Jamande katt, tips på åtgärder?

Har en innekatt, 4-5 månader gammal, som jamar nonstop om man inte har den i famnen. Värst är på kvällarna då den vill den busa och ha sina "kattryck", samtidigt som den jamar ännu värre. Den vill alltså inte kela och vara i famnen om kvällarna, då bus och lek verkar vara prio nummer ett för honom under denna tidpunkt istället för att vara uppmärksamhetskåt på dagtid som annars.

Hur får man katten att sluta vara så extremt jobbig?!

Det är inte så att kattskrället börjar bli könsmogen?
Min gamla katt började också bete sig sådär, minns dock inte hur gammal han var - men något i den stilen var det!

Det vet jag inte, men han har haft detta betéende sen vi tog hem honom som liten. Bonden ville bli av med ungarna illa kvickt så vi tog honom då han var 9 veckor, för annars hade någon annan tagit honom. Hund har vi, dom kommer överens superbra, så han är ju inte direkt "ensam" heller när vi jobbar/pluggar om dagarna.

Det är inga problem annars. Han går på låda, verkar vara normal förutom jamandet, och han snuttar inte som för tidigt tagna katterungar brukar göra.

Hm nej då vet jag inte, men den kanske är lite understimulerad helt enkelt?
Pröva att "lek" med den en stund varje dag? Kasta lite bollar osv osv

Det tror jag inte att han är. Han har leksaker som vi stimulerar han med och som han leker med på egen hand, klös-leksaker/hus, samt hunden. Hunden (liten kinesisk nakenhund, puff) och katten busar riktigt mycket med varandra, på skoj = inte hårdhänt. Det är just det att han aldrig är tyst, förutom när man kelar med honom.

Fan då har jag absolut ingen aning - då låter det ju verkligen bara PISSJOBBIGT

Ja, riktigt jobbigt är det. Jobbigast är som sagt om kvällarna, t.ex. då jag och sambon skall kolla på film, för då vill han inte kela = man får inte tyst på han.

En hund kan man ju lära upp med träning och tålamod, men hur fasen gör man med jobbiga katter?

Det går över.
Hormonerna spökar nu och livet är spännande, det är mycket att prata om just nu.
När du kastrerat honom blir det bättre, kastrering kan göras vid 6 månaders ålder.
Har en 5 månaders kattunge här hemma och han är som din, aldrig tyst men vi är vana för barna är aldrig tysta dom heller.
Jag brukar ofta gå runt med kattungen i famnen som en bebis här hemma, då är han nöjd ett tag, sedan tar den äldre katten över och underhåller honom.
Ja, hundar går att träna lättare men när vi kommer till katter och barn, då snackar vi om att ha tålamod.

Var glad du inteq har en siames.

Ja, då kan vi snacka om jamande.

Orsaken att den jamar är inte svår att förstå. Den togs alldeles för tidigt från sin mamma. Den jamar för att den vill ha trygghet, närhet och värme. Eftersom den inte har någon mamma så får ni försöka ge den allt detta.

"Man kan åstadkomma permanent skada hos kattungarna, genom att ta dem från deras mödrar så tidigt. Det finns många viktiga mentala, känslomässiga, och utvecklingsmässiga milstolpar en kattunge genomgår mellan sex och 12 veckors ålder. Att separera kattungen från dess mamma, syskon, i den åldern kan orsaka ångest och stress i många fall.

Kattungar behöver inte bara vara med sin mamma, utan också med sina syskon. De lär sig riktigt och acceptabelt lekbeteende från både sin mamma och sina syskon. Kattungar som tagits för tidigt, är inte så toleranta eller så självsäkra som äldre kattungar."

Läs mer på:

http://www.katter.nu/artiklar/artikel_3_010714.htm

Jo tack, men nu var inte frågan i huvudsak om varför det är si eller så. Frågan var hur man får stopp på eländets konstanta jamande. Och som jag sa; katten jamar även när den inte vill ha närhet.