bara längre in i skogen och till slut får dem tag på mig, jag slåss för att överleva men till slut biter dem alla i mig och jag vaknar i panik.

Någon som drömt något liknande? Det kändes riktigt konstigt.

tack på förhand!

//Spaggen

Drömmer väldigt ofta att det blir inbrott i min lägenhet, eller att folk försöker ta sig in. Mycket obehagligt. Har läst nånstans att det kan handla om känslor man har i huvudet som man försöker tränga undan. Kan det stämma? Teorier?

Ingen aning faktiskt. Du kanske har ett stabilt psyke

Jag tror mycket väl att det kan vara så. Har du några tankar du vill tränga undan?

drömde att det var massa små hål i min kuk och att när jag pissa spruta mitt piss åt alla möjliga håll.

kuken funkar prima irl. kan det ha haft nån betydelse ? HAHA

Förmodligen inte.

- Om man pratar mycket om drömmar brukar man få lättare att komma ihåg drömmar.
- Det som du jobbar intensivt med känslomässigt i vaket tillstånd brukar kunna återkomma som teman i drömmar.
--> Så ha en låt gå attityd till homodrömmarna. Ingen annan behöver veta om dem. De behöver inte påverka dig så mycket. Om du inte bryr dig kan homodrömmarna komma mindre ofta.

Om du känner sexuell upphetsning, som känns bra i drömmarna, finns risk att homosex-drömmarna får en positiv förstärkning, en belöning. Då kan de komma att öka (men troligen inte lavinartat).

Om du njuter i drömmarna, varför är du inte glad när du vaknar?