Erkänna sin egoism - väg till lycka?

Jag har funderat ett senare tag på olika vägar till lycka - det som jag tror vi alla eftersträvar även om vissa av oss inbillat sig att de inte gör det- och funderat på att erkännande om världens egoism är världens väg dit. Istället för att gå med i någon satans välgörenhetsorganisation och lura sig själv att det man gör är viktigt osv så bör man satsa på att följa egoismen, tänka på sig själv och enbart sig själv och leva livet efter det. Vi är egentligen enbart köttmaskiner som är designade för att sprida våra respektive gener vidare och det som skiljer oss från djuren är att vi är medvetna om det och kan välja att gå en annan väg, men vi egentligen är vi som djuren rakt igenom egoistiska varelser.

Ge upp all tankar och hopp på moral, förväntningar, välgörenhet, livets mening, empati, välgörenhet, regler, rättvisa osv för att bara följa sin egna lustar och jaga sin egen lycka. Vad tror ni?

(Inspirerande inlägg)

För övrigt så är väl empati något universellt och inte det minsta beroende av flockdjurstänket? Finner att folk blir mer empatiska till de som står nära, utan en massa omgivande människor som är ivägen.

Vad är det för citat och var i helvete har du fått dem ifrån? Du kan ju inte citera utan att ge oss källan.

Har inte tid att skriva något, men forskning tyder på motsatsen:
http://www.youtube.com/watch?v=l7AWn...layer_embedded

Vad sägs om tanken att det separata egot är en illusion?

Alan Watts The Book är intressant läsning. Finns även i lättillgängling, men tveksamt upphovsrättsligt spridd, digital version.

Intressant video, men återigen är Empati bara en biologisk konsekvens av den tiden vi levde i små grupper och det var lönt för mig att hjälpa dig vid behov, då vi var beroende av varandra, men idag kan känslan ses som en "missfire" då den inte hjälper mina gener på något sätt.
Mvh

Klart att den hjälper dig och i ännu högre grad nu. Det är samarbetet i det stora, som grundar sig på förnuft snarare än medkänsla, som gör att 99% av alla människor lever idag.

Visst kan jag använda min empati för att ta mig fram i livet och jag till och med låtsas vara empatisk ibland, men jag vet å andra sidan att empati endast är ett "missfire" och endast ska användas som ett redskap till egen njutning, dvs empati får aldrig gå eller stå i vägen före min egen, egoistiska lycka.