"Sverige måste söka sanningen om Estonia"
Några stycken ur debattartikeln i SvD 20/9 2019:
Trots de löften som snabbt gavs av tillträdande statsministern Ingvar Carlsson och hans företrädare Carl Bildt om att de omkomna skulle bärgas och föras till vigd jord blev offren kvar i djupet. Erbjudanden som kom in till den svenska regeringen kort efter olyckan, bland annat från ett ledande norskt dykeriföretag som råkade ha ett specialfartyg i närheten, att hjälpa till med att omhänderta de döda, ignorerades. I stället för att låta ta upp de omkomna arrangerade svenska staten ett internationellt avtal om gravfrid för platsen. Avtalet avser att förhindra att dykningar och annan undervattensverksamhet utförs vid och i Estonias vrak.
Detta avtal bör inte stå i vägen för ett beslut om dykningar i officiell regi i syfte att klargöra olycksorsaken. Och ett sådant klargörande behövs. Det konstaterade den senaste av staten tillsatta vetenskapliga utredningen om sjunkförloppet. I sin slutrapport skrev forskarna i det så kallade SSPA-konsortiet år 2008 att de starkt rekommenderade att det görs dykningar för att noggrant undersöka och dokumentera fartygsskrovet – vilket aldrig är gjort. Detta i syfte att kontrollera om den officiella haverikommissionen JAIC (Joint Accident Investigation Commission) gjort korrekta antaganden när den beskrev hur färjan sjönk. Men forskarnas starka rekommendation avvisades av den dåvarande svenska regeringen, vilket för oss är obegripligt.
_ _ _
Den officiella utredningen JAIC var inte oberoende och opartisk utan tvärtom parts- och intressesammansatt, och utfördes av de tre inblandade nationerna Sverige, Finland och Estland. Haveriet förklarades med att färjans bogvisir hade slagits upp, ryckt upp ombordkörningsrampen och därmed fått enorma mängder vatten att störta in på bildäck, vilket orsakade haveriet.
Viktiga omständigheter talar dock emot det scenariot. Färjan sjönk på mindre än en timme efter första slagsidan, och detta vore inte möjligt om inte stora mängder vatten trängt in i de stora luftfyllda utrymmena under bildäck – passagerardäck, maskinrum med mera. Om den luften fanns kvar skulle, enligt expertisen, färjan sedan den vält runt ha legat flytande under lång tid, vilket alltså inte skedde.
Bildäcket var ett slutet utrymme, och ett olycksscenario där vatten på bildäck orsakade olyckan kräver alltså en förklaring till hur det vattnet i så fall snabbt trängde neråt. JAIC gjorde antagandet att bildäckets dörrar stod öppna, men lät inte kontrollera det genom dykningar.
Lika obestyrkt är JAIC:s grundläggande antagande att ombordkörningsrampen drogs upp på vid gavel av det lossnande visiret. Det finns dock ingen observation eller bild som stödjer detta. Tvärtom motsägs det av en rad vittnesmål från överlevande, både besättningsmän och passagerare, som såg rampen vara stängd eller nästan stängd under olycksförloppet, inklusive slutfasen.
Det internationellt ansedda skeppsforskningsinstitutet i Strathclyde i Glasgow gjorde avancerade datasimuleringar som visade att olyckan lika väl kunde bero på att det uppstått ett okänt hål i skrovet under vattenlinjen. Institutet ansåg att det, inte minst ur sjösäkerhetssynpunkt och för att undvika en upprepning av olyckan, borde genomföras dykningar på vraket för att undersöka om det finns ett sådant hål. En olycka med 850 omkomna kan inte lämnas utan att man nått fullständig klarhet om orsaken, skrev man.
https://www.svd.se/sverige-maste-soka-sanningen-om-estonia/i/senaste/om/debatt
