2010-09-22, 01:40
#1
Ujuj, jag är fortfarande i chocktillstånd. Kan inte förstå att detta har hänt. Jag kom precis hem från en av de mest anmärkningsvärda händelserna i hela mitt liv! Har redan hunnit ringa mängder polare o föräldrarna o berättat men jag måste bara få dela med mig till er också!
I början av sommaren köpte jag en billig Saab för ett par tusenlappar, tillsammans med en polare. En sommarbil som vi planerade att sälja nu i slutet. Bilen gick som en klocka även om det läckte in via rutorna vid kraftigt regn samt att en spricka i framrutan som förmodligen hade pippat oss vid kommande besiktning.
Hur som haver så hann vi ha bilen i drygt 2 veckor innan den blev stulen. Jag fick ta på mig det då jag parkerade på en sunkig gratisparkering en sen fredagkväll och sedan lät den stå över helgen. På söndagkväll när jag skulle åka o handla var den borta. Först tänkte vi skita i att anmäla, en skitbil för några tusenlappar kan man väl leva utan, men jag hade så dåligt samvete för mitt misstag att jag ändå tog tag i en anmälan.
Givetvis händer ingenting hos polisen och tiden går, vi börjar så sakteliga förtränga bilen och dess öde och får återigen tillbringa en sommar med att snylta på våra polares och föräldrars bilar. Polarn pikar mig om bilen ibland men är väl egentligen inte så sur då vi bara torskade 2000/per skalle på den.
I söndags åkte jag till en grannstad 15 mil bort för att hälsa på en gammal polare som flyttade i vintras. Väl hos honom så hänger vi mest o chillar o spelar Halo Reach hela dagarna. Så i eftermiddags så fick vi ett ryck och bestämde oss för att gå iväg o spela squash. Matchen gick kanon och jag krossade som vanligt. På vägen hem tar vi en annan väg då polaren vill visa skolan han pluggar på. Vad som händer sen är bland det sjukaste jag varit med om...
Vi sneddar över en hårt trafikerad väg och vandrar sedan upp för ett backkrön. Uppe för backkrönet fanns en stor korsning med trafikljus. När vi tryck på knappen för för grön gubbe knackar min polare på min axel och pekar på bilen som kört upp jämsides med oss, "fan gurra det där ser ju ut som din bil". Brevid oss står en mörkgrön saab 900 som ser läskigt lik ut min och polarens bil. Jag känner hur det isar till i hela kroppen, fan är det vår bil? Jag noterar inte ens föraren utan smyger snabbt bak för att kolla regplåten som jag givetvis hann memorera vid stoldanmälan. Tror ni inte det är vår bil!?!?!? Javisst!
Jag får en chock, och väser till min polare "fan det är ju den". "Hoppa in då för fan" svarar han.
Utan att tveka smiter jag runt bilen på högersidan, öppnar höger bakdörr och sätter mig i bilen. Föraren som givetvis är av utländsk härkomst förstår givetvis ingenting. "Vem fan är dyyy, vad görrr dyy??" skriker han åt mig och börjar vifta med näven mot mig men med en hand på ratten når han inte, det blir grönt och bilarna bakom börjar tuta. Turken måste alltså köra bilen men fortsätter att skrika åt mig "yytt yyyr biiiilen din djäveeel.. yyyt yyyt!". Bilen är nu ute på en annan hårt trafikerad väg och det finns ingen plats för turken att stanna på. Jag känner hur adrenalinet kokar och skriker en massa, jag minns inte exakt men troligtvis något om att det är min bil och att den har blivit stulen. "vadåå styyylen, jag har inte styylit den här jäävla bilen". Efter någon minut bestämmer sig turken för att svänga in i på en busshållsplats. Jag förstår vad som väntar och gör mig redo för att slåss. Jag spanar bakåt efter min polare som jag ser komma springandes lååångt lååångt där borta. Turken bromsar hastigt in och väser något i stil med "fan jag ska slå sönder dig din djäävel. Han sliter av sig säkerhetsbältet och öppnar dörren i en hastig rörelse och smäller igen den. Jag förstår att han ska gå runt bilen och dra ut mig så i ren reflex kastar jag mig fram i förarsätet och drar till låspiggen på insidan. Jag hinner göra detsamma på vänster bakdörr. Turken ser naturligtvis detta och kutar i samma sekund rund på baksidan av bilen. Jag kastar mig tillbaka i baksätet och drar till låspiggen på höger bakdörr och alltså jag lovar det handlar om hundradelar för att inte säga tusendelar när jag tråcklar fram min arm til höger framdörr och trycker ner den sista låspiggen i princip EXAKT samma ögonblick som turken drar tag i handtaget.
Nu till det komiska (som att det inte räcker), turken har givetvis glömt nyckeln i. Jag kastar mig fram i framsätet och sätter mig till rätta. Turken dunkar som en galning på höger framdörr och våra blickar möts då och då, jag kan säga att det inte var en glad människa jag tittade på. Hade han fått tag på mig hade förmodligen en av oss legat kvar länge på backen.
Jag vrider om nyckeln och bilen startar, jag känner hur jag är helt skakig i kroppen samt hur jag rivit mig på något på på armen när jag kastat mig fram och tillbaka i bilen, det blöder ganska kraftigt. Jag kör iväg och är i princip chocktillstånd, herregud vad ska jag göra nu!? Jag måste givetvis åka till polisen.
Väl på väg till polisen så hinner det slå mig ett antal gånger, fan tänk om jag sett fel, tänk om jag verkligen snott en oskyldig människas bil?! Jag är riktigt ofokuserad där jag sitter i bilen, armen värker som fan och blodet droppar ner på mina byxor. Jag vet heller inte helt säkert var polishuset ligger i denna stad men tillslut hittar jag.
Väl på polisstationen förklarar jag hela historien och givetvis vill de ha bevis på att bilen verkligen är min. Jag ringer min polare hemma i stan och ber honom faxa över ägandebevisen och alla tillbehörande papper. Kan säga att det var nervösa minuter innan jag fick bekräftat att bilen var min. Man jämför mina papper med anmälan och det drar ut på tiden. Börjar bli orolig för att jag ska behöva lämna bilen på station för typ "vidare undersökning" eller nåt annat skit i den vägen. Men efter 2 timmar kommer en trevlig polis fram till mig och säger att jag är fri att åka hem med min egen bil. Så för ett par timmar sen lämnade jag stationen i grannstan och begav mig hemåt. Så här sitter jag nu, fortfarande lite i chocktillstånd, med en omplåstrad arm och min egen bil parkerad på gatan utanför.
Ledsen om det blev rörigt, jag är så trött så ögona går i kors nu!
Mors!
I början av sommaren köpte jag en billig Saab för ett par tusenlappar, tillsammans med en polare. En sommarbil som vi planerade att sälja nu i slutet. Bilen gick som en klocka även om det läckte in via rutorna vid kraftigt regn samt att en spricka i framrutan som förmodligen hade pippat oss vid kommande besiktning.
Hur som haver så hann vi ha bilen i drygt 2 veckor innan den blev stulen. Jag fick ta på mig det då jag parkerade på en sunkig gratisparkering en sen fredagkväll och sedan lät den stå över helgen. På söndagkväll när jag skulle åka o handla var den borta. Först tänkte vi skita i att anmäla, en skitbil för några tusenlappar kan man väl leva utan, men jag hade så dåligt samvete för mitt misstag att jag ändå tog tag i en anmälan.
Givetvis händer ingenting hos polisen och tiden går, vi börjar så sakteliga förtränga bilen och dess öde och får återigen tillbringa en sommar med att snylta på våra polares och föräldrars bilar. Polarn pikar mig om bilen ibland men är väl egentligen inte så sur då vi bara torskade 2000/per skalle på den.
I söndags åkte jag till en grannstad 15 mil bort för att hälsa på en gammal polare som flyttade i vintras. Väl hos honom så hänger vi mest o chillar o spelar Halo Reach hela dagarna. Så i eftermiddags så fick vi ett ryck och bestämde oss för att gå iväg o spela squash. Matchen gick kanon och jag krossade som vanligt. På vägen hem tar vi en annan väg då polaren vill visa skolan han pluggar på. Vad som händer sen är bland det sjukaste jag varit med om...
Vi sneddar över en hårt trafikerad väg och vandrar sedan upp för ett backkrön. Uppe för backkrönet fanns en stor korsning med trafikljus. När vi tryck på knappen för för grön gubbe knackar min polare på min axel och pekar på bilen som kört upp jämsides med oss, "fan gurra det där ser ju ut som din bil". Brevid oss står en mörkgrön saab 900 som ser läskigt lik ut min och polarens bil. Jag känner hur det isar till i hela kroppen, fan är det vår bil? Jag noterar inte ens föraren utan smyger snabbt bak för att kolla regplåten som jag givetvis hann memorera vid stoldanmälan. Tror ni inte det är vår bil!?!?!? Javisst!
Jag får en chock, och väser till min polare "fan det är ju den". "Hoppa in då för fan" svarar han.
Utan att tveka smiter jag runt bilen på högersidan, öppnar höger bakdörr och sätter mig i bilen. Föraren som givetvis är av utländsk härkomst förstår givetvis ingenting. "Vem fan är dyyy, vad görrr dyy??" skriker han åt mig och börjar vifta med näven mot mig men med en hand på ratten når han inte, det blir grönt och bilarna bakom börjar tuta. Turken måste alltså köra bilen men fortsätter att skrika åt mig "yytt yyyr biiiilen din djäveeel.. yyyt yyyt!". Bilen är nu ute på en annan hårt trafikerad väg och det finns ingen plats för turken att stanna på. Jag känner hur adrenalinet kokar och skriker en massa, jag minns inte exakt men troligtvis något om att det är min bil och att den har blivit stulen. "vadåå styyylen, jag har inte styylit den här jäävla bilen". Efter någon minut bestämmer sig turken för att svänga in i på en busshållsplats. Jag förstår vad som väntar och gör mig redo för att slåss. Jag spanar bakåt efter min polare som jag ser komma springandes lååångt lååångt där borta. Turken bromsar hastigt in och väser något i stil med "fan jag ska slå sönder dig din djäävel. Han sliter av sig säkerhetsbältet och öppnar dörren i en hastig rörelse och smäller igen den. Jag förstår att han ska gå runt bilen och dra ut mig så i ren reflex kastar jag mig fram i förarsätet och drar till låspiggen på insidan. Jag hinner göra detsamma på vänster bakdörr. Turken ser naturligtvis detta och kutar i samma sekund rund på baksidan av bilen. Jag kastar mig tillbaka i baksätet och drar till låspiggen på höger bakdörr och alltså jag lovar det handlar om hundradelar för att inte säga tusendelar när jag tråcklar fram min arm til höger framdörr och trycker ner den sista låspiggen i princip EXAKT samma ögonblick som turken drar tag i handtaget.
Nu till det komiska (som att det inte räcker), turken har givetvis glömt nyckeln i. Jag kastar mig fram i framsätet och sätter mig till rätta. Turken dunkar som en galning på höger framdörr och våra blickar möts då och då, jag kan säga att det inte var en glad människa jag tittade på. Hade han fått tag på mig hade förmodligen en av oss legat kvar länge på backen.
Jag vrider om nyckeln och bilen startar, jag känner hur jag är helt skakig i kroppen samt hur jag rivit mig på något på på armen när jag kastat mig fram och tillbaka i bilen, det blöder ganska kraftigt. Jag kör iväg och är i princip chocktillstånd, herregud vad ska jag göra nu!? Jag måste givetvis åka till polisen.
Väl på väg till polisen så hinner det slå mig ett antal gånger, fan tänk om jag sett fel, tänk om jag verkligen snott en oskyldig människas bil?! Jag är riktigt ofokuserad där jag sitter i bilen, armen värker som fan och blodet droppar ner på mina byxor. Jag vet heller inte helt säkert var polishuset ligger i denna stad men tillslut hittar jag.
Väl på polisstationen förklarar jag hela historien och givetvis vill de ha bevis på att bilen verkligen är min. Jag ringer min polare hemma i stan och ber honom faxa över ägandebevisen och alla tillbehörande papper. Kan säga att det var nervösa minuter innan jag fick bekräftat att bilen var min. Man jämför mina papper med anmälan och det drar ut på tiden. Börjar bli orolig för att jag ska behöva lämna bilen på station för typ "vidare undersökning" eller nåt annat skit i den vägen. Men efter 2 timmar kommer en trevlig polis fram till mig och säger att jag är fri att åka hem med min egen bil. Så för ett par timmar sen lämnade jag stationen i grannstan och begav mig hemåt. Så här sitter jag nu, fortfarande lite i chocktillstånd, med en omplåstrad arm och min egen bil parkerad på gatan utanför.
Ledsen om det blev rörigt, jag är så trött så ögona går i kors nu!
Mors!
Även om den nu ryker.
