Problemet med juridikforat är att det på varje vettigt inlägg går 10 som är fullkomligt idiotiska. Det finns nog inget annat ställe på flashback där människor uttalar sig så stensäkert om sådant de inte har koll på för att sedan anklaga de som har koll för att vara ute och cykla. Sedan blir det inte bättre av att de inte kan argumentera utan bara återupprepar idiotin tills ingen orkar lyssna. Att dunka huvudet i en vägg är mer produktivt än att gå in här och desperat försöka råda bot på den okunskap som förhoppningsvis ingen agerar på i verkliga livet.
Nej.
Uppenbarligen förstod du inte mitt resonemang kring perdurerande brott och jag tänker inte lägga ner tid på en förenklad förklaring så jag citerar mig själv. Läs igenom det sakta och långsamt, har du sedan någon saklig invändning kan du återkomma.
För det första fanns ingen son i exemplet, det ändrar förutsättningarna. Vidare hänger du verkligen upp dig på bar gärning och syn. Eftersom du citerade lagtexten utgår jag från att du har läst den, läs då vidare och du kommer till "på flyende fot" vilket i praktiken innebär att när grannen i exemplet gör första ansatsen till att avlägsna sig så har man underlag för att envarsgripa. Notera även att det står "bar gärning eller flyende fot" eftersom jag på förhand vet hur lätt det är för brännvinsadvokater att inte göra den nödvändiga distinktionen mellan och samt eller.
Med det sagt skulle jag fortfarande vilja se den domstolen som skulle ogilla ett envarsgripande i det aktuella exemplet med motiveringen att gärningen inte var bar trots att man genast sprang över och kunde se förövaren stå över den döda sambon hållandes en pistol. Din tolkning av "bar gärning" är oerhört restriktiv, inser du inte själv det orimliga i att man enligt din mening inte skulle kunna envarsgripa i den där situationen?
Men du, vi gör ett försök att ta oss ur RB 24:7 st.2 Rent teoretiskt kan ju nöd, BrB 24:4, komma att bli aktuellt i vårt exempel. Man brottar ner mördaren, vilket självklart innebär att man tekniskt begår ett och annat brott, men man befinner sig i en nödsituation! (Skulle mördaren försöka angripa en alt. om det finns ett överhängande hot därom skulle vi vara inne i nödvärnsparagrafen men det är att väga in egna omständigheter vilket jag till skillnad ifrån dig inte gör, se "sonen" ovan). Genom nöd blir ens beteende ursäktligt, förutsatt att det inte är oförsvarligt och det som fara hotat i vårt fall får vara faran mot "något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse." Det intresset är självklart att en misstänkt mördare (och nu pratar vi om misstänkt som i det är praktiskt taget uppenbart) inte kommer undan.
Men bara för att vi ska vara på det klara med att man i vårt exempel skulle gå fri så kan vi lika gärna gå in i påföljdsbestämningen, förslagsvis BrB 29:5 st.1 p. 8 samt 29:6 där rätten har ett utrymme att i vissa situationer helt lämna påföljdseftergift. En möjlighet de i vår situation skulle använda sig av illa kvickt om nu din tolkning av envarsgripande skulle vara gällande rätt.
Fan, nu när vi ändå är i gång kan vi lika gärna påminna oss om de fakultativa åtalsreglerna, företrädesvis RB 20:7 där åklagaren i vårt lilla exempel skulle ha möjlighet att lämna åtalsunderlåtelse gentemot vår goda samarit.
Vi kan lika gärna slänga in RB 23:4a enligt vilken redan förundersökningen skulle kunna läggas ner i vårt fall.
Jag vet vad du tänker nu (eller borde tänka); namgreb är orättvis ty vi diskuterade endast envarsgrip i exemplet och nu kommer han med en massa annat humbus jumbus lagitundus som skulle få vår granne att gå fri. Men min poäng är denna; med tanke på dessa omständigheter, finner du det fortfarande rimligt att en domstol inte skulle använda det mest lämpade och närliggande medlet för att fria vår granne (som återigen har hört skottet, direkt sprungit in och sett både vapen, mördare och offer), dvs. envarsgripande?
Att syftet är att man ska sätta fast de som begår brott håller jag med om (visserligen har jag inte påstått något annat), så vi håller i vart fall med om något. Men var i motiven står det att syftet är att folk ska få en rimlig chans att få tillbaka sina prylar? Mer direkt självklart. Hur rimmar det med självtäkt samt egenmäktigt förfarande? Det är ju direkt brottsligt att efter envarsgrip ta befattning med stulen egendom som påträffats om man sedan inte ögonblickligen lämnar egendomen till polisen. Än viktigare, vilken dignitet har syftet att man ska kunna få tillbaka sina prylar när majoriteten av alla brott inte är tillgreppsbrott? Indirekt har du rätt, men ska du prata om syftet bakom envarsgrip är inte intresset att få tillbaka sina prylar det mest framstående. (Varför vi nu har glidit in på just den här deldiskussionen?)
Nu är det två saker jag inte förstår:
1). Vad är det du försöker bemöta nu? Var i sammanhanget platsar det in att du återupprepar dig? Vilket av mina argument är det du angriper?
2). Menar du att inget brott har begåtts för att man faktiskt har köpt biljett (om så håller jag med dig) eller att det inte är ett brott för att babiankontrollen inte kan avgöra om man har biljett eller ej? Om du menar det senare så är det självklart ett brott om man inte har en biljett och likväl nyttjar kollektivtrafiken oaktat om kontrollanterna inte vet om du har biljett eller ej (ett brott blir ju inte mindre brottsligt för att någon är osäker på huruvida man begår ett brott) och lika självklart är det inget brott om du har biljett men de fortfarande inte vet om så är fallet.
Citat:
Ursprungligen postat av Methos
nu är du ute och cyklar igen...
Nej.
Citat:
Ursprungligen postat av Methos
RB 24:7
"Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Lag (1987:1211)."
https://lagen.nu/dom/rh/2009:20 är ett utmärkt domslut på hur bar gärning går till
"Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Lag (1987:1211)."
https://lagen.nu/dom/rh/2009:20 är ett utmärkt domslut på hur bar gärning går till
Uppenbarligen förstod du inte mitt resonemang kring perdurerande brott och jag tänker inte lägga ner tid på en förenklad förklaring så jag citerar mig själv. Läs igenom det sakta och långsamt, har du sedan någon saklig invändning kan du återkomma.
Citat:
Ursprungligen postat av namgreb
Själv är jag av den uppfattning att bedrägligt beteende inom kollektivtrafiken utgör ett perdurerande brott. Jag måste dock reservera mig en aning då det är något teoretiskt och mig veterligen inte riktigt fastslaget. Hursomhelst är det så att vissa brott kan fullbordas genom en handling, men avslutas först genom en annan. Det bästa exemplet på ett perdurerande brott är olaga frihetsberövande. Vid den punkten man kan anse att det olaga frihetsberövandet har inträtt (någon har de facto berövats sin frihet), har också brottet fullbordats. Man kan alltså dömas för det. Men brottet avslutas inte förrän den frihetsberövade personen inte längre är frihetsberövad. Kidnappar du någon och håller denne fånge i tre dagar fullbordar du alltså brottet någonstans runt kidnappningens start, och begår själva brottet fram tills dess personen inte längre är kidnappad.
Om vi då applicerar tanken om perdurerande brott på plankning. Min mening är här att du har fullbordat brottet bedrägligt beteende redan genom att åka någon meter med tunnelbanan trots att du inte har giltigt färdbevis (märk att det blir tal om spärrforcering om du t.ex. hoppar över spärrarna men inte använder dig av tunnelbanan), men brottet kan inte anses avslutat bara för att du har fullbordat det! Situationen kan rimligtvis inte vara den att du endast kan anses begå brottet när du går på tunnelbanan. Tvärtom avslutas inte brottet förrän du inte längre, genom bedräligt beteende, nyttjar kollektivtrafiken. Alltså; fullbordat bedrägligt beteende genom att utan giltigt färdbevis åka någon meter med tunnelbanan, avslutat bedrägligt beteende först när du är klar med din resa. Vad detta då i praktiken innebär är att man blir tagen på bar gärning så länge man nyttjar tunnelbanan genom bedrägligt beteende, oavsett om det är en station eller tio och ska vi vara petiga, så ser du (genom att helt enkelt betrakta snyltaren när denne begår bedrägligt beteende i perdurerande form) således brottet begås under samma tidsrymd.
Om vi då applicerar tanken om perdurerande brott på plankning. Min mening är här att du har fullbordat brottet bedrägligt beteende redan genom att åka någon meter med tunnelbanan trots att du inte har giltigt färdbevis (märk att det blir tal om spärrforcering om du t.ex. hoppar över spärrarna men inte använder dig av tunnelbanan), men brottet kan inte anses avslutat bara för att du har fullbordat det! Situationen kan rimligtvis inte vara den att du endast kan anses begå brottet när du går på tunnelbanan. Tvärtom avslutas inte brottet förrän du inte längre, genom bedräligt beteende, nyttjar kollektivtrafiken. Alltså; fullbordat bedrägligt beteende genom att utan giltigt färdbevis åka någon meter med tunnelbanan, avslutat bedrägligt beteende först när du är klar med din resa. Vad detta då i praktiken innebär är att man blir tagen på bar gärning så länge man nyttjar tunnelbanan genom bedrägligt beteende, oavsett om det är en station eller tio och ska vi vara petiga, så ser du (genom att helt enkelt betrakta snyltaren när denne begår bedrägligt beteende i perdurerande form) således brottet begås under samma tidsrymd.
Citat:
Ursprungligen postat av Methos
Tagen på bar gärning menas att du måste ha observerat GM som har begått brottet, alltså måste du ha sett att han har medvetet riktat pistolen mot sin sambo och sett att han har skjutit. Om du inte har gjort det så vet du inte om det är grannen eller grannens son som har skjutit och du kan då inte gripa då du inte har tagit han på bar gärning.
För det första fanns ingen son i exemplet, det ändrar förutsättningarna. Vidare hänger du verkligen upp dig på bar gärning och syn. Eftersom du citerade lagtexten utgår jag från att du har läst den, läs då vidare och du kommer till "på flyende fot" vilket i praktiken innebär att när grannen i exemplet gör första ansatsen till att avlägsna sig så har man underlag för att envarsgripa. Notera även att det står "bar gärning eller flyende fot" eftersom jag på förhand vet hur lätt det är för brännvinsadvokater att inte göra den nödvändiga distinktionen mellan och samt eller.
Med det sagt skulle jag fortfarande vilja se den domstolen som skulle ogilla ett envarsgripande i det aktuella exemplet med motiveringen att gärningen inte var bar trots att man genast sprang över och kunde se förövaren stå över den döda sambon hållandes en pistol. Din tolkning av "bar gärning" är oerhört restriktiv, inser du inte själv det orimliga i att man enligt din mening inte skulle kunna envarsgripa i den där situationen?
Men du, vi gör ett försök att ta oss ur RB 24:7 st.2 Rent teoretiskt kan ju nöd, BrB 24:4, komma att bli aktuellt i vårt exempel. Man brottar ner mördaren, vilket självklart innebär att man tekniskt begår ett och annat brott, men man befinner sig i en nödsituation! (Skulle mördaren försöka angripa en alt. om det finns ett överhängande hot därom skulle vi vara inne i nödvärnsparagrafen men det är att väga in egna omständigheter vilket jag till skillnad ifrån dig inte gör, se "sonen" ovan). Genom nöd blir ens beteende ursäktligt, förutsatt att det inte är oförsvarligt och det som fara hotat i vårt fall får vara faran mot "något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse." Det intresset är självklart att en misstänkt mördare (och nu pratar vi om misstänkt som i det är praktiskt taget uppenbart) inte kommer undan.
Men bara för att vi ska vara på det klara med att man i vårt exempel skulle gå fri så kan vi lika gärna gå in i påföljdsbestämningen, förslagsvis BrB 29:5 st.1 p. 8 samt 29:6 där rätten har ett utrymme att i vissa situationer helt lämna påföljdseftergift. En möjlighet de i vår situation skulle använda sig av illa kvickt om nu din tolkning av envarsgripande skulle vara gällande rätt.
Fan, nu när vi ändå är i gång kan vi lika gärna påminna oss om de fakultativa åtalsreglerna, företrädesvis RB 20:7 där åklagaren i vårt lilla exempel skulle ha möjlighet att lämna åtalsunderlåtelse gentemot vår goda samarit.
Vi kan lika gärna slänga in RB 23:4a enligt vilken redan förundersökningen skulle kunna läggas ner i vårt fall.
Jag vet vad du tänker nu (eller borde tänka); namgreb är orättvis ty vi diskuterade endast envarsgrip i exemplet och nu kommer han med en massa annat humbus jumbus lagitundus som skulle få vår granne att gå fri. Men min poäng är denna; med tanke på dessa omständigheter, finner du det fortfarande rimligt att en domstol inte skulle använda det mest lämpade och närliggande medlet för att fria vår granne (som återigen har hört skottet, direkt sprungit in och sett både vapen, mördare och offer), dvs. envarsgripande?
Citat:
Ursprungligen postat av Methos
Syftet med den här lagen, som är ett undantag för envar, är att envar skall ha en rimlig chans att få tillbaka sina prylar, och sätta fast den person som gjorde det. Den var inte till för att folk inom bevakningsbranschen eller babiankontrollen skulle aktivt ta och gripa folk till högre och vänster. DÄRFÖR är den så strikt, att du måste ha tagit personen på bar gärning
Att syftet är att man ska sätta fast de som begår brott håller jag med om (visserligen har jag inte påstått något annat), så vi håller i vart fall med om något. Men var i motiven står det att syftet är att folk ska få en rimlig chans att få tillbaka sina prylar? Mer direkt självklart. Hur rimmar det med självtäkt samt egenmäktigt förfarande? Det är ju direkt brottsligt att efter envarsgrip ta befattning med stulen egendom som påträffats om man sedan inte ögonblickligen lämnar egendomen till polisen. Än viktigare, vilken dignitet har syftet att man ska kunna få tillbaka sina prylar när majoriteten av alla brott inte är tillgreppsbrott? Indirekt har du rätt, men ska du prata om syftet bakom envarsgrip är inte intresset att få tillbaka sina prylar det mest framstående. (Varför vi nu har glidit in på just den här deldiskussionen?)
Citat:
Ursprungligen postat av Methos
Åter igen.. du gör bara bedrägligt beteende om du inte har köpt en biljett. Babiankontrollen kan inte avgöra om du har gjort det eller inte, och därför kan de inte envarsgripa. Det blir alltså ett olaga frihetsberövande då inget brott har skett.
Nu är det två saker jag inte förstår:
1). Vad är det du försöker bemöta nu? Var i sammanhanget platsar det in att du återupprepar dig? Vilket av mina argument är det du angriper?
2). Menar du att inget brott har begåtts för att man faktiskt har köpt biljett (om så håller jag med dig) eller att det inte är ett brott för att babiankontrollen inte kan avgöra om man har biljett eller ej? Om du menar det senare så är det självklart ett brott om man inte har en biljett och likväl nyttjar kollektivtrafiken oaktat om kontrollanterna inte vet om du har biljett eller ej (ett brott blir ju inte mindre brottsligt för att någon är osäker på huruvida man begår ett brott) och lika självklart är det inget brott om du har biljett men de fortfarande inte vet om så är fallet.