Tjena, allt bra?

Tjena, allt bra?


En sak jag har funderat över länge nu är frasen "Tjena, allt bra?", den dyker upp i många olika former och man får i 99% av fallen alltid samma svar, nämligen "Jo tack, själv?".

Jag har i snart två år försökt ändra mitt beteende när det gäller detta fenomen, att istället för "Jo tack, själv?", säga exempelvis "Jo tack, fick precis ned lunchen så nu är allt prima".
Alltså förklara varför det är just BRA.


Människor tycks dock vägra svara något annat än just "Jo tack, själv?".

I amerikanskan (vet inte hur de pratar i Storbritannien) använder sig folk av liknande fraser så som "What's up?" eller "How's it going?". De kräver inte några direkta svar, man svarar helt enkelt en fras med en annan fras.

När ska vi svenskar lära av detta beteende då det aldrig leder till något att fråga just "Allt bra?".

Hjälp mig ändra på detta!


Tycker ni det fungerar bra som det är, eller borde vi ta efter amerikanarna som med allt annat?

Jag håller med dig, tycker det är irriterande när folk alltid frågar det, egentligen. Även om man så skulle må dåligt skulle iaf inte jag vilja svara "nej fan, det är verkligen inte bra med mig" eller liknande (och få jobbiga följdfrågor efter det.)

Jag brukar också anstränga mig lite extra för att svara varför jag mår bra osv, annars blir hela konversationen så tråkig. Men det värsta är ju typ:

Någon annan: Tja, allt bra?
Jag: Jodå, det är skitbra! Fick precis reda på att jag kom in på utbildningen jag sökte, så det är jag jätteglad för. Hur äre med dig då?
Någon annan: Okej, vad kul! Jo, det är bra!

Du verkar ju bara ta exempel på vad som hänt dig nyligen. Bara för att du käkade en god lunch nyss behöver det väl för fan inte betyda att allt är bra, behöver det?
Man svarar hur man mår överlag, inte huruvida en skitgrej som hänt nyligen var bra eller inte.

Du har så rätt så!

Självfallet svarar man aldrig negativt på frågan, om det inte rör sig om en nära vän.
Så egentligen är frågan helt onödig, då den oftast inte kan få ett ärligt svar!

Haha, började skratta åt ditt exempel. Har hänt många gånger att man blir ställd när personen man samtalar med vägrar att fortsätta på samma spår, alltså inleda ett samtalsämne.

Vi är svenskar. Minsta lilla konstiga svar i en sådan situation (att personen svarar med sitt livs historia alt. börjar prata om alla sina problem) gör att vi känner oss obekväma och backar. Vi anser att det bästa i alla lägen är att söta oss så lite som möjligt med allt och alla vi känner. Därför svarar vi kort och koncist så att man istället kan börjar prata om vad ärendet gällde från början.

Jag tog ett exempel, är inte det vad ett exempel är till för?

Självklart behöver det inte betyda att allt är bra. När var senast du fick svaret "Det är dåligt" på frågan? Det händer i princip aldrig.

Jag vet inte vad du är för person men brukar du svara så som du känner om du stöter på en bekant?

Jag anser det mycket trevligare att förklara varför man mår bra och inte bara bra, det drar även igång helt andra diskussioner. Ofta intressanta sådana.

Jag frågar aldrig. Det är sällan jag svarar om någon frågar mig också, det funkar rätt bra att bara hälsa som svar. Ingen som reagerar ändå. Alternativt är jag brutalt ärlig. Ha!

Läste din tråd och det var då jag började fundera mer över den jag startade.

Är det så, att man har ett ärende redan från början? Du kanske tänker på situationer som uppstår på arbetsplatser och liknande. Jag syftar mer på om du stöter på bekanta du inte sett på ett tag.

Jag tycker det är så förbannat tråkigt att Svensson är så tråkig.. Vi behöver bli mer sociala överlag. Inte lätt att ändra på men jag kan börja..

För många är det nog bara en ren artighetsfras. Man frågar för att vara artig, men bryr sig egentligen inte så mycket om svaret.
Men absolut borde vi försöka utveckla svaren lite mer för att få igång en konversation utan att den ska tvingas fram. Det finns inte tråkigare än en som dör efter två, tre meningar.

Du har alltså redan tagit efter amerikanarna, bra! Mer sådant

Brutal ärlighet fungerar inte riktigt alltid men funkar det för dig så kör på!

jo men i sverige får man ju inte må dåligt och samtidigt får man ju inte vara lycklig, dessutom är det fult att tjäna pengar... svartsjuke samhälle !

Mjo utgick lite från mitt yrke där jag dagligen träffar bekanta som egentligen har ett annat ärende vid sin kontakt med mig. Men jag vill nog peka lite på samma fenomen även om man träffar någon vardagligt bara att "ärendet" istället blir att kunna komma iväg så fort som möjligt.