2010-08-23, 15:45
#1
Jag har en unghund/valp på 4 månader som ibland kan gå en riktigt på nerverna. Han är en blandras med rottis/jämte/pointer/labrador/karelare.
Har tränat koppelträning ett bra tag nu och när det inte finns några störningsmoment går han riktigt fint utan att dra. Han går ofta framför mig och saktar in när han känner att han hamnat för långt fram, kopplet hinner aldrig sträckas. Detta är helt i sin ordning för mig, han behöver inte gå vid sidan av mig hela tiden.
Jag är ofta ute på promenader med andra hundar och då blir han helt förbytt. Han drar HELA tiden. Man kan locka honom med godis, hjälper inte. Har provat att stanna upp för att sedan gå då han tagit ett steg bakåt, men då springer han kopplet ut och slungas typ upp i luften av att det tar tvärstopp. Tanken har varit att han bara kan komma framåt då han går fint, men det funkar inte.
Jag har provat att stoppa honom när han går förbi mig, men det kan fortsätta med dessa tillbakaknuffningar hela promenaden. Ibland får han för sig att slänga sig på backen och vägra gå också. Då har jag märkt att det funkar att bara dra honom vidare i kopplet tills han ställer sig igen. Han har enormt stark vilja, att brotta ner honom i backen och bli riktigt arg fungerar inte öht. Han triggas bara mer av detta. Biter oftast i kopplet då han får dessa psykbryt och slänger sig ner. Att ge honom något annat att tugga på hjälper inte det heller. Han märker att man blir frustrerad och då känner han att han får övertaget.
Inkallning är inte den bästa heller. Då han inte har fokus på något, som han oftast har, så lystrar han bra till namnet. Att överösa han med godis då han väl lyssnar verkar inte ha sjunkit in, för så har jag verkligen försökt göra. Ska man helt enkelt bli riktigt arg på hunden och ta till våld så han förstår eller vad är lösningen? Han verkar för övrigt tåla mycket stryk, då han leker med andra hundar är han riktigt våldsam, biter och jävlas. Men att leka med för dominanta hundar passar han sig för.
Har FB några bra förslag på hur man kan få hunden att lyssna?
Har tränat koppelträning ett bra tag nu och när det inte finns några störningsmoment går han riktigt fint utan att dra. Han går ofta framför mig och saktar in när han känner att han hamnat för långt fram, kopplet hinner aldrig sträckas. Detta är helt i sin ordning för mig, han behöver inte gå vid sidan av mig hela tiden.
Jag är ofta ute på promenader med andra hundar och då blir han helt förbytt. Han drar HELA tiden. Man kan locka honom med godis, hjälper inte. Har provat att stanna upp för att sedan gå då han tagit ett steg bakåt, men då springer han kopplet ut och slungas typ upp i luften av att det tar tvärstopp. Tanken har varit att han bara kan komma framåt då han går fint, men det funkar inte.
Jag har provat att stoppa honom när han går förbi mig, men det kan fortsätta med dessa tillbakaknuffningar hela promenaden. Ibland får han för sig att slänga sig på backen och vägra gå också. Då har jag märkt att det funkar att bara dra honom vidare i kopplet tills han ställer sig igen. Han har enormt stark vilja, att brotta ner honom i backen och bli riktigt arg fungerar inte öht. Han triggas bara mer av detta. Biter oftast i kopplet då han får dessa psykbryt och slänger sig ner. Att ge honom något annat att tugga på hjälper inte det heller. Han märker att man blir frustrerad och då känner han att han får övertaget.
Inkallning är inte den bästa heller. Då han inte har fokus på något, som han oftast har, så lystrar han bra till namnet. Att överösa han med godis då han väl lyssnar verkar inte ha sjunkit in, för så har jag verkligen försökt göra. Ska man helt enkelt bli riktigt arg på hunden och ta till våld så han förstår eller vad är lösningen? Han verkar för övrigt tåla mycket stryk, då han leker med andra hundar är han riktigt våldsam, biter och jävlas. Men att leka med för dominanta hundar passar han sig för.
Har FB några bra förslag på hur man kan få hunden att lyssna?
Og tillat ikke valpen være langt framme i tet. Da vil ikke valpen be deg om lov, kontakte deg, se etter dine signaler....den gjør bare det den kjenner for i nuet.
....