Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Du minns det som en olyckshändelse? Hur ser ditt minne om det ut mer i detalj? Och vad stödjer du dig på?
Vart tog bingohallens 145 000:- vägen?

Kan du vara lite mer vilseledande om du försöker?

Du sätter startpunkten till juni 1992 när han antydde att han begått något grovt brott som hade med bokstäverna MU att göra.
Sedan dröjde det tills efter att Expressen i september publicerade en artikel, om den försvunne Johan Asplund, med bild på, innan Quick sakta började minnas att det var Johan som var brottsoffret och att han var en mördare.

Parallellt med att dessa minnen växte fram så började han även minnas att hans far skulle ha knullat honom, vilket bekräftas i bland annat ett brev från december 1992. Minnena från kannibalincestorgien med Simon är rimligen en förlängning av det.

Om du nu själv hittat en notering om Simon från hösten 1994 och Quick dömdes första gången på vintern 1994 så kan det säker stämma att sagan om Simon inte var färdigfantiserad innan han började erkänna mord. Men sagan om Simon var i alla fall påbörjad långt innan polisen kopplades in och den var i praktiken klar innan Quick dömdes för något mord.

Din rättelse av Gubbröra är alltså väldigt missledande även om du säkert har rätt gällande de fakta du väljer att stöda dig på.

Att du sedan säger att det makabra fabulerandet började långt tidigare och då INTE syftar på några mordbekännelser framstår inte bara som missledande utan som direkt oärligt.

Juni -92 är innan senhösten -94 och badutflykten i juni -92 får väl betraktas som "startpunkten för Quicks bekännelser"? Jag hittade inte ngn äldre notering för Simonhändelsen än den jag nämnde. Gör någon annan det så ut med det, det är meningen med kollektiv informationsdelning. Min källa var Josefsson, s. 373-375.

När jag skriver att det makabra fabulerandet Bergwall sysslat med började i februari 1991, på Rättspsyk i Huddinge, om inte tidigare än så så menar jag att det makabra fabulerandet Bergwall sysslat med började i februari 1991, på Rättspsyk i Huddinge, om inte tidigare än så. Det var en person som såg sig ha framgång med sina medvetna lögner som anlände till Säter i maj -91.

Ja Bergwall har alltid mest information av alla!! Såhär skrev Stina-Lina i augusti 2010, inlägg 1940:
"Ja hon säger ju själv i TV-dokumentären att hon har kört journalen i dokumentförstöraren,men då säger Hannes Råstam det obetalbara att Bergwall har manuskriptet till en bok hon skrivit tillsammans med Dagmar Norell,som är journalen.Han stod just och läser den!
Varvid Ståhle säger "du och jag ska inte prata med varann" och lägger på luren i örat på Råstam.

Dessutom upprepar jag journaler får inte förstöras.De ska arkiveras när det gått fem år efter att patienten är utskriven.Och för journaler inom psykiatrin är det mycket mer noga hur journaler behandlas än inom somatiska vården och mycket strängare regler!"

Bergwall hade manuskriptet till en bok - som är journalen.

Margit Norell hette häxan.

På vilket vis är hon en häxa? Har du läst Bergwalls journal? Kan du inte lägga in den här?

På sidan 260 i samma bok framgår det att "Lena" skriver brev till Thomas Quick och stöttar honom i rollen som pappaknullad.

Brevet ifråga skrevs som sagt december 1992 och det framgår inte närmare bestämt exakt när han fantiserade ihop det. Enligt Josefsson skedde det parallellt med att han började fantisera om vad som hänt Johan Asplund.

Tidslinjen är alltså som jag konstaterade att sagan om Simon påbörjades i god tid innan polisen genomförde några förhör och var uppenbarligen färdig innan första morddomen föll eftersom den färdiga sagan diskuteras brevledes, som om det vore fakta, i direkt anslutning till domen.

Det intressanta med detta är, i linje med Gubbröras konstaterade, att det är helt makalöst att ingen reagerade ens på sagan om Simon innan han dömdes.

Men det är klart haka upp sig på någon detalj och försöka måla upp en tidslinje där det verkar ha gått åratal mellan mordberättelserna och Simon kändes säkert jätterelevant i det sammanhanget.

Och nej, övriga fabler före badutflykten är möjligen makalösa, otroliga och maniska men inte på något sätt makabra i förhållande till det som han började "minnas", efter att han hade läst om det i Expressen, ett par månader senare.

Det kan självfallet ha varit en oskyldig felformulering men jag tvivlar på att du gjorde det av misstag eftersom ordvalet ifråga förstärker det budskap du verkar vilja framföra.

Bra! Då vet vi det. Jag kan tänka mig att Kjell Långbergs Persson fick höra samma historier om barndomsövergrepp som psykologstudenten "Lena" under samma period. Ska man vara noggrann så framgår det inte på s. 260 att det är just Simonhändelsen hon refererar till.


Historien om "när pappan satt på honom när han var fem år och mamman kom in och aborterade ett foster som dom sedan alla tre kalasade på innan dom satte igång ett familjesamkväm i form av en sexorgie på alla tre" är inte startpunkten på bekännelserna. Det är bara det. Berätta du varför det är så viktigt för dig.



I denna tråd och på andra håll i samhällsdebatten återkommer påståendet gång på gång att Bergwall började hitta på saker på grund av att han blivit fullproppad med mediciner på Säter. Det är ingen bra beskrivning av vad som hittills blivit känt. Det är en usel beskrivning av både ljugandet och medicineringskurvan. Manipulerandet hade Bergwall redan i sig när han kom dit. Ett stort problem för alla är att han fick framgång med det.

Jag skulle nog vilja påstå att det inte alls är så dålig beskrivning av vad som hände.
Dels så tror jag att man i debatten inte menar att han började hitta på saker i största allmänhet utan att man då i första hand åsyftar sådant som berör de 8 mordfallen. Dels så är det ju faktiskt så att de mediciner han fick onekligen hjälper till att släppa på hämningarna, se t.ex. detta inlägg. Dessutom så var han ju en tablettmissbrukare som blev rikligt belönad med just tabletter när han hittade på saker.

SB var absolut en ljugande manipulerande person men en psykiskt sjuk sådan och skulle också ha behandlats som en sådan av den personal som var satta att ta hand om honom, det är därför vi har psykiatrisk sjukvård. Han började hitta på saker i det lilla som sedermera blev mer och mer groteska och sambandet där mellan ökning av medicinering och nivå på det groteska är tämligen signifikativ.

Schlesien varför är det så viktigt för dig att lägga ansvaret på Quick. Jag tror ingen förnekar att han begått allvarliga brott och övergrepp mot barn men det gör honom inte skyldig till några mord. Han har kommit med ett stort antal fullständigt stolliga bekännelser som krävt en gedigen vägledning av Penttinen för att få att överensstämma med verkligheten.

Om Quick skulle hävdat att träffade några rymdvarelser från alpha centauri som gav honom en strålpistol som fick människor att lyda honom och att han använt den för att få medbrottslingar och
brottsoffer att villkorslöst följa med honom skulle du även då tycka att det är rimligt att ta honom på allvar. Trots allt så har ju Qwasten enbat åtalat honom för ca tjugofem procent av de mord han erkänt

Vore de det inte rimligt att Qwasten i vart fall borde tvekat på Quicks skuld även i dessa fall eftersom det krävdes så mycket vägledning för att hitta rätt.

Sist och slutligen är det åklagaren som tar beslut om att väcka åtal Det innebär att det i första hand är Qwasten som bär ansvar för den här rättsskandalen i andra hand de stollar som utsåg Qwasten till åklagare och förundersökningsledare i samtliga mordfall. Quick bär i denna del inget som helst ansvar

Men nog är det ett rimligt antagande att medicineringen underlättade? Hur vi än vänder och vrider på det är benzodiazepiner i de doser Bergwall fick hämningslösande, vilket rimligtvis gör det lättare att agera som han gjorde. Att benzo kan framkalla ett starkt beroende är inte heller ett kontroversiellt påstående, och det faktum att Bergwalls avgiftning tog, vad, ett år (?) visar att han hade utvecklat ett ganska starkt fysiskt beroende av sin medicinering. Således ett skäl att fortsätta berätta – så länge han gör det får han mer medicin. Mycket av Bergwalls tidigare brottslighet, som övergreppen och mordförsöket, är dessutom tydligt relaterade till droger – inte som orsak, men han verkar onekligen vara behjälpt av den hämningslöshet som är effekten av de olika preparat han stoppar i sig.

Att tillstå detta är inte detsamma som att han har mindre ansvar för de saker han har gjort. Om Bergwall exempelvis inte hade dragit i sig trikloretylen innan hade han möjligtvis inte begått mordförsöket på den man han följde med hem, men han valde fortfarande att dra i sig trikloretulenet (och borde vid det laget ha insett att han hade en viss tendens att snea när han nyttjade narkotika). Men nog bör det vara befogat att tala om en vårdinrättning som om inte medansvarig så åtminstone oansvarig om man ger en känd missbrukare mer eller mindre fri tillgång till narkotika mot att han berättar om mord?

Det som hände i fallet Bergwall krävde ett antal komponenter:

• Bergwalls vilja att berätta

• Drogerna, som hämningslösare och incitament för berättelser

• Terapin och teorierna om bortträngda minnen

• Polisutredningens beredvillighet att bistå Bergwall med information etcetera

• Domstolsväsendets brist på ifrågasättande av åklagarsidans framställning

Ta bord en av dem, och hela spektaklet hade gissningsvis dött i sin linda. Var Bergwalls vilja att berätta viktigare än drogerna? Givetvis, men drogerna var fortfarande en nödvändig del av processen. Egentligen är det ingen större skillnad mellan det Bergwall gjorde och Svartenbrandts spelade helomvändning – de duperade personalen för att få det de ville ha, men emedan Svartenbrandt helt enkelt ville ha frigång var Bergwall mer intresserad av narkotika och bekräftelse i en trygga och skyddade sjukhusmiljön. Säter på 1990-talet verkar ha varit en miljö som var lätt att utnyttja för intagna som visste att manipulera sin omgivning – det enda som egentligen utmärker Bergwall var att han var struntade i om hans manipulationer också fick konsekvensen att han blev inlåst på livstid.

http://www.svd.se/behandlingen-av-quick-doms-ut
Här står vad Anna Dåderman medicine doktor i rättspsykiatri och docent i psykologi expert har skrivit när det gäller de mediciner SB fick och dess konsekvenser. Hon gjorde en utredning av hans medicinering och gav sen sitt utlåtande. Läs och sen kan den som förnekar biverkningarna säga vad den vill

>Jag skulle sen vilja tillägga att denna Lena vikarierade som terapeut för Sture men anförtrodde honom också sina "hemska förträngda nu återfunna minnen".Det är fruktansvärt oprofessionellt att en som ska vara terapeut blir personlig vän och delar "lika" av sina egna problem med sin patient.Det får inte förekomma.Meningen med all vård är ju att patenten ska få vad den behöver av vård,inte att professionella ska ta patientens plats
Det river ju upp behandlingssituationen och kan,jag skriver kan åstadkomma ännu mer fantiserande och avvikande ideer i det tillstånd SB var.

Det är bäst att jag skriver att detta sistnämnda är min åsikt efter att ha arbetat inom vården i många år...dock inte rättspsykiatrin