P3 Dokumentär
Nu har jag lyssnat igenom P3 Dokumentär om Quicken. Det var lite intressant men väl mycket svammel från hans pressekreterare, Gubb Jan Stigsson. Tyvärr verkade dokumentärredaktionen dåligt pålästa.
Jag kan kommentera ett av fallet, Zelmanovits, som beskrivs ganska utförligt av historikern Lennart Lundmark i essäerna Thomas Quick och den välvilliga rättvisan (DN 7/3 2002 och 8/3 2002).
Charles Zelmanovits försvann efter en skoldans i Piteå 12 november 1976 och kroppen, det som var kvar av den, hittades 17 år senare. Platsen undersöktes av Tekniska roteln från Luleå och de kom fram till att det inte fanns något som tydde på att ett brott begåtts. Zelmanovits var 15 år och led av epilepsi och det var 13 minusgrader den natten. Fallet tas upp igen efter att Quick börjat berätta om det 1994.
Ett par exempel ur Stigssons mun från P3 Dokumentär:
Gubb Jan Stigsson: "...och så beskrev han honom utseendemässigt"
Det är helt fel. Det enda Quick lyckas pricka in är hårlängden.
Lundmark: "Pentinnen (förhörsledaren) ställer vid ett tillfälle en fråga om hårlängd och hårfärg, men nöjer sig med ett svar om hårlängden. Sedan tar han inte upp hårfärgen igen."
Quick misslyckas dessutom kapitalt med att beskriva kläderna. Det medger ju till och med Gubb Jan.
Gubb Jan Stigsson: "...och så har de grävt ner honom en bit in i skogen"
Här tycker man att en liten varningsklocka borde ringt hos redaktionen på P3! Det var alltså mitten av november i Piteå och 13 grader kallt.
Lundmark: "Den tekniska undersökningen slog fast: 'Något som tyder på att gjorda fynd skulle varit nedgrävda finns inte'. Men Quick påstod först att han grävt en grop som motsvarade hälften av kroppsdjupet med ett skohorn (9/2).
Sedan införde han en medhjälpare i bilden. Det skall ha varit en man som bodde nära Quick på en ort utanför Falun och som begått självmord ett år innan utredningen började. Nu påstods han varit med i Piteå, haft en skyffel och grävt en grop som var ett par decimeter djup"
Gubb Jan (teatraliskt): "...och så har de tagit med sig ett lårben och ett underben. Och det saknades ett lårben och ett underben"
Nu har Gubb Jan tänjt ganska mycket på sanningen igen.
Lundmark: "Quick påstod att han tagit med sig en del kroppsdelar från Zelmanovits. Flera av skelletets ben fattades också på fyndplatsen, troligtvis på grund av att rävar släpat bort dem. Det fanns gryt i närheten. Här är det viktiga att höger lårben och vänster skenben fanns kvar. Men Quick uppger vid flera tillfällen att han skar loss antingen båda av de nedre extremiteterna eller en av dem och tog med sig hela den från platsen (9/5, 14/6). Vid ett annat tillfälle påstår han att det var hela ena benet samt ett underben (19/4). Ingetdera kan stämma."
Gubb Jan pratar med andra ord i nattmössan.
Det finns mängder av felaktigheter i Quicks historia i Zelmanovits-fallet. Han påstår att det var snö på marken när det i själva verket var barmark.
Quick uppgav att han träffat Zelmanovits under "sen eftermiddag eller kväll". Sen ändrar han det till "vid åtta-niotiden på kvällen". Men många vittnen sa att han varit kvar på skolfesten till minst halv ett på natten.
Tyvärr verkar inte Lundmarks essäer från DN 2002 finnas på nätet. De är mycket bra tycker jag. En annan artikel han skrivit om Quick kan jag rekommendera:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=20679
Jag kan kommentera ett av fallet, Zelmanovits, som beskrivs ganska utförligt av historikern Lennart Lundmark i essäerna Thomas Quick och den välvilliga rättvisan (DN 7/3 2002 och 8/3 2002).
Charles Zelmanovits försvann efter en skoldans i Piteå 12 november 1976 och kroppen, det som var kvar av den, hittades 17 år senare. Platsen undersöktes av Tekniska roteln från Luleå och de kom fram till att det inte fanns något som tydde på att ett brott begåtts. Zelmanovits var 15 år och led av epilepsi och det var 13 minusgrader den natten. Fallet tas upp igen efter att Quick börjat berätta om det 1994.
Ett par exempel ur Stigssons mun från P3 Dokumentär:
Gubb Jan Stigsson: "...och så beskrev han honom utseendemässigt"
Det är helt fel. Det enda Quick lyckas pricka in är hårlängden.
Lundmark: "Pentinnen (förhörsledaren) ställer vid ett tillfälle en fråga om hårlängd och hårfärg, men nöjer sig med ett svar om hårlängden. Sedan tar han inte upp hårfärgen igen."
Quick misslyckas dessutom kapitalt med att beskriva kläderna. Det medger ju till och med Gubb Jan.
Gubb Jan Stigsson: "...och så har de grävt ner honom en bit in i skogen"
Här tycker man att en liten varningsklocka borde ringt hos redaktionen på P3! Det var alltså mitten av november i Piteå och 13 grader kallt.
Lundmark: "Den tekniska undersökningen slog fast: 'Något som tyder på att gjorda fynd skulle varit nedgrävda finns inte'. Men Quick påstod först att han grävt en grop som motsvarade hälften av kroppsdjupet med ett skohorn (9/2).
Sedan införde han en medhjälpare i bilden. Det skall ha varit en man som bodde nära Quick på en ort utanför Falun och som begått självmord ett år innan utredningen började. Nu påstods han varit med i Piteå, haft en skyffel och grävt en grop som var ett par decimeter djup"
Gubb Jan (teatraliskt): "...och så har de tagit med sig ett lårben och ett underben. Och det saknades ett lårben och ett underben"
Nu har Gubb Jan tänjt ganska mycket på sanningen igen.
Lundmark: "Quick påstod att han tagit med sig en del kroppsdelar från Zelmanovits. Flera av skelletets ben fattades också på fyndplatsen, troligtvis på grund av att rävar släpat bort dem. Det fanns gryt i närheten. Här är det viktiga att höger lårben och vänster skenben fanns kvar. Men Quick uppger vid flera tillfällen att han skar loss antingen båda av de nedre extremiteterna eller en av dem och tog med sig hela den från platsen (9/5, 14/6). Vid ett annat tillfälle påstår han att det var hela ena benet samt ett underben (19/4). Ingetdera kan stämma."
Gubb Jan pratar med andra ord i nattmössan.
Det finns mängder av felaktigheter i Quicks historia i Zelmanovits-fallet. Han påstår att det var snö på marken när det i själva verket var barmark.
Quick uppgav att han träffat Zelmanovits under "sen eftermiddag eller kväll". Sen ändrar han det till "vid åtta-niotiden på kvällen". Men många vittnen sa att han varit kvar på skolfesten till minst halv ett på natten.
Tyvärr verkar inte Lundmarks essäer från DN 2002 finnas på nätet. De är mycket bra tycker jag. En annan artikel han skrivit om Quick kan jag rekommendera:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=20679
__________________
Senast redigerad av Flu 2008-11-04 kl. 21:49.
Senast redigerad av Flu 2008-11-04 kl. 21:49.