Funderingar kring slumpen

Kvantkryptering bygger på kopplade partiklar, men ingen information överförs snabbare än ljuset. Det som utnyttjas är att man vet hur partiklarna är kopplade samt att en mätning måste påverka dem och bryta kopplingen. Detta gör att man kan ta reda på om man blir avlyssnad. Det där med sammankopplade partiklar förövrigt kvantmekanikens kanske konstigaste fenomen, och bl.a. Einstein funderade mycket på konsekvenserna av det. Man kan dock visa att även om två partiklar är kvantmekaniskt kopplade kan denna koppling aldrig användas för att överföra information snabbare än ljuset (dock är beviset inte helt enkelt).

Ett relativt logiskt sätt att komma runt slumpen är att tro på superdeterminism (http://en.wikipedia.org/wiki/Superdeterminism), som i princip säger att ickelokala dolda variabler inte behövs, för allt inklusive vilka saker som skall mätas (Bell antar att vilka mätningar som ska göras väljs fritt) är förutbestämda. Detta var min första tanke då jag först läste om Bells olikheter, men sedan dess har jag tänkt på saken och kommit fram till att slumpen inte är så farlig trots allt.

Tack, jag trodde det fanns något nyupptäckt, som kvantkryptering utnyttjade.
Jag tycker Bell verkar mycket intressant. Men jag vet inte mycket om Bells forskning.
Att ingen materia och information kan röra sig fortare än ljuset har jag accepterat, men har ännu kvar en gnutta tvivel.
Jag kan tänka mig att det finns något, som kan förklara att det inte är slumpen.
Nu talar en del om att det finns något som kan röra sig snabbare än ljuset, men det kanske varken är materia eller information.
Några citat:
...
Källa: http://www.fof.se/tidning/2006/5/inf...in-passar-bast
Jag är inte så insatt i inflationsteorin, den fanns nog inte då jag studerade Fysik.
Det skall finnas nått lab-experiment, där något verkar röra sig fortare än ljuset, (Kanske bara grupphastighet?).

En skojig tanke:
Tänk om ljuset antar ljusets hastighet relativt det optiska medium det sist växelverkade med,
t.ex. Linser och speglar i Michelson-interferometer, (hmm gravitation=optiskt medium, ty kröker ljusstrålar).
Ljus i glas och luft växelverkar med bundna elektroner.
Vore lättbegripligt, men då pajar ju tolkningen av relativitetsteorin, som funkar bra.
(edit: men det bör finnas experiment som avfärdar denna hypotes.)

Jag tvivlar på mycket inom modern Fysik, även att slumpen är en riktig orsak.
Men det är intressant och ofta en väldig spänning mellan bevis och tvivel.

Vänligen
Christer

Låg vaken en hel del i natt och funderade över slumpen faktiskt.


- Hur kan det komma sig att en tärning som släpps från exakt samma höjd och under exakt samma förhållanden sudsar och slutgiltligen visar olika siffor?

- Låter man en kran stå på så att det droppar och håller en icke-uppsugande yta under kommer dropparnas mönster se olika ut när de landat. Vad beror det på?

Slump existerar inte ens enligt mig!

Det har väl med kvantfenomenen, osäkerheten där m.m att göra. Ett system har aldrig 100% - snarare kanske 50% - av sin (klassiska) information. Eller med andra ord: saker är inte på ett bestämt sätt och inte på ett annat.

Så vitt jag vet så måste varje tes ha en antites, det måste alltid finnas en motpol. Ifall någonting går uppåt, så måste någonting komma neråt. Ifall det är vetenskapligt bevisat eller ej vet jag inte, men jag känner snarare att det kanske är ödet? Det kanske är livets balans?
Personligen har detta överrumplat mig ett antal gånger i mitt liv, både till min fördel och nackdel. Det kanske är tragiskt, att varje framgång måste mötas av en motgång vid något tillfälle. Men enligt mig är det någonting givet, så jag tror definitivt på slumpen (eller ödet).

Okej, men det borde bli samma utfall varje gång. Släpper man en kub med sex sidor borde tyngdkraften och de andra inblandade krafterna verka likadant hela tiden, annars är ju inte naturlagarna konstanter?

Tärningen kommer inte visa olika siffror om initialtillståndet är exakt identiskt. Problemet är att utfallet är extremt känsligt för skillnader i utgångsförhållandet, om tärningen lutas mindre än en grad olika när den släpps kan detta mycket väl påverka vilken siffra den senare landar på. Sådana system kallas kaotiska (vädret är ett annat känt exempel på ett kaotiskt system, en fjärils vingslag och allt det där). Tärningen är ett så stort system (dvs består av så många partiklar) att kvantmekanisk slump inte kommer påverka.

Naturlagar behöver inte vara helt deterministiska. I kvantfysiken handlar nästan alla lagar om hur sannolikheter förändras. Så, för att kontrollera lagen behövs många observationer så man kan jämföra sannolikheter (eftersom man inte kan förutsäga det exakta utfallet av ett enskilt försök). I fallet med tärningen styrs den dock av klassiska, fullt deterministiska lagar.