2010-09-24, 00:00
#1
Jag har varit otrogen mot min flickvän.
Det hände på msn, med två olika andra tjejer.
Jag skrev väldigt snuskiga saker till dom och såg dom i webcam, men visade aldrig mig själv.
Jag hittade alltid på det jag skrev och de här tjejerna betydde aldrig något för mig.
Gjorde det mest som ett tidsfördriv. Det började innan jag och min flickvän blev tillsammans, men fortsatte efter att vi blivit tillsammans. Jag borde ha slutat då.
Jag tänkte inte på det här som otrohet för jag skulle aldrig kunnat vara otrogen på riktigt, med en annan tjej i min säng. Men nu förstår jag att det är det.
Min flickvän kom på mig i tisdags, läste msnkonversionerna och sedan dess är allt skit.
Hon säger att hon fortfarande älskar mig men att hon inte kan lita mer på mig. Att det äcklar henne när hon tänker på det.
Den här tjejen är en sån som jag verkligen skulle kunna dela resten av mitt liv med, jag älskar henne så jäkla mycket och vill dela allt med henne.
Jag har sedan i tisdags mest gråtit, varit arg på mig själv och ångrat allt det här.
Jag har så jäkla mycket att förlora och inget att vinna på det jag gjorde och det förstår jag nu.
Jag vet själv att jag aldrig kommer göra om det här. Jag vill aldrig mer såra henne. Det är så jäkla hemskt att se den man älskar mest av allt gråta och vara sårad av en själv.
Jag vet bara inte hur jag ska kunna få henne att lita på det här. Jag kan som inte styra det och känner mig så jäkla maktlös.
Jag kan inte se ett liv utan henne framför mig. När vi skiljdes åt efter att ha pratat om det här i tisdags kände jag mig så jäkla ensam. Några timmar kändes som flera veckor och jag hade inget att leva för kändes det som. Utan henne är jag inget.
Jag känner mig som ett svin och tänker bara att jag är värd att bli dumpad, men samtidigt finns det inte i mitt huvud att leva ett liv utan henne. Jag tror inte det hade gått.
Har verkligen fuckat upp allt, men både jag och hon vill kämpa för oss men hon och även jag kommer ju alltid bära med oss det här. Är så rädd att det ska förstöra i framtiden för oss.
Mår så jäkla dåligt just nu.
Vi har träffats flera gånger sen det här hände och vi har pratat, hållt hand, sovit med varandra och legat och myst framför en film. Då känns allt så bra, jag kunde sova för första gången på en hel del timmar och jag kände mig trygg. Men när vi inte är med varandra så känns allt skit igen och när vi skriver sms och hon berättar hur hon mår och hur sårad hon blivit, så blir allt bajs igen. Jag mår så dåligt utan henne, och så bra med henne.
Jag själv vet att det här aldrig kommer hända igen, men det känns så jäkla hemskt att hon inte kan lita på mig när jag säger det. Hon försöker verkligen men kan inte riktigt. Känner mig så maktlös, vet inte vad jag ska göra.
Ville bara skriva av mig, men ni som orkar får gärna skriva en kommentar vad ni tycker och tänker. Hade varit trevligt att prata med någon om det här, även om jag pratar med mina vänner osv.
Tack till er som orkade läsa.
PS. Skäms redan och är så jäkla arg på mig själv för att jag har förstört det fina vi hade, så ni behöver inte skriva några sånna kommentarer. Dock förtjänar jag det.. så vem är jag att säga något om det.
Tack.
Det hände på msn, med två olika andra tjejer.
Jag skrev väldigt snuskiga saker till dom och såg dom i webcam, men visade aldrig mig själv.
Jag hittade alltid på det jag skrev och de här tjejerna betydde aldrig något för mig.
Gjorde det mest som ett tidsfördriv. Det började innan jag och min flickvän blev tillsammans, men fortsatte efter att vi blivit tillsammans. Jag borde ha slutat då.
Jag tänkte inte på det här som otrohet för jag skulle aldrig kunnat vara otrogen på riktigt, med en annan tjej i min säng. Men nu förstår jag att det är det.
Min flickvän kom på mig i tisdags, läste msnkonversionerna och sedan dess är allt skit.
Hon säger att hon fortfarande älskar mig men att hon inte kan lita mer på mig. Att det äcklar henne när hon tänker på det.
Den här tjejen är en sån som jag verkligen skulle kunna dela resten av mitt liv med, jag älskar henne så jäkla mycket och vill dela allt med henne.
Jag har sedan i tisdags mest gråtit, varit arg på mig själv och ångrat allt det här.
Jag har så jäkla mycket att förlora och inget att vinna på det jag gjorde och det förstår jag nu.
Jag vet själv att jag aldrig kommer göra om det här. Jag vill aldrig mer såra henne. Det är så jäkla hemskt att se den man älskar mest av allt gråta och vara sårad av en själv.
Jag vet bara inte hur jag ska kunna få henne att lita på det här. Jag kan som inte styra det och känner mig så jäkla maktlös.
Jag kan inte se ett liv utan henne framför mig. När vi skiljdes åt efter att ha pratat om det här i tisdags kände jag mig så jäkla ensam. Några timmar kändes som flera veckor och jag hade inget att leva för kändes det som. Utan henne är jag inget.
Jag känner mig som ett svin och tänker bara att jag är värd att bli dumpad, men samtidigt finns det inte i mitt huvud att leva ett liv utan henne. Jag tror inte det hade gått.
Har verkligen fuckat upp allt, men både jag och hon vill kämpa för oss men hon och även jag kommer ju alltid bära med oss det här. Är så rädd att det ska förstöra i framtiden för oss.
Mår så jäkla dåligt just nu.
Vi har träffats flera gånger sen det här hände och vi har pratat, hållt hand, sovit med varandra och legat och myst framför en film. Då känns allt så bra, jag kunde sova för första gången på en hel del timmar och jag kände mig trygg. Men när vi inte är med varandra så känns allt skit igen och när vi skriver sms och hon berättar hur hon mår och hur sårad hon blivit, så blir allt bajs igen. Jag mår så dåligt utan henne, och så bra med henne.
Jag själv vet att det här aldrig kommer hända igen, men det känns så jäkla hemskt att hon inte kan lita på mig när jag säger det. Hon försöker verkligen men kan inte riktigt. Känner mig så maktlös, vet inte vad jag ska göra.
Ville bara skriva av mig, men ni som orkar får gärna skriva en kommentar vad ni tycker och tänker. Hade varit trevligt att prata med någon om det här, även om jag pratar med mina vänner osv.
Tack till er som orkade läsa.
PS. Skäms redan och är så jäkla arg på mig själv för att jag har förstört det fina vi hade, så ni behöver inte skriva några sånna kommentarer. Dock förtjänar jag det.. så vem är jag att säga något om det.
Tack.