Nu förminskar du deras arbete. De gick noga igenom fuppen, tips och skapade själva en framgångsrik teori kring var FS kunnat dumpa kroppen. Det görs inte i en handvändning.
Det spelar ingen roll hur mycket de misstänker. Om åklagaren inte har tillräckligt med bevis får han inte åtala. Kvarndiesel borde ha insett detta, framförallt före överklagandet.
Men även länskrim var med på detta, direkt efter att MJ hittades så åkte ju Kvarnström TILLSAMMANS med folk ifrån Länskrim, det är ju inte så att han åkte helt själv, eller hur?
Polisen gör ju undersökningen, finner tunga indicier emot en person, allt pekar emot denna person enligt utredningen, är det inte då upp till domstolen att avgöra ifall denne befinns som skyldig el ej?
Länskrim var med på resan, inte på åtalet vad jag vet. Det var om åtalet jag skrev. Åklagaren gjorde en dålig bedömning av underlaget för åtalet, och det sågades av både HR och TR. Det borde han ha insett innan han åtalade.
Nu förminskar du deras arbete. De gick noga igenom fuppen, tips och skapade själva en framgångsrik teori kring var FS kunnat dumpa kroppen. Det görs inte i en handvändning.
Det var väl lokala jägare som visade på alt. vägar att söka vid samt det var väl en frivillig som av en slump såg något vid sidan av vägen.
MPS satt väl vid sambandcentralen de två timmar som sökningen pågick. Den uppfattningen fick jag av intervjun med ordf. JK i Go kväll.
Det var väl lokala jägare som visade på alt. vägar att söka vid samt det var väl en frivillig som av en slump såg något vid sidan av vägen.
MPS satt väl vid sambandcentralen de två timmar som sökningen pågick. Den uppfattningen fick jag av intervjun med ordf. JK i Go kväll.
Framför allt gjorde polisen grovjobbet, som uteslöt många platser att söka på.
Det var väl lokala jägare som visade på alt. vägar att söka vid samt det var väl en frivillig som av en slump såg något vid sidan av vägen.
MPS satt väl vid sambandcentralen de två timmar som sökningen pågick. Den uppfattningen fick jag av intervjun av ordf. JK i Go kväll.
MPS samarbetade med lokala jägare och andra människor. Det var inte som Quarrel skrev att de lade ner två timmars arbete och hade tur för resten. Hade inte MPS engagerat sig så hade kroppen kanske aldrig hittats. Vi ska vara tacksamma för deras arbete och glädjas åt deras framgångar som resulterade i en medalj och att Marinas anhöriga fick begrava henne.
Jag skriver detta brev för att det finns en del saker jag behöver få sagt till dig utan att du avbryter..
Dvs. avbryter henne när hon talar.
Jag kan inte se att brevet är någon önskan om att göra slut.
Hon skriver:
Citat:
Min kärlek till dig är i fara, den drunknar i nedåtgående mående. Om det ska finnas någon chans för den som behöver det hända drastiska saker i vårat förhållande.
Citat:
Och detta brev skriver jag för att ge vårt förhållande en absolut sista chans.
Citat:
Att fortsätta som vi gör, det går inte. Det kommer bara leda till att vårat förhållande tar slut. Det behöver hända något drastiskt med vårat förhållande om det ska ha någon chans.
Citat:
Genom att bli särbo så försvinner det dagliga gnisslet. I en ryggsäck med dina ekonomiska problem och dina barn, distanseras ifrån mig.
Citat:
Förhoppningsvis kan vi få vårt förhållande nå nästa nivå, det finns ju inget som säger att vi behöver vara särbo för evigt heller, men det är vad jag ser som möjligt för oss just nu.
Med kärlek.
Marina
Hon ville ge förhållandet en chans genom att de skulle bli särbos, eller hur.
Det finns ett annat brev; FUP, s, 280:
Jag vet egentligen inte hur jag ska säga det här. Jag vet bara att jag måste säga det. Eftersom jag uttrycker mig bättre och inte stakar mig när jag skriver ett brev så har du nu detta i din hand. Det känns inte rätt mot varken mig eller dig att fortsätta försöka att få oss att fungera längre. Det finns viktiga delar av min personlighet som du inte tycker om och det finns delar av din personlighet som jag är både rädd för och ogillar. Jag mår inte så bra tillsammans med dig som jag känner att jag vill göra i ett förhållande. Jag anser att vi båda förtjänar att må bättre än vad vi gör. Jag vet att du inte håller med mig fullt ut men jag måste lyssna på mig själv nu. Jag tycker att vi har haft det upp och ner under hela vårt förhållande men det har som sagt varit både positivt och negativt. Jag tycker styrkan i vårt förhållande alltid har varit att vi haft roligt tillsammans, vi har fått varandra att våga göra nya saker och att vi i många lägen kan tycka att samma saker är kul att göra. Därför hoppas jag att vi även i framtiden skulle kunna ha en bra kontakt och göra saker tillsammans, just för att det är då vi fungerar och har kul.
Jag hoppas verkligen att du skall finna lyckan tillsammans med någon annan, att du skall hitta tillbaka till sina barn och fortsätta bygga på den relationen som du skulle kunna ha tillsammans med dem. Jag vet att du är en överlevare och att du säkert på ett sätt väntat på att det här skulle hända och du kan hantera de känslor som kommer. Själv är jag inte lika säker på att jag kan hantera mina känslor så bra. Jag tycker ju väldigt mycket om dig men jag känner att det inte fungerar, jag har inget intresse av att redogöra det i långa rader här för dig. I grund och botten måste det finnas en vilja och en tro på ett förhållande, jag känner att jag med tiden kommit att tappa båda. Detta är inte ditt fel och jag beskyller dig inte. Det var ett stort kliv för mig från början, att våga satsa på oss. Klivet visade sig vara för stort, jag är inte mogen nog för ett förhållande tillsammans med dig och jag klarar inte av det längre. Jag känner att ett uppbryt är oundvikligt och eftersom ingen av oss blir yngre så känns det dumt att vänta på att det ska gå så långt att vi blivit ovänner. Jag har öppnat mig för dig mer än vad jag gjort för någon annan människa, du har fått se mycket av hur jag tänker och jag hoppas att vi skall kunna finna varandra som vänner.
Jag har en stark tro på att du kan fortsätta den positiva utveckling som jag sett i dig under de år vi varit tillsammans och jag hoppas verkligen att du vill fortsätta på samma sätt. Jag stöttar dig gärna i det om jag får. Jag skulle dessutom bli väldigt glad om du ville stötta mig, kanske till och med känner för att jobba tillsammans med mig när det gäller bildförsäljning och så.
Jag vill inte göra dig arg, jag hoppas att du inte är arg nu. Jag vill inte göra dig ledsen men jag hoppas att du förstår mig och stöttar mig i det här för jag behöver din stöttning. Jag vill att vi båda ska må bra och jag känner att det är dags att göra något åt situationen inte bara hoppas på att den blir bättre när jag någonstans i mitt inre känner att jag inte längre har viljan att kämpa. Jag kommer alltid att ha vårt förhållande som ett positivt minne, något som fick mig att kämpa, bli starkare, förlåta och uträtta saker jag aldrig trodde att jag skulle kunna klara av. Dessutom har vi som jag skrev tidigare till och från haft det riktigt roligt. För allt detta tackar jag dig. Jag hoppas att du känner att du kan minnas oss som något positivt och att du vill fortsätta ha kontakt med mig. Oavsett så känner jag att det är dags nu, även om det finns kärlek så finns inte längre tron och det kommer inte att göra mindre ont bara för att jag väntar och mår dåligt under tiden. Du är en fin människa och du förtjänar att vara lycklig, precis som jag vill få vara.
Med kärlek // Marina[/quote]
Brevet i sammandrag:
Jag hoppas verkligen att du skall finna lyckan tillsammans med någon annan. Det finns delar av din personlighet som jag är både rädd för och ogillar. Jag mår inte så bra tillsammans med dig. Därför hoppas jag att vi även i framtiden skulle kunna ha en bra kontakt och göra saker tillsammans. Detta är inte ditt fel och jag beskyller dig inte. Jag vill inte göra dig arg, jag hoppas att du inte är arg nu. Jag vill inte göra dig ledsen. Jag hoppas att du känner att du kan minnas oss som något positivt och att du vill fortsätta ha kontakt med mig. Du är en fin människa och du förtjänar att vara lycklig.
Eller fritt översatt:
Jag hoppas vid Gud att du snart raggat upp en ny kvinna som inte i förstone ser vad du går för. Jag mår djävligt dåligt tillsammans med dig och kommer framdeles att göra allt för att undvika allt vad kontakt heter. Vet att du är förbannad men kan alltid hoppas att du inte förfaller till hat eller hämnd. Jag kommer hur som helst att se till så att jag snart har en ny partner som i så fall vet hur sådana saker skall hanteras.
Hon gör allt för att bli av med honom, t o m hoppas att han vill fortsätta ha kontakt med henne (och nämner att han kanske skulle kunna få en viss inkomst genom att hjälpa henne med bildförsäljning). – Hon försöker blidka honom; tar själv på sig den största skulden till ”uppbrytet” för att inte förarga honom mer än nödvändigt. Dock är det inte längre tal om att vara särbo; det är ett definitivt slut på det omöjliga förhållandet som MJ med alla till buds stående medel eftersträvar.
Breven från MJ visar att hon inte haft en chans att varken prata eller diskutera på ett normalt sätt med FS; hon har hela tiden fått gå fram med silkesvantar för att undvika nya utfall och vredesutbrott. – Efter bråket ute på sjön den 27/ skrev MJ i någon chatt att FS hade svårt att tackla motgångar, och här kan man livligt föreställa hur han tidigare har reagerat och agerat på MJ:s försök att i olika tonarter söka förmå honom att flytta för gott. - Om hon fick en utskällning för att han tappat sina solglasögon i vattnet, vad skulle hon då inte få när det gått upp för honom att hon menade allvar med att hon ville bli av med hans närvaro i huset? – En badkarsbegravning, eller ett pistolskott?
Vi har tillgång endast till två brev i FUP, och ingen vet hur många skriftliga försök MJ gjort med syftet att FS av egen kraft ska förstå att det oundvikligen är slut. – MJ skriver i de här breven ingenting om att hon tänker hyra ut ett rum till FS; att hon vill ha honom boendes i sin källare tillsammans med familjen Addams. Det hela utmynnar så småningom i att FS lovar söka ny bostad mm, men tiden går och MJ tvingas till slut se honom som inneboende på obestämd tid. Alternativet är att hon riskerar att han slår sönder hela huset för henne; hon känner ett hot i luften och vill till varje pris undvika en öppen konflikt, eller att han försöker hämnas. Det är en otäck situation hon hamnat i, och ingen annan än hon kan lösa den, låt vara att hon i sitt behov av att ventilera saken söker upp olika vänner att prata med; försöker intala sig själv att han ändå gör nytta i hus och trädgård. - I den fromma förhoppningen att FS till slut ska hitta en annan bostad, eller en kvinna han kan nästla sig in hos (”Jag hoppas verkligen att du skall finna lyckan tillsammans med någon annan…”) bidar hon sin tid och försöker samtidigt göra det bästa möjliga av situationen, dvs fortsätter med sina aktiviteter, träffar andra män i smyg för att inte orsaka förargelse, planerar sin semester, osv.
Jag vet egentligen inte hur jag ska säga det här. Jag vet bara att jag måste säga det. Eftersom jag uttrycker mig bättre och inte stakar mig när jag skriver ett brev så har du nu detta i din hand. Det känns inte rätt mot varken mig eller dig att fortsätta försöka att få oss att fungera längre. Det finns viktiga delar av min personlighet som du inte tycker om och det finns delar av din personlighet som jag är både rädd för och ogillar. Jag mår inte så bra tillsammans med dig som jag känner att jag vill göra i ett förhållande. Jag anser att vi båda förtjänar att må bättre än vad vi gör. Jag vet att du inte håller med mig fullt ut men jag måste lyssna på mig själv nu. Jag tycker att vi har haft det upp och ner under hela vårt förhållande men det har som sagt varit både positivt och negativt. Jag tycker styrkan i vårt förhållande alltid har varit att vi haft roligt tillsammans, vi har fått varandra att våga göra nya saker och att vi i många lägen kan tycka att samma saker är kul att göra. Därför hoppas jag att vi även i framtiden skulle kunna ha en bra kontakt och göra saker tillsammans, just för att det är då vi fungerar och har kul.
Jag hoppas verkligen att du skall finna lyckan tillsammans med någon annan, att du skall hitta tillbaka till sina barn och fortsätta bygga på den relationen som du skulle kunna ha tillsammans med dem. Jag vet att du är en överlevare och att du säkert på ett sätt väntat på att det här skulle hända och du kan hantera de känslor som kommer. Själv är jag inte lika säker på att jag kan hantera mina känslor så bra. Jag tycker ju väldigt mycket om dig men jag känner att det inte fungerar, jag har inget intresse av att redogöra det i långa rader här för dig. I grund och botten måste det finnas en vilja och en tro på ett förhållande, jag känner att jag med tiden kommit att tappa båda. Detta är inte ditt fel och jag beskyller dig inte. Det var ett stort kliv för mig från början, att våga satsa på oss. Klivet visade sig vara för stort, jag är inte mogen nog för ett förhållande tillsammans med dig och jag klarar inte av det längre. Jag känner att ett uppbryt är oundvikligt och eftersom ingen av oss blir yngre så känns det dumt att vänta på att det ska gå så långt att vi blivit ovänner. Jag har öppnat mig för dig mer än vad jag gjort för någon annan människa, du har fått se mycket av hur jag tänker och jag hoppas att vi skall kunna finna varandra som vänner.
Jag har en stark tro på att du kan fortsätta den positiva utveckling som jag sett i dig under de år vi varit tillsammans och jag hoppas verkligen att du vill fortsätta på samma sätt. Jag stöttar dig gärna i det om jag får. Jag skulle dessutom bli väldigt glad om du ville stötta mig, kanske till och med känner för att jobba tillsammans med mig när det gäller bildförsäljning och så.
Jag vill inte göra dig arg, jag hoppas att du inte är arg nu. Jag vill inte göra dig ledsen men jag hoppas att du förstår mig och stöttar mig i det här för jag behöver din stöttning. Jag vill att vi båda ska må bra och jag känner att det är dags att göra något åt situationen inte bara hoppas på att den blir bättre när jag någonstans i mitt inre känner att jag inte längre har viljan att kämpa. Jag kommer alltid att ha vårt förhållande som ett positivt minne, något som fick mig att kämpa, bli starkare, förlåta och uträtta saker jag aldrig trodde att jag skulle kunna klara av. Dessutom har vi som jag skrev tidigare till och från haft det riktigt roligt. För allt detta tackar jag dig. Jag hoppas att du känner att du kan minnas oss som något positivt och att du vill fortsätta ha kontakt med mig. Oavsett så känner jag att det är dags nu, även om det finns kärlek så finns inte längre tron och det kommer inte att göra mindre ont bara för att jag väntar och mår dåligt under tiden. Du är en fin människa och du förtjänar att vara lycklig, precis som jag vill få vara.
Med kärlek // Marina
Brevet i sammandrag:
Jag hoppas verkligen att du skall finna lyckan tillsammans med någon annan. Det finns delar av din personlighet som jag är både rädd för och ogillar. Jag mår inte så bra tillsammans med dig. Därför hoppas jag att vi även i framtiden skulle kunna ha en bra kontakt och göra saker tillsammans. Detta är inte ditt fel och jag beskyller dig inte. Jag vill inte göra dig arg, jag hoppas att du inte är arg nu. Jag vill inte göra dig ledsen. Jag hoppas att du känner att du kan minnas oss som något positivt och att du vill fortsätta ha kontakt med mig. Du är en fin människa och du förtjänar att vara lycklig.
Eller fritt översatt:
Jag hoppas vid Gud att du snart raggat upp en ny kvinna som inte i förstone ser vad du går för. Jag mår djävligt dåligt tillsammans med dig och kommer framdeles att göra allt för att undvika allt vad kontakt heter. Vet att du är förbannad men kan alltid hoppas att du inte förfaller till hat eller hämnd. Jag kommer hur som helst att se till så att jag snart har en ny partner som i så fall vet hur sådana saker skall hanteras.
Hon gör allt för att bli av med honom, t o m hoppas att han vill fortsätta ha kontakt med henne (och nämner att han kanske skulle kunna få en viss inkomst genom att hjälpa henne med bildförsäljning). – Hon försöker blidka honom; tar själv på sig den största skulden till ”uppbrytet” för att inte förarga honom mer än nödvändigt. Dock är det inte längre tal om att vara särbo; det är ett definitivt slut på det omöjliga förhållandet som MJ med alla till buds stående medel eftersträvar.
Breven från MJ visar att hon inte haft en chans att varken prata eller diskutera på ett normalt sätt med FS; hon har hela tiden fått gå fram med silkesvantar för att undvika nya utfall och vredesutbrott. – Efter bråket ute på sjön den 27/ skrev MJ i någon chatt att FS hade svårt att tackla motgångar, och här kan man livligt föreställa hur han tidigare har reagerat och agerat på MJ:s försök att i olika tonarter söka förmå honom att flytta för gott. - Om hon fick en utskällning för att han tappat sina solglasögon i vattnet, vad skulle hon då inte få när det gått upp för honom att hon menade allvar med att hon ville bli av med hans närvaro i huset? – En badkarsbegravning, eller ett pistolskott?
Vi har tillgång endast till två brev i FUP, och ingen vet hur många skriftliga försök MJ gjort med syftet att FS av egen kraft ska förstå att det oundvikligen är slut. – MJ skriver i de här breven ingenting om att hon tänker hyra ut ett rum till FS; att hon vill ha honom boendes i sin källare tillsammans med familjen Addams. Det hela utmynnar så småningom i att FS lovar söka ny bostad mm, men tiden går och MJ tvingas till slut se honom som inneboende på obestämd tid. Alternativet är att hon riskerar att han slår sönder hela huset för henne; hon känner ett hot i luften och vill till varje pris undvika en öppen konflikt, eller att han försöker hämnas. Det är en otäck situation hon hamnat i, och ingen annan än hon kan lösa den, låt vara att hon i sitt behov av att ventilera saken söker upp olika vänner att prata med; försöker intala sig själv att han ändå gör nytta i hus och trädgård. - I den fromma förhoppningen att FS till slut ska hitta en annan bostad, eller en kvinna han kan nästla sig in hos (”Jag hoppas verkligen att du skall finna lyckan tillsammans med någon annan…”) bidar hon sin tid och försöker samtidigt göra det bästa möjliga av situationen, dvs fortsätter med sina aktiviteter, träffar andra män i smyg för att inte orsaka förargelse, planerar sin semester, osv.
Vad vi diskuterade var brevet daterat 2009-07-30 och då tror jag hon fortfarande hade förhoppning om att de skulle kunna ha något slags förhållande som särbos.
Vi vet ju att så ej skedde, och att förhållandet senare tog slut.
