Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Sen kan vi även undra över detta: hur mycket har en figur som Sture kostat samhället? Vågar vi över huvud taget göra en överslagsräkning?

Det togs nyligen upp om att oppositionen vill tillsätta en granskningskommission som ska granska cirkusen Quick, medans justitieministern vill avvakta resterande resningar, trots att hon måste vara medveten om denna storslagna cirkus.

Det jag kom och tänka på är att sverige gått ut och propagerat för omvärlden hur rättssäkert land vi är när det gäller fallet Assange.
Min tanke är om det är därför regeringen vill förhala så länge som möjligt med att "tvätta buken" så att sverige inte får stämpel-medeltid.

Norge var snabba att insätta en kommission när det gällde Anders Breivik, där de konstruktivt kritiserade myndigheternas insatser.
Det gör de inte för att jävlas utan för att i framtiden undvika samma misstag.

Här i sverige så är vi istället mästare på att sopa under mattan. Är det för pinsamt så hemligstämplas det som "rikets säkerhet".

Skyll inte på psykpatienten Quick! Det är den s.k Quickmaffians fel, Kwast, Pentinen, Lambertz, Borgström mfl. Deras skjuts i karriärerna har skattebetalarna fått betala för. Quickmaffians lille ettrige springpojke och nyttige idiot Gubb Jan Stigson fick publicistklubbens stora pris för sitt slickande uppåt.

Sture kan självklart inte rå för att han föddes psykiskt sjuk, eller om sjukdomen utvecklade sig. Ändock så har den filuren kostat samhället en hel del. Hur mycket? 62 år är han idag, hur många år har han suttit inspärrad på psyk?

Hade dåtidens T.Q haft en aktiv advokat så hade summan av kademumman kunnat minimeras.

Boven i det hela är i mina ögon myndighetspersoner, Säter och till viss del journalister som köpte allt med hull o hår och som sen eldade på inför svenska folket.
Tur ändå att det fanns några journalister som orkade gräva.

Han har suttit på Säter i över 20 år.Av dem har han suttit där från i början av 90-talet tror jag till 2002 för att "framkalla minnen av" de sk morden som han inte gjort.Därefter har han suttit där för att han ska sitta där enligt FVR.

jag tror han är oskyldig men det är upp till rätten att styrka det.

Jag har samma åsikt. Qvicks skuld handlar om ett systemfel som gör det möjligt att få till seriemördare. I Sverige kväser man budbäraren , man vägrar se fel och "tvätta byken". Det som nu kommit fram är att Qvicks skuld har ett direkt samband med systemfel, eftersom systemet inte kan rätta till fel, när prestige tar över. Systemfelet finns och drabbar människor allt för ofta, men det uppmärksammas inte. I Sverige skyddar man kollegor tills skandalen blir helt ohållbar. Då vänder man i 180 grader till att straffa extra hårt och markerar i konsensus, i samma flockmentalitet; att vi minsann skyddar inte kollegor. Det blir rättssystemets alibi för att systemet funkar. Men det blir rättelse endast efter en skandal i media, då plötsligt döms det rätt.

Av beslutet i förvaltningsrätten, framgår det tydligt att saken inte handlade om Qvick, eftersom domstolen tog hänsyn till andra saker de inte redovisade i beslutet. Beslutet visar hur förödande en felaktig dom kan bli då domstolarna lutar gärna på tidigare domar och beslut. De tror på sina kollegor som avgjort saker i tidigare domar, som de tror gjort ett bra jobb. En tidigare dom blir den bevisning de tar fasta på. Läkare baseras sina utlåtanden på andra läkares iakttagelser för länge sedan. Ingen tar individuella beslut utifrån eget arbete eller tänkande.

Därför blir det "seriedomar" mot en "seriemördare". Det blir en serie av domar som får prejudicerande verkan för nästkommande dom. Det började antagligen med den första felaktiga domen. Ett uppbyggt korthus som faller, en insikt få har, men som ingen ännu vågar peka på. Beslutet från förvaltningsrätten är en i raden av en serie felaktiga beslut, och visar på en domstol som inte arbetade självständigt.

Det är ett systemfel om man inte värderar all bevisning och fakta i saken och motiverar hur man kom fram till beslutet. Att ignorera bevis eller omständigheter som skulle tala för en part är förkastligt.

Beslutet från länsrätten belyser hur domstolarna hanterat Qvick, tidigare i domar, och hur de såg på den bevisningen de tyckte de hade att gå på. Sverige saknar i praktiken bevisvärderingsregler som följs praktiskt av domstolarna. Det talas om fri bevisvärdering, men ofta avvisas eller ignoreras bevis. Detta framkommer inte när man läser gamla domar och när de inblandade påpassligt drabbas av glömska. Råstam förstod detta, och litade inte på hanteringen av bevisfrågor. Råstam insåg att en dom kan mörka detta genom att se välskriven ut. Det var Råstam som tog sig besväret att kontrollera om domen var underbyggd med bevis, och om det verkligen var styrkt att Qvick var skyldig.

Det Råstam lyckades visa är att Qvick fälldes i domstol utan att bevis vägts så som de lärs ut på lärosätena och i doktrinen. På något märkligt sätt har man skyddat domstolarna i hela denna skandal.

Att han TQ kostat samhället mycket pengar beror ju av samhället självt eftersom samhället har valt att sätta tilltro till korrupt åklagare och korrupt polis, korrupt JK och korrupt rättspsykiatri och dess falska vetenskap som i grund och botten handlar om metafysiska spekulationer. Det är inte rimligt att skjuta skulden på en person som samhället bedömt vara otillräknelig och därför frihetsberövat.

I detta avseende är socialstyrelsen en - för den enskilde - långt farligare myndighet än andra myndigheter, eftersom de har den godtyckliga makten över bl.a. den godtyckliga rättspsykiatrin som är nutidens häxfördrivare.

Socialstyrelsen har ett kollektivistiskt ansvar, som kallas den allmänna "folkhälsan", vilket legitimerar allmänna övergrepp på den enskilde individen för allmänhetens "bästa". Det handlar alltså om ett slags totalitärt socialism inom vilken läkare och andra inom vården är först och främst tjänstmän för det "allmänna", i andra hand vårdare av den enskilde.

För att förstå vad jag menar kan jag påminna om tvångssteriliseringarna, för vilka Socialstyrelsen ytterst ansvarade, som handlade om att rädda "den svenska folkstammen" från "abnormiteter" såsom sinnesslöa unga gravida kvinnor och andra lösdrivare.

Det är i detta sammanhang SB kan sättas in och förstås. Det är synd om den enskilde människan som inte har tillgång till läkare som först och främst har den enskilde patienten i sitt intresse.

Det är flockmentaliteten, kolligialiteten som skyddar de som lyckades fälla Qvick för seriemord. När övergrepp begås görs det alltid kollegialt. De senare åren har det kommit ensamvargar som inte tillhör en flock, och dessa systemfel upptäcks. Jag tror faktiskt att många beslutsfattare inte vet om vad som pågår. Av okunskap, då utbildning inte meriterar ministrar i Sverige.

Jag tror de involverade blev chockade av att vanlig metod med att tysta ner och mörka inte fungerade längre, nu när tekniken öppnat nyhetsflödet och kommunikationen. Vi delar information och kunskap, inom olika ämnesområden som rör den sak vi är intresserade i. Vi får domstolshandlingar och länkar med en knapptryckning via nätet.

Det roliga är att föremålet för denna sak, brottsoffret, twittrar och bloggar, och även han har en röst som hörs. Han hävdar sin oskuld och mobiliserar hjälp. Tidigare fick man betala för papperskopior och hantering. Nätet har sprungit ifrån de som är emot att spela med öppna kort. Man kan inte tjuvhålla på domar och fakta.

Socialstyrelsen är ansvarig för den behandling som ledde till att Qvick var drogad. Deras ansvar genom tiderna har mörkats, eftersom de varit hantlangare åt en ideologi som ingen vill kännas vid. Det handlar mycket om hur Sverige hanterar ämnet historia, nära i tiden.

Det stämmer nog på pricken vad du säger. Jag minns t.ex. en domare, som i det pågående rättsövergreppet och justitiemordet på läkarna TH och TA (oskyldigt utpekade för mordet på da Costa), vid Attunda tingsrätt som i en mellandom visade sympatier för TH och TA:s skadeståndstalan genom att besluta att deras skadeståndsanspråk inte var preskriberat, och därför av staten ansågs jävig. Denne domare, ensamvargen med civilkurage, fick därefter inte delta i handläggningen av läkarnas skadeståndsanspråk. Sedermera kom skadestånsanspråket att ogillas av tingsrätten utan att vare sig hovrätt eller högsta domstolen ville befatta sig med saken på vederbörligt sätt.

De tjänstemän som valde att sympatisera med staten ansågs passande nog inte vara jäviga!