Sveriges mästerkock (TV4)

Övertygad om att folk stör sig rätt kraftigt på den totalt överdrivna gråtfesten avseende Stina. Hon grinar vid varje moment helt okontrollerat som en 3-åring. Helt sjukt.

Tycker programmet är bra, även om det handlar om mat ska det klart vara med känslor - Att kanalen tar tillfället i akt när tårar rinner, och att dom säkert vet hur man får fram dom, är helt okej för mig.

Men deltagarnas matkunskaper... Det är i och för sig glada amatörer, men nog borde dom i alla fall veta att det första man gör när man kommer ut till ett kök, är att dra igång spis och ugn :-)

Det skulle för övrigt vara skitkul att själv vara med, se vad man klarar under den press de har. Det är nog inte så lätt, och det är inte omöjligt att mina tårar också skulle spruta någon gång.

Såg lite av Masterchef Australia häromdagen, och vart nästan chockad över hur mycket bättre den australiska var gentemot den svenska. Bättre mat, mer glädje och betydligt roligare att titta på. Skäms Sverige!

Är inte han bög?

Han är nog bisexuell.

Det har du väldigt rätt i, stämningen är rätt så trist. Nog för att det varit med bölande kärringar förut också men i år är det ju rena rama syndafloden varje avsnitt - nästan så man blir orolig att de ska få vätskebrist av allt lipande...

Mästerkocken i Sverige ser mer och mer ut som den i USA. Vilket är sjukt värdelöst. Gråt och drama!

Som sagt, se på den australienska varianten! Mycket bättre kvalitet!

Allt detta ad nauseam upprepade tjat om hur mycket om hur mycket bättre australiska Master Chef är, för där är det så mycket glädje och det är minsann riktig må-bra-TV!

Fy för i helvete vad det låter så jävla pisstråkigt, att man vill spy. Jag vill se gråt och tandagnisslan, yviga personer som Stina, en butter Mannerström, som gruffar och säger gott eller dåligt, en Per Morberg med otvättat hår som kastar skedar och spelar teater och ibland men bara ibland totalhaverier till tallrikar, som ser mindre aptitliga ut än vad jag själv lagat till lunch.

Kör upp ert förbannade australiska Master Chef i skitan eller köp en dvd-box med gamla MacGyversäsonger trivselfascister.

Jag håller med dig på varenda punkt i ditt inlägg! Kan vi inte bara uppskatta programmet för vad det är? Det är ju långt ifrån grått och platt. Tycker vi får ett ganska dynamiskt spektra av människor som tillsammans skapar en ganska rolig säsong!

Kan också tycka att perfektionism TV där allt ska vara så bra som möjligt är lite tjatigt, det är skönt att se att det kan gå åt helvete för andra människor också ibland vilket ger programet en human stämning.

Håller delvis med, men samtidigt känns det som att det blir för mycket fokus på fel saker: Drama, tårar och intriger sätts före matlagningen som borde vara huvudspåret i programmet.

Skönt att man kan snabbspola från allt jävla gråtande när man kollar via tv4play. Stör mig nått enormt på detta gråtande hela tiden, är jag osympatisk eller tycker jag att en positiv attityd för med sig mer än en negativ?

Vad jag är mest allergisk mot är sådana som Pia, som tar ut sitt jävla bölande INNAN dom har lagt fram tallriken. Dom bölar i självömkan och tror att juryn kanske ska vara lite snällare mot dom, sen när man får berömmet man vet att man kan få så blir man överlycklig. Vad fan är det för jävla känslomänniskor som spelar så? Skulle känna mig äcklig att gå runt och gråta över prestationer innan man ens fått en bedömning. Gråta kan man göra när man åkt ut och då ransaka sig själv och gå igenom vad man gjort för fel.

Folk klagar på att det är för mycket USA över detta? Har ni ens sett USAs masterchef? Jävlar vad mycket bättre det är, och gillar man drama, ja där har dom personerna för det. Riktigt iskalla självgoda människor mot svaga känslosamma människor och normala personer. Där kan man snacka om riktig tävling, inget jävla hålla i handen gråta tema varje avsnitt.

Men Sverige talar för sig själv, inga armbågar ut, här tycker vi synd om alla.