Min eller mitt ex??

Jo, det stämmer: en ex-fickvän, men ett ex. Men med den principen så borde det ju heta en bord, eftersom det är en bordsduk (=en duk), och det gör det inte, för självständigt är det ett bord.

En bordsduk, men ett bord
En ex-flickvän, men ett ex

En tänkbar anledning till att du vill få det till en ex är att det finns en allmän motvilja att använda neutralt genus (t-genus) om personer. Till exempel:

- Ser du det lekande barnet?
- Ja, jag ser det.

Det känns kanske inte helt bekvämt, varför man föredrar honom eller henne här.

Det där får du utveckla!!
Jag menar att det sista ordet i ett sammansatt ord ger en eller ett exempelvis: en duk, ett bord= en bordsduk eller exempelvis ett bord, en duk = en bordsduk. eller en ex, en flicka, en vän =en ex-flickvän.

Alltså skulle jag påstå att följande är korrekt...mitt bord, min duk =min bordsduk. Föga förvånande nu när jag fritt får vinkla detta till min fördel blir således: min ex/pired/it, min flickvän = min ex-flickvän.

Sorry för mitt sista inlägg men jag brände mig förbannat på en fiskgratäng vilket gjorde mig lite upprörd och därför kanske skrev detta lite flummigt!!

EDIT: Såg nu att du lade till ett exempel där. Men jag hajar nog fortfarande inte

Men det jag försöker säga är att när du tar bort den andra sammansättingsleden så kan du ju inte ha kvar dess genus, vilket du själv säger. När ett bord sammansätts med en duk så får det mycket riktigt en-genus efter duk: en bordsduk. Det blir då också en ex-flickvän eftersom det är en flickvän. Men om du tar bort duk respektive flickvän från sammansättningen så kan du inte per automatik behålla detta en-genus, varför det inte heter vare sig en bord eller en ex.

Ordet "ex" är fristående och "måste inte ha något att syfta på". Det är inget ord som "saknas" och behöver alltså inte följa något sådant. När du däremot använder det som ett prefix, som i exfru, exflickvän, expojkvän och så vidare så följer det "huvudordet".

Ska du börja argumentera om att ordet "ex" är helt värdelöst för att man måste påpeka vad det är man syftar på samtidigt som du erkänner att det nog ändå är rätt svårt att misstolka det så vill jag nog inte veta vad du tycker om ord som såg, gift, bok, pjäs, ben, får och så vidare.

Ärligt talat har jag inte funderat på om det ska ses som avledning eller sammansättning. I latinet är ex- självklart ett prefix (och då är det alltså fråga om avledning). Men eftersom det samtidigt har utarbetats ett substantiv (ett ex) med ett genus som avviker från det i avledningen ingående rotordets genus så liknar det onekligen en sammansättning. Vi har också både huvud- och bibetoning, vilket är typiskt för sammansättningar. (Visserligen finns det vissa prefix som beter sig om om de var huvudbetonade, t.ex. prefixet o- i olycka.) Kanske är det ändå klokast att se det som en avledning, och i viss mån stämmer då inte de jämförelser som gjordes med andra sammansatta ord tidigare.

Ja, jag har då aldrig hört någon använda ordet "ex" i någon annan betydelse än "expartner"

Aldrig ringt och klagat på att dagens ex av Dagens Drake uteblev i tidningsdistributionen?

Eftersom ex låter precis som bokstaven X så väger den fonetiska språkkänslan för neutrum. Alla bokstäver är neutrum. Dessutom förekommer »mitt ex« som förkortning av något så odramatiskt som ett exemplar av en bok eller en tidning, trots att båda de substantiven är utrum. I värsta fall tänker någon att det är färdigbläddrat i mitt ex.

De flesta substantiv som står för personer och genusbestämda djur är utrum. Till undantaget hör barn, justitieråd samt ett eller annat ex. NE:

ex-, latinskt prefix med betydelserna 'ut', 'undan', 'utan' eller grekiskt prefix med betydelserna 'ut', 'bort'. Det används även i betydelsen 'före detta', 'förutvarande'.

Med lite respekt för personen kan man gärna säga min exmaka eller min exmake. Om före detta sambo kan man kanske säga min exbo om den person man exbonerat från. Att tala om min exsärbo låter i sanningens namn lite urvattnat, eftersom särboskap gäller fortlöpande efter andra steget i separationen.

Jag har ingen större tur med tankeverksamheten i dag... Självklart har jag hört ex användas i andra lägen

Så kan man ju inte säga, man säger ju mitt ex.

Nja jag lägger väl fram ett och annat skäl för att jag möjligen har fel i att säga "min" ex, men jag förstår inte hur det kan vara något annat än ett prefix till just vän, flickvän pojkvän o s v, även mer vardagliga saker som cyklar, prenumerationer och liknande.

Alltså, ordet ex är ju värdelöst utan ett syfte! Precis som pjäs, såg och alla andra ord som finns som har flera betydelser. När man talar och skriver syftar man ju alltid på något, exempelvis: Jag läste en bok idag och sedan spelade jag schack och slog ner en pjäs av misstag!

Jag träffade mitt ex idag och vi åt middag och såg en pjäs! Det kan bara inte vara rätt...snälla säg att det inte är rätt!

Fast man tar ju bara bort ordet flickvän/pojkvän av bekvämlighet, alla syftar ju på sin pojkvän när de säger sitt ex! Men hur får då ordet ex ett ett-genus??

Har du något annat språk än svenska som modersmål?

Jag såg en såg, jag bröt ett ben i mitt ben, får får får, mitt ex läste sitt ex av dagstidningen, jag tar hellre gift än är gift... Du förstår väl samtliga exempel?

På vilket sätt menar du att ordet ex blir värdelöst? När jag träffade mitt ex i går så berättade hon att hon saknade mig. Tycker du att det är en svårtolkad mening?