Citat:
Ursprungligen postat av allt.o.inget
Jag har läst idéhistoria och jag kan bekräfta att maken till genussmittat ämne får man leta efter. Det var genusvinkling på allt. Vi satt och diskuterade antiken och försökte hela tiden hitta genuskopplingar till antiken. Det hela slutade med att jag bara satt som ett fån och undrade vilken planet jag var på. Sedan gick jag hem och kom aldrig tillbaka. Aldrig mer idéhistoria! Jag som i min enfald trodde att jag skulle få läsa lite Carl von Linné, Emanuel Swedenborg, Olof Rudbeck osv. Men så kul skulle vi minsann inte ha det.
Så vill jag även inflika att jag läser arkeologi och även det ämnet är väldigt genussmittat. Man försöker hela tiden hitta kvinnan och vinkla allt åt kvinnan. Istället för att bara se ämnet och lära sig faktisk kunskap ska man alltså tvingas inordna sig en ideologisk syn på arkeologi. Jag hoppas jag ska lyckas slutföra mina studier, men genusvinklingarna är otroligt plågsamma för en nyfiken, kunskapstörstande hjärna.
Jag har inget emot genusvetenskap och att det finns särskilda ämnen som berör det, men läser jag arkeologi så ska det inte vinklas ideologiskt!. Vem avgör vad som är rätt och fel? Det är otroligt farligt att säga sig stå för vad som är rätt och det är det jag anser att man gör om man vinklar ett neutralt ämne som idéhistoria med nutidens måttstock. Att göra samhällspolitik av historieämnet och arkeologi, det är farligt. Då är man inne på en väldigt smal väg.
Våra svenska universitet är fruktansvärt genusinfekterade, och det är inte bara idéhistoria som gått den vägen, utan även allmän svensk historia.
Jag tycker till och med att Peter Englund (även om han också har mycket intressanta infallsvinklar på en del) har mycket vidriga genusförklaringar och genusperspektiv och vänder och vrider på allt så att den tidens livsfilosofi förpassas till "föråldrade idéer".
Mycket av historian som lärs ut idag genom både litteratur och undervisning riktar udden mot dåtidens samhälle och nästan komprometterar dåtidens samhällen och målar upp människan som mer ond, kall och känslolös.
Plocka istället upp exempelvis Karl XII's Levnad av Frans G Bengtsson och ni får se på en helt annan stämning och det är förbannat skönt att läsa något som är litet kontroversiellt i skrift under dagens moderna socionomiska genusfjant-samhälle.
Jag vill läsa allt om historia som är skrivet innan 1965, det är helt andra stämningar och man slipper läsa om moraliska aspekter och få påståenden om medmänskliga "grymheter" spottade på sig.
Nästa bok jag ska ta mig an är Atlantica av Olaus Rudbeck, vår egna Charles Dickens. Tre hundra år gammal och noll infektering av RFSU och genusinriktad idéhistoria.