Citat:
I JAs förhör i HäPM förklarar Silbersky varför JA bör svara på frågorna som ställs (detta efter att JA ställt en hel del frågor om vad som kommer att lämnas ut av intervjun).
Detta måste vara anledningen till MNs ovilja att förhöra JA. För så fort hon har förhört honom och hört hanns ställningstagande, då måste hon, enligt Silbersky, fråga sig om hon kan bevisa detta. Finurlig som hon är, så avstår hon från att förhöra honom.
Hade hon förhört honom tidigare under förundersökningens gång, då kanske hon i princip varit tvungen att lägga ner förundersökningen. Genom att inte förhöra, så kan hon låta den fortgå i det oändliga.
Förhör hon honom i London, då kan hon hamna i en situation där hon i praktiken tvingas lägga ner förundersökningen. Det kommer att se illa ut i britternas ögon, eftersom hon bedyrat i rätten deras att hon tänkt åtala.
Varför blev det så så viktigt för henne att utfärda en arresteringsorder? De första tre och en halv veckorna efter det att MN återuppväckt fallet ansåg hon tydligen inte att det fanns vare sig flyktfara eller kollusionsfara. i så fall hade hon väl utfärdat en arresteringsorder mycket tidigare. Nej, den utfärdades ett par timmar innan JA helt öppet lämnar landet. Praktiskt, eller hur, för hade hon fått honom i häkte hade hon varit tvungen att förhöra honom, och det kan mycket väl ha lett till att förundersökningen, precis som Finné ansåg, borde läggas ner.
Det är som om hon väntade och fortfarande väntar på något, som om det finns intresse av att inte lägga fallet bakom sig. I det ögonblick han är förhörd kan hon i princip vara tvungen att lägga ner. Det vill hon inte. Eller så är det någon annan som inte vill det.
Språkregeln som handlar om att man ska tänka på de sk "brottsoffren" är nog bara en bluff som låter bra. Jag tror inte UD bryr sig så särkilt mycket om dem. Och läggs förundersökningen ner så blir väl "brottsoffren" inte gladare för det. Kanske blir brottsoffren till och med lyckligare av att ha honom i praktiken inlåst på Ecuadors ambassad än att förundersökningen läggs ner och han går fri från de svenska sexmisstankarna.
JA erbjöd sig för länge sen att skicka ett uttalande till åklagaren för att ge henne sin version. Hon var inte intresserad. Det är nämligen livsviktigt för henne att inte få höra hans version, för då kommer hon med stor sannolikhet att måsta lägga ner allt. Det vill hon inte riskera, så därför åker hon inte till London. Hon vill inte alls lägga det bakom sig. I alla fall vill hon inte riskera nedläggning av förundersökningen. Inte ens om det visar sig det rimligaste alternativet, det mest rutinmässiga givet omständigheterna.
Detta måste vara anledningen till MNs ovilja att förhöra JA. För så fort hon har förhört honom och hört hanns ställningstagande, då måste hon, enligt Silbersky, fråga sig om hon kan bevisa detta. Finurlig som hon är, så avstår hon från att förhöra honom.
Hade hon förhört honom tidigare under förundersökningens gång, då kanske hon i princip varit tvungen att lägga ner förundersökningen. Genom att inte förhöra, så kan hon låta den fortgå i det oändliga.
Förhör hon honom i London, då kan hon hamna i en situation där hon i praktiken tvingas lägga ner förundersökningen. Det kommer att se illa ut i britternas ögon, eftersom hon bedyrat i rätten deras att hon tänkt åtala.
Varför blev det så så viktigt för henne att utfärda en arresteringsorder? De första tre och en halv veckorna efter det att MN återuppväckt fallet ansåg hon tydligen inte att det fanns vare sig flyktfara eller kollusionsfara. i så fall hade hon väl utfärdat en arresteringsorder mycket tidigare. Nej, den utfärdades ett par timmar innan JA helt öppet lämnar landet. Praktiskt, eller hur, för hade hon fått honom i häkte hade hon varit tvungen att förhöra honom, och det kan mycket väl ha lett till att förundersökningen, precis som Finné ansåg, borde läggas ner.
Det är som om hon väntade och fortfarande väntar på något, som om det finns intresse av att inte lägga fallet bakom sig. I det ögonblick han är förhörd kan hon i princip vara tvungen att lägga ner. Det vill hon inte. Eller så är det någon annan som inte vill det.
Språkregeln som handlar om att man ska tänka på de sk "brottsoffren" är nog bara en bluff som låter bra. Jag tror inte UD bryr sig så särkilt mycket om dem. Och läggs förundersökningen ner så blir väl "brottsoffren" inte gladare för det. Kanske blir brottsoffren till och med lyckligare av att ha honom i praktiken inlåst på Ecuadors ambassad än att förundersökningen läggs ner och han går fri från de svenska sexmisstankarna.
JA erbjöd sig för länge sen att skicka ett uttalande till åklagaren för att ge henne sin version. Hon var inte intresserad. Det är nämligen livsviktigt för henne att inte få höra hans version, för då kommer hon med stor sannolikhet att måsta lägga ner allt. Det vill hon inte riskera, så därför åker hon inte till London. Hon vill inte alls lägga det bakom sig. I alla fall vill hon inte riskera nedläggning av förundersökningen. Inte ens om det visar sig det rimligaste alternativet, det mest rutinmässiga givet omständigheterna.
Din teori är bra på många sätt, men allt passar inte ihop med den. Ny måste ha räknat med att EAW ganska snabbt skulle leda till JA:s överlämnande till Sverige, och då skulle hon snart ha tvingats förhöra honom. Hon kunde inte förutse att han skulle lyckas överklaga så länge, alla svenska jurister var ju övertygade om att det var världens enklaste formalitet att få hit honom (vilket för övrigt avslöjar deras brister som experter). Och hans intåg på Ecuadors ambassad hade de heller inte förutsett.
