helt rätt!
tanken är att franchisetagaren mer eller mindre bara behöver börja sälja.
personen måste själv ha ett eget företag med egen bokföring, men slipper hela helvetet med att se till att kiosken kommer fram på våren och bort på hösten, slipper leta rätt på vinterförvaring, slipper leta rätt på de bästa leverantörerna, slipper jaga nyckelpersoner som har tagit semester när de som mest behövs. allt det står jag för.
avtalen med SIA kanske inte franchisetagaren behöver ta över, enda kravet de har är att deras glass säljs i frysarna och att det köps glass för minst 20.000 kronor. sen är frysen naturligtvis placerad i kiosken, och det är jag som är ägare till, och när sia sen efter säsongen ser hur mycket glass som har köpts in så tittar de per försäljningsställe.
dessutom får franchisetagaren hjälp med försäljning och administration.
om jag nu mot all förmodan skulle dra mig till indien så lämnas inte franchisetagaren i sticket, eftersom de är kund till
mitt företag, försvinner jag finns en ersättare.
OBS:
om det är ett överpris (säg 20.000 per år) att vara franchisetagare, då massor med service och annat ingår, vad är det då om det inte blir någon franchise, utan arrende, då arrendatorn betalar 20.000 kronor per år och får göra allting själv?
.