Citat:
Ursprungligen postat av
HepCat-X
Jag har också funderat över det här: hur pass mycket blandar Jallai in av fiktion eller "förbättring av materialet" när han skriver kring verkliga händelser, t ex Palmemordet och dess möjliga bakgrund? Han skriver gärna att han utgår från ett upphittat dokument eller någon sorts "hemligt vittnesmål", någons upptecknade bekännelse osv, men detta kan så klart vara en litterär teknik, för att väcka läsarnas intresse.
Detta är en central frågeställning när det gäller Jallais författarskap.
Som få andra rör han sig i en gråzon mellan "erkända fakta" och "komplett fiktion".
Och normalt ska dessa två inte blandas ihop.
Jag menar så här. Att spänningsromaner utgår från verkligheten är förstås vedertaget. Men har man väl beslutat sig för romanformen bör man inte lita för mycket på vedertagna fakta. Jallai följde denna konvention när han i tidiga romaner kallade Palme för "Paul Olofsson". Sedan släppte han det där och kallade honom Palme rätt och slätt. Det var en aning förvirrande och inkonsekvent, men ändå ofrånkomligt på sätt och vis. Ty Palmemordet och allt vad därtill hör är Kungsmyt Nr 1 i dagens svenska verklighet, omöjligt att hålla tyst om, även som romanförfattare.
Jallais i romanerna refererade "upphittade dokument" tror jag är komplett fiktion. Mordet har förvisso miljontals ouppklarade ledtrådar. Men att Jallais antydda dokument skulle ge oss något betvivlar jag. Bättre då att läsa Claes Hembergs Palmemordskritik (En oväntad vändning; Teatermordet), som är faktaorienterat, men med spekulativ spin. Som i någon mån gör honom, också, till ett slags legendskapare som Jallai. Båda bor i gråzonen.
+++
I en av Jallais romaner, en av de senare, får hjälten access till Säpos arkiv. Och hittar där en kista med påskriften "Palmemordsdokument". Aha, här var den alltså, det hemliga arkivet med svar på alla frågor i fallet...!
Det funkar som fiktion såklart men ÄR bara fiktion. Det är lika fiktivt som när Jallai i en annan roman stöter på en hemlig rysk ubåtsbas i Östersjön. Önsketänkande i romanform, tillåtet som sådant, men inte mer än så.
Jallai vet inget mer än någon annan. Men hans texters gråzonskaraktär, med alltför långtgående blandning av fakta och fiktion, fungerar ändå på något sätt. Tidsandan i dagens "Ghost world" (Daniel Clowes seriealbum, film 2001) medger existensen av romaner med överdriven blandning av fakta och fiktion.
+++
Jallai tror att han skriver realistisk roman ā la Guillous Hamiltonserie. I själva verket hör Jallais romaner numera till genren
magisk realism.
Vi lever alla idag i
Ghost World, Uncanny Valley, gråzonen, astralvärlden. Och ingen verklighetsfanatiker kan ändra på det. Tidsandan idag omöjliggör sedvanlig realism och framtvingar magisk realism. Även känd som fantasy, surrealism, fabulism.