Goethe skrev boken (
http://susning.nu/Bok/Den_unge_Werthers_lidanden)
Orsakade på sin tid en våg av självmord (påstås det) bland den tidens unga. Självmord som "copycat" syndrom, kallas därefter för Werthers syndrom.
Hursomhelst, i en bok som heter "Power of Persuation" av en amerikansk psykologiprofessor läggs det fram några intressanta påståenden (jag skriver inte fakta eftersom jag inte har möjlighet att verifiera det). En tes som drivs i boken är att självmordsbenägna människor identifierar sig med andra självmordsbenägna människor. I själva verket är det en allmänmänsklig egenskap att ta efter andra som vi kan identifiera oss med, vilket reklamskaparna t.ex. känner väl till. En som tar "mod" till sig att genomföra ett så utomordentligt svårt steg som att begå självmord, inspirerar genom tesen därför andra att göra likadant. Som belägg för sitt påstående redovisar professorn t.ex. statistik över flygolyckor, som då enligt boken ofta kommer i "kluster" om flera. Statistik över singelolyckor (vet inte om och hur de kan tänkas räknas in i de ca 1500 självmorden per år), som ibland kan misstänkas vara dolda självmord, borde i Sverige kunna avslöja liknande "kluster".
I Sverige lär det annars finnas en slags överenskommelse att inte skriva om självmord i tunnelbanan, järnvägen etc. Vilket verkar ha debatterats i tråden här. Inte heller ropas det ut i tunnelbanan (när det väl kommer någon information vid stopp) att stoppet beror på att någon tagit ett kliv in i evigheten.
Självmord liksom mord kan betraktas utifrån olika perspektiv, ett perspektiv är statens. Staten investerar pengar i utbildning etc. i oss medborgare (en del skulle hävda att pengarna är våra men för argumentets skull säger jag staten). Skulle vi råka dö i förtid innebär det en bortkastad investering och dessutom minskad intäktsmassa (minskade skatteintäkter) alltså ligger det i statens intresse att hålla oss i liv. Varför delas det t.ex. ut böter till de som inte använder bilbälte? Vid sidan om direkta kostnader för vård finns den ekonomiska nedsidan med döda i trafiken. Det är kanske ett cyniskt synsätt men någonstans så finns den krassa ekonomiska uträkningen att 1500 människor också, förutom sitt människovärde, också är en samhällsekonomisk fråga. T.ex. förr i tiden så innebar ett självmord en konkret svår ekonomisk kris för en familj; staten, kyrkan, kronan eller makten konfiskerade nämligen i vissa fall den dödes egendom (olika i olika länder). Inte heller fick den döde begravas i vigd jord. Måhända gågna tiders suicidpreventation?
