Kommunchef sparkas för 25 år gammalt mord [Domar finns i trådstarten]

Ingen av skribenterna på Svenska Mord eller Flashback har mig veterligen gjort sig skyldig till något sadistiskt mord, ingen av dem har heller skilt mannen från hans arbetsuppgifter. Jag vet inte vad de skulle ta ansvar för. Att det var fullt försvarligt av Svenska Mord att offentliggöra mannens namn och perosnuppgifter bevisas väl av att hans arbetsgivare omedelbart reagerade. Man kan inte vara chef i en kommunal förvaltning (eller inneha mängder av andra arbeten/uppdrag) om man är dömd för mord. När väl avslöjandet/uppsägningen är ett faktum så vore det väl orimligt om inte detta skulle få diskuteras.

För övrigt är det väl bara bra om denna typ av människa får sin tillvaro sönderslagen gång på gång. Glöm aldrig att hans offer inte har någon "tillvaro" över huvud taget. Det är ju, som Jerzy Sarnecki sa vid något tillfälle, nästan omöjligt för en mördare att vinna acceptans i samhället så länge det finns folk som aldrig kommer att förlåta eller glömma. Det kan gudskelov inga förtalslagar förhindra i praktiken.

Samhällets ambivalens är för övrigt beklämmande kring detta, Man ordnar gärna minnesdagar över Förintelsens offer och startar informationskampanjer för att Tredje Rikets förbrytelser och förbrytare aldrig skall glömmas. Det är naturligtvis bra och alldeles utmärkt - men varför skall man då skydda och dalta med våra egna mördare, vars brott ligger betydligt närmare i tiden. Albert Speer sonade i juridisk mening sitt straff genom att sitta 20 år i Spandaufängelset. Men det innebär inte att han sonade sin moraliska eller historiska skuld, än mindre att han skulle ha rätt att anmäla den som offentligt kallade honom för "naziförbytare" eller dylikt för förtal.

Lite synd att se att en person som inte själv är delaktig i diskussionen har sådan inverkan på er att ni nästan låter som dödsfiender.

Fastställt är ju trots allt att han har begått den gärning han gjorde samt att straffet, om man nu skall kalla det för straff egentligen, var på tok felaktigt ett hån mot kvinnans övriga familj, läs föräldrar och barn.

Be lovers not haters...

Du har helt klart en poäng i det du skriver men man blir väldigt berörd när man läser domen.

T.ex. band han vid ett tillfälle fast hennes händer och med en större modell av injektionsspruta försökte han tvinga i henne alkohol och sedan våldtog han henne.

Detta är enligt hennes dagbok. Ingenting han dömdes för dock.

Ytterligare vid minst fyra tillfällen har han misshandlat henne vilket styrks av Carinas dagboksanteckningar och vittnesuppgifter.

När han väl dödat henne kände han enligt egen utsago att han inte kunde ta ansvar för det han gjort och bl.a. lade han kroppen i bakluckan på sin bil, skjutsade sonen till hennes mor och medan hon låg där i trunken beklagade han sig inför hennes mor att Carina hade stuckit.

Han skrev även en lapp till henne som han lade på köksbordet för att ge sken av att hon stuckit och att han därför var arg på henne.

Under utredningen arbetade han aktivt för att försöka rädda sig själv och svartmåla Carina på ett sätt som inte på något sätt kan styrkas av fakta. Det förefaller som han enbart tänkte på sig själv.

Däremot finns det väldigt mycket fakta som tyder på att händelseförloppet har varit på ett sätt som inte ligger till hans fördel t.ex. finns ett brev som han själv skrivit till sin son som polisen hittade.

Det var bara ren tur att han slarvade bort den djupa gropen han hade grävt för då kanske hon aldrig hade hittats.

Han har gått ut i media och vädjat till henne att "komma hem igen" i exakt samma sympatiska anda som Mats Alm.

När man läser utredningen förs tankarna till en mycket sadistisk man med stort ego som enbart tänker på sig själv och inte bryr sig ett dugg om dem som kommer i vägen för honom.

Och det är den känslan han fortfarande enligt mig ger. Han hävdar t.ex. att han "endast gjort ett missgrepp i livet" vilket ger mordet en bagatellartad klang.

Han berättar om hur han lider av att det här kommer upp i ljuset igen efter så långt tid och inte med ett ord nämner han hur brottsoffret och hennes familj har lidit. Istället för att säga mord eller brott använder han det bagatellartade ordet missgrepp.

Det enda positiva som går att säga om honom är att han förmodligen är rätt smart. Men i detta sammanhang känns det mer negativt än positivt. Han vet vilka kort han ska spela för att få folk att dansa i hans fotspår och läser man tråden ser man hur skickligt han duperar vissa människor att snarare känna sympatier för hans person och totalt glömma bort den sadistiska fruktansvärda gärning han har gjort.

Det är en mycket egoistisk människa som enligt mig inte på något sätt kan ha förtroendeuppdrag i samhället p.g.a. hans bakgrund.

Han dömdes även för stöld och tjänstefel då det under mordutredningen visade sig att han stulit stora mängder sprängämnen från sitt jobb samt olovligen förvarade ett skjutvapen hemma.

Utredningen beskriver inte en person där bägaren till sist rann över utan utredningen beskriver en beräknande man som gör precis som han vill och ger blanka fan i vilka som får lida för det.

Nej och det saknar relevans i diskussionen om det är rätt av dem att förfölja honom. Jag är dock övertygad att de gjort mer än att bara diskutera mordet, dessutom är de väl medvetna om de problem de ställer till för honom, det hela handlar till största delen om en slags påtagen roll som hämnare. Att skriva ut identitet på honom drabbar heller inte bara honom utan även hans familj.
Hans arbetsgivare kan ju också ha reagerat pga det som skrevs på olika websajter, alltså på den information som kom fram, vare sig denna var riktig eller ej?
Varför kan man inte det? Vilka arbeten kan man ha då?
Nu var det ju inte i den ordningen det skedde. Det hela började med en uppspårning av mannen.
Varför är det bra? Vem gagnar det? Tror du den mördade kvinnan är i någon himmel och ler? Tror du någon, ens de anhöriga vill ha det brottet ältat och tapetserat över internet?
Det är ett känsloargument som du gärna får utveckla. Så hennes död ger vissa självutvalda människor moralisk rätt att hämnas på det sätt de finner lämpligt? Så om jag inte gillar vad du skriver på Flashback och tycker det är ett hemskt brott som du, tack vare svaga lagar, inte får sona så kan jag ta mig rätten att spåra upp dig och hämnas på dig och dina familjemedlemmar?
Källa? Sedan vill jag nog hålla med delvis men inte helt. Det hela är mer beroende på om det finns en dom än att personen verkligen mördat. Som illustration kan Malexandermorden anges, de är dömda för mord och kallas för mördare men bara en har avrättat poliserna. De fördöms således. Samtidigt så kan den återvändande svenske soldat (och de är många!) som skjutit någon afghan i ryggen i vad som kallas ett krig återvända utan fördömande.
Jag vill påstå att den här mannen eller Speer för den delen inte har sonat sina brott. På dig låter det som att det är möjligt att sona så hur många år skulle "vår" mördare ha suttit inne för att du skulle känna dig nöjd? Själv tycker jag inte att brottet är möjligt att sona men jag tycker att samhället (du, jag, myndigheter) ska lämna frigivna ifred och uppmuntra en återgång till samhället den dag om de släpps ut.

Samhället är inte ett dugg förlåtande, du är ju ett utmärkt exempel på detta. Man kan heller inte tala om förlåtelse, det handlar mera om att lägga det till handlingarna. Det finns bara två sätt samhället "förlåter" på och det är dels att de flesta mördare faktiskt friges så småningom och att belastningsregistret (brottsregistret) gallras tio år efter avtjänat straff. Således är den här dömde mannen att betrakta som en "hel" medborgare med alla rättigheter som tillkommer en sådan, han kan alltså få en skyddsklassad tjänst, arbeta på dagis, innehav licens på skjutvapen, göra militärtjänst utomlands, bli polis och annat som normalt är spärrat för dömda. I praktiken återstår dock folks fördömande, oftast bottnade i en rädsla. Dock så kan jag tänka mig att de värsta fördömandena faktiskt är på internet, jag har svårt att tänka mig att de som dagligen arbetat med den här mannen bryr sig särskilt mycket - i alla fall om han uppträtt helt normalt och de aldrig anat något. Det är logiskt att det förhåller sig på det sättet.

Därmed inställer sig en fråga jag vill ställa till dig. Du och många på svenska mord verkar helt fixerade vid mord och anser att de som döms aldrig ska lämnas ifred utan ni anser att ni äger rätt att ta rollen som någon slags hämnare. Då inställer sig frågan, begränsar ni detta till bara mord/dråp? Gäller det även grov misshandel med dödlig utgång eller grova rån? Misshandel? Olaga hot? Snatteri? Var drar ni gränsen? Vad tycker du och varför?
När man läser utredningen förs tankarna till en mycket sadistisk man med stort ego som enbart tänker på sig själv och inte bryr sig ett dugg om dem som kommer i vägen för honom.[quote=Midnight]Säkert var det så. För 25 år sedan. Jag påstår inte att han ändrats för det vet jag inget om. Jag konstaterar bara att han inte dömts för något på 25 år och därför borde ges benefit of a doubt att han inte är samma person som då. Folk förändras nämligen med åren, ibland till det bättre.
Jag håller med dig om att det låter förringande. Men betänk att han troligen aldrig talat om mordet på 25 år. Han vet inte hur han ska välja sina ord. Han talar med en kvällstidningsjournalist. Vi vet ju faktiskt inte om det är exakt så han uttryckt sig och hur frågan var och om han sade något mer. Men visst, det finns en stor del idioter som köper Aftonhoran och Sexpressen med hull och hår. Nyttiga idioter kallas de.
Klart som fan han inriktar sig på sitt lidande. Det har gått 25 år. Han har gått vidare i livet och fått ansvar för barn och familj. Plötsligt handlar inte bara det här om honom och de anhöriga, det handlar om hans familj.
Jag tror inte han är särskilt smart. Varför tror du det? För att han lyckats dölja den monstruösa sida som du är stensäker på finns där? Tänk om förklaringen är sådan att den inte finns? Jag vet inte hur det ligger till.
Finns många egoistiska skithögar som besitter offentliga poster, politiker kallas de visst. Betalar du mycket skatt i den aktuella kommunen? Om inte har du ingen rätt att ha någon talan. Det är inte dina pengar, bara din avundsjuka.
Att han var en kriminell dåre är det nog ingen som förnekat. I sammanhanget får de sakerna betraktas som småsaker. Ja så var det för 25 år sedan. Är det så idag och har du isåfall stöd för den åsikten annat än dina egna kvasiintellektuella analyser?

Jag tycker den här mannen inte fick något straff. Han borde straffats mycket mer.

Problemet är att nu är det för sent. Det är helt meningslöst att förfölja honom nu.

Se det som att du upptäcker hur någon repat din bil med flit. Du blir fly förbannad. En a två månader senare kommer en person och erkänner för dig att det var han som gör det. Du är säkert inte lika förbannad efter en, två månader som du är när du först upptäcker det. Enkelt, ilska och syfte med hämnd och straff försvinner med tiden. I det här fallet har det gått 25 år då den här mannen inte straffats. Nu, när han är 25 år äldre, vill ni straffa.

Det är något ruttet i en sådan ekvation. Hur äckligt än det där mordet var.

Frågan är svår, dock så förföljer inte någon på flashback honom. Det är ju så att vi egentligen bara sitter och diskuterar offentliga handlingar och uppgifter, bara för att det är känsligt betyder det inte att det är hemligt.

Frågan om det var rätt att han blev av med jobbet eller ej är ju knepig, där kan jag tänka mig att en arbetsdomstol kan svara bättre på det. Visst har han rätt att gå vidare, visst är det svårt om alla gräver i detta. Men det är ju svårt att förbise det faktum att brottets karaktär gör att vi fortfarande sitter och har åsikter om det, 25 år senare. Jag läste domen och det var ju inte precis det gamla vanliga fyllemordet i vetlanda. Det finns ju litegrann att fundera över hans beteende och handlingar. Problemet är väl just att detta fick inte ha sin normala gång, de flesta blir ju fundersamma för 1 års vård, han har inte sonat sitt brott i de flestas ögon. Han kom undan lindrigt anser många.

Han är förmodligen inte samma person då det inte framkommit att han begått brott sedan dess. Förmodligen har han bättrat sig.

Jag kan bedyra att det inte handlar om avundsjuka för egen del men jag kan medge att jag rent känslomässigt kan uppleva det som väldigt orättvist. Carina ligger och, ursäkta formuleringen, "ruttnar i jorden medan han har det gott". Det tycker jag känns djupt orättvist. Men precis som jag skrev till dig kan jag ställa samma fråga till mig själv. Vart ska gränsen dras? Ska vissa yrken kategoriskt utesluta dömda mördare och i sådan fall vilka? och vilka yrken ska de få ha då för någonting måste de ju göra!? Resonemanget är till viss del orimligt.

Slutsatsen man kan dra är att det är upp till arbetsgivarna att avgöra om förtroendet för hans yrkesutövning påverkas av hans förflutna.

Den arbetsgivare han har nu skulle rent teoretiskt kunna påverkas negativt då de lever på sponsring och medlemsavgifter.

När jag läser polisutredningen (har läst väldigt många) får jag känslan av att detta är en person med en begåvning utöver det vanliga.

Han har haft en mörk sida det kan man säga. Han har varit mycket beräknande i vart fall efter mordet. Har lagt ut villospår och vissa omständigheter tyder på att mordet kan ha varit planerat, bl.a. hade han informerat sin dåvarande arbetsgivare om att han kan bli sen dagen efter och något riktigt skäl till det har inte gått att finna. Det som däremot kan tyda på att mordet inte var planerat var att hans son var hemma.

Han har även misshandlat Carina vid flertalet tillfällen samt våldtagit henne i vart fall en gång.

Mordet har inte heller skett i affekt då det enligt rättsläkaren rörde sig om drunkning vilket tar ca 1 - 2 minuter innan offret blir medvetslöst och drunknar (enligt rättsläkaren) därav har han haft gott om tid att besinna sig. Detta tyder på ett okontrollerat raseri och en likgiltighet inför hennes dödsångest som förmodligen måste ha varit fruktansvärd. Det är verkligen ren ondska enligt mig!

Nix jag har inga stöd för att han skulle vara på det sättet idag. Haha "kvasiintellektuella analyser" det var jag allt tvungen att slå upp.

Jag kan säga som så att jag gråter inte om han förlorar jobbet igen och igen då mördare står väldigt lågt i kurs i min bok men jag tänker inte ta på mig rollen att informera hans arbetsgivare och aktivt försöka verka för att det skall ske. Jag vill inte utnämna mig till någon bödel då jag inte är objektiv och inte helt kan sätta mig in i händelseförloppet eller hans person.

Då han kom billigt undan (vilket inte är hans fel) och karma tyvärr inte finns på riktigt tycker jag att han är förtjänt av lite olycka. Kanske ingen som gläds över det egentligen men kanske att någon potentiellt mördare tänker efter en gång extra innan han mördar? Att tydligt visa att i dagens samhälle är vi på brottsoffrens sida och vi tolererar inte mördare då det värsta som någon kan göra är att ta någon annans liv. Fallet då och efterspelet nu kanske kan ge någon sensmoral som någon kan ta till sig.

Sen måste man ju faktiskt fråga sig om en våldtäktsman, våldsverkare och mördare skall kunna ha förtroendeposter inom en kommun?

Man måste även ta fasta på att de som beslutar om han förlorar jobbet eller inte gör det inte i syfte att straffa honom utan det gör det för att ge företaget rätt PR! Man ska därför inte blanda ihop mina personliga funderingar/åsikter med det som händer KEE i nutid.

Anonymflashbackare

Vill förtydliga efter som du inte har uppfattat rätt att något hat finns inte mot mannen ifråga,en dos av ogillande kanske man mer skulle säga hur en man kan göra så mot en kvinna säger en del om personligheten hos mannen.

Det är mycket möjligt att mannen inte har talat eller tänkt en tanke på detta under 25 år där av valet av ordet missgrepp.

Men jag tror att det inte har gått en endaste dag utan att de anhöriga tänkt på henne,varje dag i 25 år.

Jag konstaterar bara att vi har olika uppfattningar om detta. Våra bruk av ordet "förföljelse" skiljer sig dessutom åt.

Nu blev ju mannen i fråga omedelbart inkallad till ett möte med sina överordnade. Han hade naturligtvis aldrig blivit uppsagd om anklagelserna var gripna ur luften, det vill säga om mordet hade begåtts av en annan person.

Bevisligen kunde han inte det eftersom han omedelbart skildes från sitt uppdrag när detta kom fram. Varför får du väl fråga Lindesbergs kommunledning om. För egen del anser jag att dömda mördare inte skall ha några arbeten över huvud taget, de skall sitta i fängelse.

Det är bra därför att en person som har misshandlat, mördat och skändat en försvarslös kvinna inte förtjänar att ha ett bra liv med ett intressant yrke och med möjlighet att kunna förverkliga sig själv. Det gagnar respekten för människolivet och människovärdet, det vill säga det är oförlåtligt att så kränka humanismens grundprinciper och ändå kunna få "en andra chans" som vilken människa som helst. Mordoffret sitter inte i någon himmel och ler, hon är borta för alltid. Men hon och andra mordoffer har varit en människor med ett värde, det får man aldrig glömma bort eller avfärda som "ältande". Borde man helst glömma bort mordoffret eftersom det vore till gagn för hennes mördares återanpassning?

Här är vi överens i sak men vi drar helt olika slutsatser och har olika grundsyn. Jag tycker inte heller att ett mord går att "sona" - därför bör livstidsstraff var just livstidsstraff för mördare.

Jag tycker inte att man kan lägga mord "till handlingarna". Brottet är för grovt, eftersom det handlar om ett människoliv som har släckts. Motfrågan inställer sig genast: hur lång tid måste det gå innan ett människolivs värde har blivit tillräckligt reducerat för att det skall läggas till handlingarna? Ja, den tiden är betydligt längre än mördarens återstående livstid. Det är respekten för brottsoffrets förlorade liv som det handlar om för min del, inte någon "rädsla". Jag vill inte ha med mördare att göra just eftersom de är mördare - inte för att jag är rädd för dem.

Jag har inget med Svenska Mord att göra, och jag anser mig - gudbevars - inte vara fixerad vid mord heller. Men jag anser att mord är ett speciellt brott såtillvida att det aldrig kan gottgöras, eftersom den drabbade för alltid är borta. Ett våldtäktsoffer eller misshandelsoffer kan åtminstone få ekonomiskt skadestånd och uppleva att förövaren hamnar bakom lås och bom, men för ett mordoffer är all sorts upprättelse utesluten. Här kommer i någon mening en gräns mot andra brott. Men visst, om jag vore arbetsgivare eller hyresvärd skulle jag nog inte befatta mig med någon som hade ett kriminellt förflutet - det finns svårt drabbade brottsoffer även bakom många lindrigare brott än mord.

hahahaha, e jävlarna sitter redan på tapeten odär kan di rackla så helvetes mycket skit de bar kan
www.swedishjailbird.blogspot.com så in i hästväg tjusigt

Hää, kul sida Zorro. Dom personerna är ganska modiga om dom roar sig med att förfölja en sadistisk mördare, medans deras egna namn ligger ute så att alla kan se dom. Kanske Kjell-Eric redan är på väg ner till Skåne med hagelbrakaren redo?

Dock verkar den som gjort sidan knappast ha alla skruvar på plats, med tanke på de dumma filmerna och kommentarerna – kanske han pekat ut några helt ovidkommande figurer som retat upp honom i något sammanhang?

Jag ser inga som helst problem med hemsidor likt den där skribenter på Svenska Mord läggs ut med namn och personuppgifter. Tvärtom tycker jag att det är bra då de alltså får stå för vad de skriver.

Ärligt talat tror jag inte någon bryr sig nämnvärt om den sidan. Men visst det är väl kul att någon rättshaverist hittat en hobby. Undrar hur länge han pallar.