2010-08-22, 14:46
#1
Flytta gärna tråden om den är felplacerad, men så här ligger det till:
Fader min har den extremt dåliga egenskapen att aldrig kunna erkänna när han har fel. Hna ser sig gärna som allmänbildad och intelligent varför det är svårt att erkänna då han faktiskt har fel, särskilt till fördel för sin son.
Nyligen hade vi en diskussionen om definitionen av ordet revolution. Vi diskuterade den industriella revolutionen då jag insåg att han inte var helt på det klara med vad det egentligen betydde. Så jag frågade honom. Hans defintion på en reviolution var följande: "En revolution är när människor gör uppror mot den rådande samhällsstrukturen"
Jag hävdade att det inte alls stämmer, utan att en revolution är en väldigt stor förändring på samhället över en relativt kort tidsperiod, och att han därför hade fel.
Han tyckte inte alls han hade fel; människorna låg ju bakom Franska och Ryska revolutionen, alltså var hans definition helt korrekt.
När jag frågade honom om hur människorna gjorde uppror under Industriella revolutionen påstod han att vi inte diskuterade specifika revolutioner utan begreppet. Jag försökte då förklara att hans definition stämde på Franska revolutionen då det var människorna som gav upphov till en revolution, men under den Industriella revolutionen var det tekniska uppfinningar som gav upphov till den industriella revolutionen.
"Människor utgör ju samhällsstrukturen alltså var det ju människor som gav upphov till den Industriella revolutionen" påstod han och vägrade inse att han hade fel.
Eller hade han det?
Kan tyckas vara ett väldigt banalt problem men att få min käre far att erkänna att han fel tror jag aldrig hänt någonsin. Han brukar ha rätt och vinner alltid frågesporter och dylikt men nu jävlar får han ta och erkänna att han var helt ute och cyklade.
Finns det några andra argument jag skulle kunna dra upp eller liknelser som han inte har några svar på?
"Din argumentation är ju på en löjlig nivå" säger han när han inte vet vad han ska svara.
Upplys mig nu mina vänner om det inte blev alldeles för oförståeligt!
Fader min har den extremt dåliga egenskapen att aldrig kunna erkänna när han har fel. Hna ser sig gärna som allmänbildad och intelligent varför det är svårt att erkänna då han faktiskt har fel, särskilt till fördel för sin son.
Nyligen hade vi en diskussionen om definitionen av ordet revolution. Vi diskuterade den industriella revolutionen då jag insåg att han inte var helt på det klara med vad det egentligen betydde. Så jag frågade honom. Hans defintion på en reviolution var följande: "En revolution är när människor gör uppror mot den rådande samhällsstrukturen"
Jag hävdade att det inte alls stämmer, utan att en revolution är en väldigt stor förändring på samhället över en relativt kort tidsperiod, och att han därför hade fel.
Han tyckte inte alls han hade fel; människorna låg ju bakom Franska och Ryska revolutionen, alltså var hans definition helt korrekt.
När jag frågade honom om hur människorna gjorde uppror under Industriella revolutionen påstod han att vi inte diskuterade specifika revolutioner utan begreppet. Jag försökte då förklara att hans definition stämde på Franska revolutionen då det var människorna som gav upphov till en revolution, men under den Industriella revolutionen var det tekniska uppfinningar som gav upphov till den industriella revolutionen.
"Människor utgör ju samhällsstrukturen alltså var det ju människor som gav upphov till den Industriella revolutionen" påstod han och vägrade inse att han hade fel.
Eller hade han det?
Kan tyckas vara ett väldigt banalt problem men att få min käre far att erkänna att han fel tror jag aldrig hänt någonsin. Han brukar ha rätt och vinner alltid frågesporter och dylikt men nu jävlar får han ta och erkänna att han var helt ute och cyklade.
Finns det några andra argument jag skulle kunna dra upp eller liknelser som han inte har några svar på?
"Din argumentation är ju på en löjlig nivå" säger han när han inte vet vad han ska svara.
Upplys mig nu mina vänner om det inte blev alldeles för oförståeligt!