Citat:
Ursprungligen postat av ikosaedri
va? är du inte en ateist?
Nja, jag är en människa som väljer att tro på sanningen i den bästa mån jag kan urskilja den för vad den är, utan att lägga in något eget önsketänkande om hur jag skulle vilja att världen fungerade. Hittills lutar jag åt att ateismen ger det mest korrekta beskrivandet av omvärlden vad gäller "andlighet", dvs att den inte existerar, men om jag såg några konkreta bevis (eller ens trovärdiga indikationer) på motsatsen så skulle jag inte ha några problem med att omvärdera mitt synsätt. Så egentligen kan man väl säga att jag är agnostiker med en stark, men tämligen opassionerad, lutning mot ateismen, ifall du nu verkligen undrade.
Citat:
Ursprungligen postat av ikosaedri
då borde du ju tro att det är du som lever vidare, eftersom du är bara en hjärna, och om hjärnan är identiskt så måste det vara du.
Det är lite som att säga att, bara för att grannens bil är identisk med min, så kommer grannens bil också att starta och börja köra omkring när jag vrider om startnyckeln i min egen.
Två identiska kopior är INTE samma sak, de är bara identiska. Det handlar alltså egentligen bara om skillnaden mellan orden "lika" och "samma", i grund och botten. Två eller fler föremål kan vara helt lika utan att det rör sig om samma föremål, jag ser inget problem där?
Citat:
Ursprungligen postat av ikosaedri
men det är klart, även ni ateister vet innerst inne att ni har en själ eller hur?
Nej, faktiskt inte. Religiösa människor är ofta så säkra på sin övertygelse att de tar för givet att andra "vet" samma sak, innerst inne. Ofta hör man exemplet att om en ateist verkligen trodde att de skulle dö, så skulle de ändå be till Gud "för säkerhets skull" eller något sådant. Jag betraktar mig själv som sagt inte ens som nån särskilt renlärig ateist, men jag skulle dock ändå aldrig komma på tanken att be i en svår situation eftersom jag "vet" att det ändå är helt fruktlöst. Och vilken gud skulle jag dessutom be till? Vilken religion skulle vara den rätta? Samma sak med själen, det enda jag kan anse mig "veta" (även om det är ett lite arrogant ställningstagande) är att vi inte har någon.
Citat:
Ursprungligen postat av ikosaedri
det är därför medvetandet skulle dö även fast hjärnan var identisk. vi är inte bara en hjärna. medvetandet är utanför kroppen. bra att du har insett det också.
Nej, jag har insett att hjärnan står för medvetandet, och att medvetandet INTE är någon icke-fysisk, magisk grej. Det är därför som medvetandet också kopieras. Du verkar tänka lite i banorna att om du skapar en klon av dig själv, så skulle det av någon anledning bara kunna finnas ett enda medvetande för personen ifråga, som antingen måste delas eller så måste det sitta i den ena eller den andra. Jag påstår istället att om du kopierar en människa enligt exemplet med teleportören, så får du också ett helt nytt medvetande i den nya versionen. Man kan alltså säga att du har skapat ett helt nytt liv, och det nya livet kan därefter aldrig "bli du igen" bara för att du tar livet av det gamla originalet.
Citat:
Ursprungligen postat av HenrikE
Det händer ju hela tiden, alla dina celler i din kropp har bytts ut inom loppet av ca 7 år. Men du har ju likväl tillsynes samma självmedvetande som för 7 år sedan. Att gå in i en sådan teleportör är bara en snabbare variant av det du genomgår hela tiden.
Mja, absolut, men jag anser att medvetandet är en samverkan av HELA hjärnan - en kombination mellan hjärncellerna, deras lagrade minnen och erfarenheter, biologiska instinkter, de elektriska strömmarna i nerverna etc. Därför tycker jag inte att det spelar någon roll för mitt resonemang om enstaka celler dör ut här och där, och ersätts av nya. Det blir ändå inte samma dramatiska "dödande" effekt på helheten som om du raderar hela personen enligt teleportör-exemplet.