Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

De exempel du tar upp har inte med sakfrågan att göra, då det är självklart att våldsbrottslingar är våldsamma, och att personal måste i dessa verksamheter anpassa sig därefter.

Att det utreds av åklagare är inget konstigt då folk skadas, och skadan ska utredas och värderas. Men som du själv skriver händer det inte mycket om redan en intagen galning, som är intagen på lagliga grunder, fortsätter med det agerande han dömdes för. Skadestånden för misshandel av personal betalas då av samhället/skattebetalarna då de intagna inte har medel att göra rätt för sig.

Man kan se på saken som arbetsskador och frågan är om inte arbetsgivaren på psyken borde ha strikt ansvar som på byggen. Men även vid arbetsskador kan polis och åklagare vara inblandade för att gradera vårdslöshet och eget ansvar, typ inkompetent anställd där ingen instruktion eller tillsägelse hjälper.

Diskussionen är ämnad att komma bort från det ansvaret Säter har. Som Säters skyldighet att skydda de svagaste på institutionen mot våld från andra farliga intagna eller mot det mentala våld Sture Bergwall blivit utsatt för av läkare och psykiatriker.

För min bestämda uppfattning är att det är ynkligt att den som är i överläge lägger skuld och ansvar på den som är i underläge. Och när man har med de aktörer som figurerar i Qvicksaken, är det en självklarhet att Sture Bergwall är utan skuld. Och har han ingen skuld, så har han inget ansvar.

Att Sture Bergwall pudlar hör till ritualen, men jag finner det osmakligt att han är tvungen att göra det. När det var han som var frihetsberövad. De andra i denna skandal levde gott på denna rättsröta i skydd av alla grundläggande värderingar man påstår rättsväsendet står för.

Förut för några år sedan hade patienterna sjukbidrag, hur det ser ut idag vet jag inte.

Nja jag ville mest bara peka på att patienter som vårdas inom 24-timmarsvården (slutenvården) inte alls har någon slags juridisk immunitet.

Att tro att man, till 100%, kan skydda medpatienter och personal från att råka illa ut när de tvingas vistas på en avdelning med svårt sjuka människor, är fel.

Jag har aldrig påstått att de har juridisk immunitet, men det ligger i sakens natur att jobbet med våldsmän och andra brottslingar kräver viss försiktighet av personal. Det finns olika säkerhetsföreskrifter, och möjligheten att medicinera och använda otäckt tvång mot intagna. En sak jag vill påstå anställd personal har utbildning för, och förhoppningsvis är de medvetna om riskerna.

När det sker incidenter av våld, oavsett om personal eller andra drabbas är det en självklarhet att det ska utredas. Den intressanta frågan är ju hur det kunde ske och hur man förebygger detta våld. Men ansvarsbiten blir löjlig med skadeståndsbiten om man tror att man kan lugga skalliga.

Vården påstår sig kunna se in i framtiden, och har gett förvaltningsrätten under många år prognoser om att Sture Bergwall inte är färdigbehandlad och kommer begå nya brott om han släpps. Prognoser som bygger på osanna diagnoser och obefintlig behandling. Det visar att det finns brister hos personalen, på alla nivåer, och att de inte riktigt behärskar allt som har med säkerhetsföreskrifter, relevant juridik och behandlingsmetoder.

Säter har haft Sture Bergwall inlåst på fel grunder, vilseledande juridiska grunder, och den patient de påstod måna om, har till och med blivit misshandlad under sin tid på Säter. Men Sture Bergwall själv har varit lugn och skötsam, en sak som man förbisett, när man vill hålla honom kvar för evig tid på Säter, trots att han inte mördat någon.

Det verkar inom psykvården, och särskilt på Säter, att man utåt vill ge sken av att det pågår kvalificerad vård, när det egentligen är en samlingsplats för folk man inom rättsväsendet inte vet hur man hanterar. För om man som personal är indignerad över våldsamma incidenter på dylika arbetsplatser, kanske man bör söka sig till åldringsvården.

Ja vi har alltid fortlöpande säkerhetsutbildning på vårt sjukhus så du kan vara fullständigt lugn för att vi har ett gott säkerhetsmedvetande men det är inta alltid det går att vara "försiktig" eftersom vi har en vardag med måltidssituationer och andra verksamheter, i vården eller på patienternas fritid, som måste fortgå.

Din sista mening visar bara på din cyniska ynkedom.

Du 'NurseRatched' hade ju en diskussion med 'habet' nyligen och till den diskussionen förde jag in den här DN-artikeln:

http://www.dn.se/kultur-noje/jaktscener-fran-molndals-darhus/

Den handlade om Mölndals sjukhus fast artikelförfattaren benämner det Mölndals dårhus.
Jag förstod att 'habet' läste artikeln, men gjorde du det?
Varför jag undrar det är för att där presenterades personal som inte hade på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning att göra, om du frågar mig.

Jag tycker du är hård mot 'Vresrosen' när du anklagar honom för cynisk ynkedom.
Vad han skrev var väl att om man inte tål/gillar de tuffa tag som förekommer inom psykiatrin, så är nog äldrevården ett bättre ställe om man vill arbeta med vård av människor.

Däremot hade jag inte välkomnat den attityd som en del av personalen i artikeln uppvisade, om jag hade bott på ett äldreboende.

Har personalen på SB:s avdelning belagts med yppandeförbud eller är det självcensur som gör att vi inte får några inlägg därifrån?
Jag tycker det hade varit värdefullt att få höra hur personalen arbetar och hur man ser på att få så mycket kritik från folk runtom i landet.

Det går ju att diskutera vård utan att bryta mot tystnadsplikten.

Nej du har rätt, jag läste den inte.

Jag borde heller inte ha gjort det eftersom jag blev så förbannad som jag inte trodde att jag kunde bli. Dessa personer som är satta att sköta omvårdnaden av psykotiska patienter har ingen rätt att agera så som de gjort mot patienten "Lisa"! Det väcker känslor som säkert kommer att störa nattsömnen för mig i natt.

Vi hade ett parallellfall på min egen avdelning; En patient med en tjugoårig vårdhistoria med många övergrepp från personal i bagaget. Det tog många år för min enhet att rehabilitera patienten så pass att hon kan ha en ganska dräglig tillvaro på ett sjukhem utan egentliga restriktioner. Den här typen av beteende mot patienten gör givetvis attde blir ännu sämre!

Omvårdnadspersonal (skötare och sjuksköterskor) som reagerar på det sätt som beskrevs i artikeln borde naturligtvis rapporteras för avvikelser!

Det är aldrig OK med våld från patienter mot vare sig medpatienter eller personal men skulle jag anmäla varje gång jag bli kallad "saker" (bl.a. f-ordet) hade jag inte tid med annat och vi låter aldrig sådant störa vårdalliansen med patienten utan har ibland ett kort samtal med patienten då situationen lugnat sig och allting går att reda ut eller så låter man det bara passera.

Den här sjuksköterskan är en skam för ssk-kåren anser jag!

Men att det här som beskrevs i DN-artikeln, skulle vara en typisk situation inom psykvården av idag är fel.

EDIT: Ja Enzenn, du har alldeles rätt i att jag var för kategorisk och hade alldeles fel när jag skrev att Vresrosen var cynisk och ynklig. Jag gör en pudelkennel, naturligtvis och vill med detta be Vresrosen om ursäkt.

Eftersom vi diskuterat Säter så har jag gått tillbaka i tråden och läst alla PresidentensDotters inlägg i tråden, där hen beskriver mycket om Sture Bergwalls vardag på Säter och hen beskriver också i korta inlägg Säters inställning till denna sak.

Det som framgår tydligt att det finns ingen stabil psykvård på Säter som nu förvandlats till ett fängelse. Man vänder kappan efter vinden och försäkrar sig om att det inte får ske fler incidenter på bekostnad av de intagna. Det är en kollektiv åtgärd på bekostnad av de som borde få vård, Eller blir plötsligt alla vårdplaner och vården redundant när arslen ska räddas?

Min personliga teori, underbyggd med egna erfarenheter är att kollegor försvaras till varje pris, och när det blir ohållbart håller man skenet uppe beträffande kollegor, men bara utåt. Sen tar itu med avfällingar i diskretion genom utfrysning, och markeringar om vem som har makten oavsett vad som skett eller vem som är inblandad. Det handlar om att hålla skenet uppe, för kollektivets bästa, och vilka som är kollektivet utanför den specifika gemenskapen får vi aldrig svar på.

Jag accepterar din ursäkt med glädje, för vi har fört diskussionen framåt, och du visade färg. En färg jag gillar och respekterar. Det kanske finns hopp för vården med personer som dig. Vi får verkligen hoppas att ingen tokig patient ger sig på dig, och att du vet att skydda dig.

Problemet i Sverige är den kompakta tystnaden och priset folk betalar när de visar civilkurage. Det finns ingen på rätt plats som berättar utifrån verksamheter, så att konstruktivt förändringsarbete kan inledas. Inom rättsväsendet ska det mycket till för att anmäla till JO, eller till en chef på domstolen, för responsen blir mycket negativ, man får inte kritisera eller påtala att det finns värre folk än de i Qvickgänget.

Det är minerad mark, där presumtionen är att personer inom rättsväsendet är 100% goda medborgare och fullständigt hederliga. En statistisk omöjlighet som bara drivs i Sverige. För dessa rötägg inom rättsväsendet får alltid rätt, trots att det är allmänt känt att de har fel!

Sverige är ett underligt land där bilden av Sverige är det enda som har betydelse, inte hur medborgarna mår eller har det. Det finns bara skrivna floskler och så länge det är lugnt, gör alla som de vill, och i Qvickfallet ville de för mycket.

Patetisk debattartikel idag av psykologiprofessorn Christianson och justitierådet Lambertz, som dribblar bort sig i minnesteoretiska formler och överlägset avfärdar journalisten Dan Josefsson som lekman på området. Få personer får det att väckas äckelkänslor som dessa två, anala personligheter; här uppträder de tvenne, lekmän på området förnuft och heder:

http://www.dn.se/debatt/borttrangda-minnen-inte-grund-for-quick-domarna/

-Nä, men vad f*n är nu detta?!

Jag som länge, men kanske inte så väl, har kritiserat DN för att man upplåtit plats för representanter för "Quick-maffian" att sprida sina patetiska självförsvarstal, skrev häromdagen att jag trodde DN hade kloknat och därför inte skulle ge mer utrymme för förtal av SB.

Man får säga att Q-maffian uppvisar en viss intellektuell kreativitet när nu Lambertz och SÅC blir parhästar och tillsammans får galoppera in på DN Debatt.
Nu är inte längre siktet inställt på SB och hans kannibalistiska seriemördarpsyke, utan nu har det vridits mot journalisten Dan Josefsson.

Ett bättre (egentl: värre) exempel på hur man skjuter en budbärare får man nog leta efter.
Förgäves, förmodligen..

Nu talar alltså GL och SÅC om för svenska folket att vi är utsatta och offer för ett aktivt suggererande och att vi därför inte är förmögna att korrekt analysera information.

Detta är alltså orsaken till att en stor del av svenska folket nuförtiden bara inbillar sig att genomförda resningar på ett övertygande sätt visat att SB dömts felaktigt för åtta mord?
Är det inte vad artikelförfattarna just nu försöker med?

Artikeln innehåller en lögn när det anges:


I den första av morddomarna anges i domskälen följande


Oavsett vad man kallar minnesteorierna förefaller det uppenbart att domstolen lagt Christenssons utsaga till grund för domslutet. Alltså ljuger SÅC och GL i artikeln.