2013-07-14, 18:00
  #39529
Medlem
dxdps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av DO3
hallo, dagens fråga,

Vilka av följande mängder av punkter (x, y) utgör grafen till en funktion y = f(x)? Varför?
(a) Alla par (x, y) av reella tal som uppfyller x + y = 1.
(b) Alla par (x, y) av reella tal som uppfyller x^2 + y^2 = 1.
(c) Alla par (x, y) av reella tal som uppfyller x- y^2 = 0.

Mitt svar och kortkommande är att funktionen y=f(x) är en linje och är definierad som y=kx+m. Då bör a,b eller c kunna skrivas på formen y=kx+m, vilket bara "a" kan dvs y=1-x.


Min fråga är då om mitt enkla resonemang är likvärdigt eller bristande, men frhållande till nivå o fråga

a) är det okej
b,c) är okej beskrivning. Alla funktioner är inte linjer. Därför måste du avgöra om de är funktioner och inte linjer, räta linjer är ett specialfall av funktioner.
Citera
2013-07-14, 18:11
  #39530
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DO3
hallo, dagens fråga,

Vilka av följande mängder av punkter (x, y) utgör grafen till en funktion y = f(x)? Varför?
(a) Alla par (x, y) av reella tal som uppfyller x + y = 1.
(b) Alla par (x, y) av reella tal som uppfyller x^2 + y^2 = 1.
(c) Alla par (x, y) av reella tal som uppfyller x- y^2 = 0.

Mitt svar och kortkommande är att funktionen y=f(x) är en linje och är definierad som y=kx+m. Då bör a,b eller c kunna skrivas på formen y=kx+m, vilket bara "a" kan dvs y=1-x.

med samma resonemang så avfärdar jag både b och c. MEN när jag läser facit så blir jag dumförklarad pga den djupgående analys och formuleringbruk.

facit är foljande:
1. (a) Sätt f(x) = 1 - x. Då blir mängden av alla punkter (x, y) av reella tal som uppfyller
x + y = 1 lika med grafen till f(x).

(b) Eftersom både (1, 1) och (1,-1) ligger i mängden måste det gälla att f(1) = 1 och att
f(1) = -1. Men då är inte f någon funktion och alltså kan inte punktmängden vara grafen till någon funktion.

(c) Eftersom både (1/sqrt(2), 1/sqrt(2)) och (1/sqrt(2), -1/sqrt(2)) ligger i mängden måste det gälla att f(1/sqrt(2)) = 1/sqrt(2) och att f(1/sqrt(2)) = -1/sqrt(2). Men då är inte f någon funktion och alltså kan inte punktmängden vara grafen till någon funktion.

Min fråga är då om mitt enkla resonemang är likvärdigt eller bristande, men frhållande till nivå o fråga

Grafen till f måste inte vara en linje, så därför måste inte (x,y) uppfylla y=kx+m.

Facit har blandat ihop uppgift (b) och (c).
Citera
2013-07-14, 18:40
  #39531
Medlem
Nimportequis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av maksz
Har fastnat på en matte-uppgift inom derivering och gränsvärden. Uppskattar all hjälp!

Ser ut så här:

Vilket eller vilka av nedanstående påståenden är korrekta? Markera samtliga alternativ som är rätt.

1.Inget av nedanstående alternativ är korrekt.
2.lim h går mot noll ((x+h)−x )/h =1
3.lim h går mot noll ((x+h)^3−x3)/h =3x^2
4.lim h går mot noll (sin(x+h)−sinx) /h =cosx
5.lim h går mot noll (e^x+h− e^x)/h= e^x .

Edit: Löste den, alla är sanna.

Jag antar att du insåg att du kunde utnyttja att du vet derivatorna för funktionerna f(x)=x, x^3, sinx resp e^x
Citera
2013-07-15, 11:07
  #39532
Medlem
För vilka n som tillhör gäller att P = 3|(7^n-2^n)

Jag provade med ett jämt och sedan ett udda.
Jag fann att för n = 2x då x är ett positift heltal så är P sant.

Jag provade först med x = 1 och sedan så gjorde jag ett induktionbevis och fann att det var sant för alla jämna tal.

är det möjligt att vissa att P är falskt för alla n = 2x+1 då x är ett postift heltal?
Citera
2013-07-15, 12:21
  #39533
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Rawyon
För vilka n som tillhör gäller att P = 3|(7^n-2^n)

Jag provade med ett jämt och sedan ett udda.
Jag fann att för n = 2x då x är ett positift heltal så är P sant.

Jag provade först med x = 1 och sedan så gjorde jag ett induktionbevis och fann att det var sant för alla jämna tal.

är det möjligt att vissa att P är falskt för alla n = 2x+1 då x är ett postift heltal?
Det är rätt lätt att bevisa och framförallt dra slutsatser om problemet genom lite kongruensräkning.

7^n ≡ 1 (mod 3) och om n = 2m så är 2^n = 4^m ≡ 1 (mod 3) varför (7^n - 2^n) ≡ 0 (mod 3) för jämna n.

Om n = 2m + 1 så är 2^n = 2*4^m ≡ 2 (mod 3) så (7^n - 2^n) ≡ 1 (mod 3).
__________________
Senast redigerad av Rulao 2013-07-15 kl. 12:24.
Citera
2013-07-15, 12:59
  #39534
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Rulao
Det är rätt lätt att bevisa och framförallt dra slutsatser om problemet genom lite kongruensräkning.

7^n ≡ 1 (mod 3) och om n = 2m så är 2^n = 4^m ≡ 1 (mod 3) varför (7^n - 2^n) ≡ 0 (mod 3) för jämna n.

Om n = 2m + 1 så är 2^n = 2*4^m ≡ 2 (mod 3) så (7^n - 2^n) ≡ 1 (mod 3).

Tusen tack!

har ett exempel från boken som jag inte förstår mig på? Lust att förklara?

4(|6^n-2^n) = (4+2)^n-2^n ≡ 2^n-2^n = 0 mod 4

Jag förstår inte hur det bevisar påståenjdet.

2^n-2^n = 0 mod 4 är ju sant, men jag tycker inte det säger något om VL om ≡. Kan du förklara?
Citera
2013-07-15, 13:12
  #39535
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Rawyon
Tusen tack!

har ett exempel från boken som jag inte förstår mig på? Lust att förklara?

4(|6^n-2^n) = (4+2)^n-2^n ≡ 2^n-2^n = 0 mod 4

Jag förstår inte hur det bevisar påståenjdet.

2^n-2^n = 0 mod 4 är ju sant, men jag tycker inte det säger något om VL om ≡. Kan du förklara?
Jag tror att din fråga är "Varför är (4 + 2)^n - 2^n ≡ (2^n - 2^n) (mod 4)?", korrekt? Eller enklare "Varför är (4 + 2)^n ≡ 2^n (mod 4)?"

Det är helt enkelt ett resultat av räknelagarna för kongruens: om a ≡ b (mod c) så är a^n ≡ b^n (mod c). I det här fallet är a = 4 + 2 och c = 4.
Citera
2013-07-15, 14:25
  #39536
Bannlyst
sin x = -1/sqrt2 hur många lösningfarna i intervallet [pi/4,7pi)

x = pi/4 +n2pi och eftersom sin x =(pi-x)=sin(3pi/4)

för pi/4+n2pi
n=0 ja
n=1 ja
n=2 ja
n=3 ja
n=4 nej

för 3pi/4 +n2pi

n=0 ja
n=1 ja
n=2 ja
n=3 ja
n=4 nej

Det ger mig 8 lösningarna i intervallet, men det var fel
Citera
2013-07-15, 16:15
  #39537
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Fukaeri
sin x = -1/sqrt2 hur många lösningfarna i intervallet [pi/4,7pi)
Lösningarna i intervallet är

x=-pi/4+2pi*n, n=1,2,3
x=5pi/4+2pi*n, n=0,1,2
Citera
2013-07-15, 18:00
  #39538
Medlem
Har bekymmer med denna.

Låt f vara en funktion från Z till Q definierad genom f(a)=a+1/3
Låt g vara en funktion från Z till Z definierad genom g(a)=2a
Låt h vara den sammansatta funktionen av f och g, det vill säga h(a)=f(g(a))

a) Bestäm h:s definitionsmängd och målmängd. Motivera ditt svar.
b) Bestäm h(0), h(1) och h(2).
c) Bestäm värdemängden. Motivera ditt svar.
d) Ange om funktionen h är injektiv. Motivera ditt svar.
e) Ange om funktionen är surjektiv. Motivera ditt svar.

Hittills har jag fått fram:

a) Definitionsmängden hos h beskrivs av målmängden som g kan anta, dvs Z. Och målmängden för h är de värden funktionen f ger ut baserat på vilken målmängd funktionen g gett, och eftersom Z är målmängden hos g så är definitionsmängden för f Z och dess målmängd är Q, dvs Q är målmängden för h.

b) Här tar vi reda på h(a) först.
g(a)==2a ,vilket medför att:
f(g(a))==2a+1/3==h(a)

h(0)==1/3
h(1)==7/3
h(2)==13/3

c) Värdemängden är de värden som h(a) kan anta, dvs de värden f(g(a)) kan anta, eftersom definitionsmängden för g(a) är Z och dess målmängd är Z så leder det till att f(g(a)) har en definitionsmängd Z och enligt lydelsen så är då dess målmängd Q. h(a) antar de värdet som f(g(a)) antar, dvs dess målmängd och i detta fall också dess värdemängd är Q.

d) och e) f är injektiv om f(b) = f(c) medför att b = c för varje b, c i funktionens definitionsmängd Z. [b och c är olika värden inom definitionsmängden Z]
f sägs vara surjektiv, om det för varje q i Q finns ett z i Z sådant att f(z) = q, dvs att funktionens värdemängd är dess målmängd vilket enligt tidigare så är fallet. Funktionen h(a) är därmed både injektiv och surjektiv.



Nu till mitt bekymmer, detta är givetvis inte korrekt och jag har svårt att se var felande länken här, hjälp och motivering uppskattas stort!

//dakken
Citera
2013-07-15, 18:13
  #39539
Medlem
ln(1/X^2) + ln(x^3) = 0
ln(x^3/x^2) = 0
ln(x)=0
e^ln(x)=0
x=0

facit sager x=1, vad missar jag??
Citera
2013-07-15, 18:19
  #39540
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DO3
ln(1/X^2) + ln(x^3) = 0
ln(x^3/x^2) = 0
ln(x)=0
e^ln(x)=0
x=0

facit sager x=1, vad missar jag??

För det första så är ln x inte ens definierad då x=0 så det kan inte vara det rätta svaret. Felet ligger i att e^ln(x) inte är lika med 0 utan e^0=1. Du måste ta "upphöjt till" på bägge sidor.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in