Citat:
Ursprungligen postat av Dingbats
Redogör gärna för dem.
Den viktigaste regeln, och den som som är avgörande för att fortfarande kalla den för en kasusform, är att den så kallade enklitiska genitivpartikeln bara kan tillfogas substantiv i normtrogen svenska. Detta i stark kontrast till norskan, där konstruktioner som
mannen der nedes hatt är helt accepterad norska på alla stilnivåer. Detta är i sig tillräckligt för att det ska vara rimligt med två helt olika analyser, men också det faktum att substantivformer med finalt s i så liten utsträckning betecknar genitiv funktion i norskan, medan det är det vanligaste, om än långt ifrån det enda, sättet på svenska, pekar i samma riktning. (Öht har norska och svenska så radikalt olika sätt att hantera genitivfunktionen på, att det snarast är fnoskigt att utgå från att en analys avpassad för det ena språket är tillämplig på det andra.) Sammantaget gör detta att det inte är rimligt att analysera svenskans -s som en fri enklitisk partikel. Den dag det är accepterad svenska (alltså
inte former påhejade av språkvetare som därigenom vill bolstra upp sin egen analys!) att ett genitivmarkerande -s kan hamna på ett ord där ordet plus
s enskilt saknar betydelse (som orskans
nedes) är jag beredd att ompröva analysen, men i dagsläget är det bara intellektuell slöhet att betrakta gruppgenitiven som en genitivpartikel ā la norvégienne, snarare än som en utvidgad syntaktisk funktion av genitivformen.