Jag tänker ihjäl mig själv.

Det finns säkert många trådar i ämnet, men jag måste få skiten ur systemet. Om jag har förstått saker rätt är det inte alltför ovanligt att syssla med vad jag gör bäst: att älta.

Längre läsning:
Jag är helt suverän i att överanalysera, tänka ut "tänk om" scenarion, älta helt enkelt. Samma frågor jag inte kan veta eller få svar på snurrar runt i huvudet på mig och jag får ångest. Min sömn och till viss del mina studier har tagit stryk pga det här.
Jag har problem att släppa taget om saker, när jag väl kört fast i ett ämne kan det ta månader innan det går över men då kommer alltid något nytt. Samtidigt finns det massa småsaker som inte håller i sig lika länge men är fler. Speciellt svårt att skaka av sig är relationer / förhållanden som blir åt helvete och fel. Jag känner mig aldrig tillräcklig och undrar i allmänhet varför jag inte förtjänar att det ska funka för mig.
Har haft min beskärda del av existentiell ångest.

Jaha Rodjan, tänker du, du tänker för mycket för ditt eget bästa på fel saker, OCH?
Jag tycker att det förstör mitt liv. Jag mår dåligt av det, men jag vet inte hur jag ska sluta.
Människor jag ältar om kan jag inte uppföra mig normalt mot för att jag överanalyserat allt som rör dem. Min kassa självkänsla och allmänna pessimism i kombination med det här ger mig ofta känslan av att de människor som är viktiga för mig inte bryr sig alls, att jag inte spelar någon roll.
(Min existentiella ångest har kommit igen hårt de senaste halvåret efter ett dödsfall inom familjen. Jag har kommit fram till att det inte finns en mening med livet det är ju också ångest... Det händer att jag känner att jag borde må dåligt när jag inte gör det, vet inte varför men så är det.)

Kortare läsning:
Den stora frågan: Hur ska jag sluta älta och överanalysera?

Jag är också en grov överanalyserare.. Har du ADD ?

Du ska iaf inte säga till dig själv att inte överanalysera.

När du får det som värst, försök se hur den känslan ser ut, vilken färg har den?
Försök riktigt mycket, om och om igen.

Ser du inga färger så försök höra något som du tycker är skönt.
Vågor som slår med stranden, ett tivoli som spelar sin musik, ditt favoritband kör live.
Ja.

Kan tyvärr inte komma med någon hjälp men jag lider med dig TS. Har samma problem själv och det dödar min självkänsla och mitt självförtroende enormt eftersom jag är i en relation vilket har vridit upp överanalyserandet till max.

Gah, kunde ha varit jag som skrivit det här...

Det här är ett forum där folk, vanliga människor, kan lufta sina problem eller tankar och kanske få råd eller stöd av andra som känner igen sig eller gått igenom samma sak eller whatever. Vad gör du själv här? Avgör vems problem som har bäring eller inte?

Jag känner också igen mig i problematiken! Nu vet jag inte om jag har kommit på ett sätt att hantera det eller inte; det blir bättre när jag har mycket att sysselsätta hjärnan med och sköter min träning och mathållning. Men tendenserna dyker upp så fort min hjärna har för lite att göra. Nu har jag turen att ha hittat ett arbete som kommer att ställa höga krav på min lilla hjärncell så jag hoppas att det ska lösa problemet. Men ja, jag är nästan besatt av frågorna jag jobbar med, det får jag betalt för, och då tar det energi från all annan ältande - även om det fortfarande driver omgivningen till vansinne...
/Katrine

Hade också detta i 2½år, segt. Vettefan hur jag tänkte annorlunda.

Det bara löste sig enkelt och direkt.

Du måste någonstans inse att det är slöseri på tid och att du aldrig någonsin kommer hitta några svar på något. Ditt överanalyserande och grubblande är helt meningslöst och det enda det kan leda till är nedstämdhet, depression och självmord. Inget annat.

Överskatta inte dig själv eller människan. Vi är inte särskilt avancerade eller så djupa som du verkar tro. Vi är bara simpla enkla kortlivade däggdjur som i grunden inte annat än vill umgås med goda vänner, skratta och göra saker som vi känner för. Fokusera på det. Livet är jävligt simpelt när allt kommer omkring. Sluta grubbla och bara lev i nuet.

Att man tänker mycket brukar vara ett resultat av mycket fritid eller en tråkig tillvaro.

Förändra ditt liv och gör något åt det för annars lär du sitta här om 50 år också och grubbla samt må extremt mycket mer skit - utan att ha hittat ett enda svar eller kommit längre än där du är idag, och sen börjar det hela ta slut och då lär du nog känna dig jävligt dum. "Vad fan var detta för liv jag levde?".

Tiden går aldrig att vrida tillbaka och kom ihåg, det finns inga svar. Ingen logik.

Bara Lev i nuet!

Jag har skrivit liknande som dig.
Om det på något sätt känns bättre att det är någon annan som har likartade problem och tankegångar..
Jag vet att jag inte känner någon större glädje av det, men att inte vara ensam i en tankegång är väl aldrig fel.
Fast kanske mer i tanken om du får någon idé eller tips från min tråd:
https://www.flashback.org/t1264146

Jag fungerar tyvärr också likadant. Vad skall man göra åt det då? Om det är ett jätte problem och det verkligen stör ditt liv (vilket det verkar göra) kanske du skall försöka få någon slags behandling/hjälp för det, tex medicinering el terapi, för i grunden är det ju ångest relaterat, får man bort ångesten försvinner ganska mycket av grubblandet (så är det iaf för mig) och jag vet av egna erfarenheter att det fungerar, iaf med mediciner av olika slag (bäst fungerar bensodiazepiner, men med benz kommer andra problem som beroende som inte är så positiva de heller, men man får väl väga fördelar mot nackdelar liksom).

Har du varit i kontakt med någon psykolog, läkare el liknade med dina problem? Du kanske redan har medicin el psykolog kontakt? Och om du inte har det och kanske tycker det är en för stor sak för dina problem, så tycker jag du skall tänka om, man blir omvårdad om man tex bryter benet, då är det ju självklart, alla gör det, men när man har något som är illa psykiskt då skall man "bita ihop och ta det som en man", så vad jag vill säga är: va inte rädd att söka hjälp, även om problemet inte är det största, det kanske kan leda till att du slipper dina grubblerier?

Mvh/

Jag känner igen att ordentlig sysselsättning håller bort dåliga tankar, jag pluggar för tillfället och det är svårare att hålla huvudet i styr då än om jag har ett jobb att sköta. Lägga ner mer tid på hobbys?
Jag var i kontakt med skolpsykologen i slutet av gymnasietiden och det hjälpte mig en del men jag har glömt mycket av det vi pratade om eller kom fram till eftersom jag var så stökig i skallen, det var dock inte bara pga ältandet. Jag har aldrig ätit tyngre medicin än typ alvedon.. Jag vill inte äta piller i onödan.
Diagnosfri. Har du ADD och om leder det till ältande och problem med att styra tankar, iLOW?

Att tänka på nån låt eller färg låter som en hyfsad idé, ska prova. Jag har i perioder fört dagbok eller haft en anteckningsbok med mig och skrivit ner skit jag tänker på funkar sådär, men det strukturerar bara upp skiten, det går inte bort.