Privatekonomin man visar inför grannar.

Jag tycker Flashback är riktigt fascinerande speciellt med tanke på hur inkonsekventa många inlägg är.

Startas en tråd om vad folk har för utgifter översvämmas man av budgetar på 2-4000kr/månad. Startas en tråd om inkomster översvämmas man av redovisningar om inkomster från median och uppåt.

Startas en tråd om fattigdom påvisas exempel i mängder på vilka låga summor man kan leva på och samtidigt leva ett schyst liv.

Samtidigt startas trådar angående sparande där man får veta att enda möjligheten att spara är att snåla in på precis allt.

Det jag funderar över är hur sjutton allt egentligen går ihop. Man får ju känslan av att flashback användaren generellt tycker att existensminimum är en riktigt bra inkomst. Samtidigt som flashbackanvändaren generellt trots netto inkomster på 20.000kr/månad och utgifter på i värsta fall 5000kr inte har råd att spara utan att ge upp krogbesök, tobak och kläder.

Vad ska man tro? Är det så att människor skäms för sin ekonomi generellt och ständigt (trots anonymitet) måste få verkligheten att se bättre ut än vad den egentligen är?

De exempel som redovisas på de här sidorna är med mina erfarenheter inga exempel man träffar på i verkliga livet.

Frågan kort är huruvida vi egentligen ser på privatekonomin. Är den något som under alla omständigheter utåt sett måste verka god? Om svaret är ja, varför?

Det finns många användare här. De som lever på existensminimum tycker självklart att det är intressant att diskutera hur lågt de kan krypa. De som har det bättre tycker att det är relevantare att diskutera hur mycket de tjänar. Lika barn leka bäst.

Ingen vill väl framstå som loser, oavsett hur jäkla anonymt FB än må vara.

Men den underliggande frågan är faktiskt intressant, eftersom de som klarar sig på 4000 elller 40000 per månad alla har nåt gemensamt: I slutänden klarar de ju bevisligen sig. Kan vi dra slutsatsen att munnen verkligen anpassar sig efter matsäcken, eller är det helt enkelt en fråga om vilka förväntningar vi har på livet?

Frågan om förväntningar på livet är intressant. För även om vi överlever och tillochmed lever schyst på 4000kr når man knappast upp till en nivå jag anser vara dräglig. Ska kanske säga att jag inte strör pengar runt omkring mig samtidigt som jag inte heller snålar.

Att munnen i slutänden anpassar sig till matsäcken tror jag absolut att vi kan enas om. Men vad är det då rimligt att ha för förväntningar på livet? Personligen anser jag att man kan ha ganska höga förväntningar med tanke på all skatt man betalar in för sjukförsäkring osv.

Den genomsnittliga användaren här är en kille runt 20, lågutbildad, röstar på SD och väntar på svar på det hett eftertraktade lagerjobbet som han sökte förra veckan.

Jag säger inte att alla passar in i min fördomsprofil men jag lästa en tråd där anvädarna fick svara på vilket parti dom kommer att rösta på i riksdagsvalet. Sist jag kollade låg SD etta med 43%.

Flashback är inget genomsnitt av folk i den verkliga världen.

Jag tror att du har vissa poänger.

Den med pengar spenderar ju ofta just eftersom den kan, typ.

Jag sparar när jag vill, spenderar när jag vill och ibland har jag inga pengar kvar den 24e, ibland flera tusen.