2010-08-02, 17:36
#1
Skrev en tråd för ett x antal månader sen om mitt missbruk, jag fick sitta på mariapool i 2veckor och prata med en "psykolog" jag kände att allting började vända för mig, jag kände att allting äntligen hade kommit ut, och att jag äntligen fått den hjälp jag behövde.
Jag fick en medicin utskrivet mot socialfobi, den funkade faktiskt, jag kände att jag kunde röra mig bland folk som jag inte kunnat göra förut. Livet var "bra" kände jag, familjen var lycklig igen och allting kändes bra. Droger hade jag inte i tanken, nu var det skolan och den sociala biten som gällde för mig, ville verkligen ta tag i skolan och sådant. Det gick cirka 3 månader och jag mådde väll relativt bra, allting var som det brukade, men jag saknade känslan av att göra det jag vill, att säga det jag vill och utföra det. Jag sluta med droger, alkohol och liknande, det gjorde min familj glad. Villket gjorde mig lyckligare, men jag saknade att träffa kompisar och tjejer, men jag ville verkligen få detta att funka, jag hade sårat min familj tillräckligt.
Problemet var att jag kände mig ensam som förut, jag hade inte kontakt med mina vänner som jag hade när jag missbrukade alkohol, jag var bara med mig själv i mitt rum. En dag gick jag till systemet och köpte sprit, ville känna kännslan att vara full och inte bry sig vad andra tyckte, att kunna umgås och vara en "svensson", jag fick kontakt med mina kompisar igen och allting kändes äntligen BRA! Dagarna då jag inte hade alkohol blev jag sittandes i mitt rum, jag ville ha alkohol som gjorde mig till en "normal" personn som kunde umgås med vem som helst. Jag började dricka igen ,och mitt sociala liv var bättre än någon sin, jag gick på fester med kompisar och fick tjejer intresserad av mig, Det var såhär jag ville leva, men alkoholen bevödes för att kunna leva mitt "drömliv". Jag har gått till psykologer osvosv, men ingeting hjälper mig, jag känner mig misslyckad som jag kanske är, jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Vad hade ni gjort? druckit alkohol och leva drömmen? eller leva utan "droger" men leva ett tråkigt liv..
Tack för seriös svar..
Jag fick en medicin utskrivet mot socialfobi, den funkade faktiskt, jag kände att jag kunde röra mig bland folk som jag inte kunnat göra förut. Livet var "bra" kände jag, familjen var lycklig igen och allting kändes bra. Droger hade jag inte i tanken, nu var det skolan och den sociala biten som gällde för mig, ville verkligen ta tag i skolan och sådant. Det gick cirka 3 månader och jag mådde väll relativt bra, allting var som det brukade, men jag saknade känslan av att göra det jag vill, att säga det jag vill och utföra det. Jag sluta med droger, alkohol och liknande, det gjorde min familj glad. Villket gjorde mig lyckligare, men jag saknade att träffa kompisar och tjejer, men jag ville verkligen få detta att funka, jag hade sårat min familj tillräckligt.
Problemet var att jag kände mig ensam som förut, jag hade inte kontakt med mina vänner som jag hade när jag missbrukade alkohol, jag var bara med mig själv i mitt rum. En dag gick jag till systemet och köpte sprit, ville känna kännslan att vara full och inte bry sig vad andra tyckte, att kunna umgås och vara en "svensson", jag fick kontakt med mina kompisar igen och allting kändes äntligen BRA! Dagarna då jag inte hade alkohol blev jag sittandes i mitt rum, jag ville ha alkohol som gjorde mig till en "normal" personn som kunde umgås med vem som helst. Jag började dricka igen ,och mitt sociala liv var bättre än någon sin, jag gick på fester med kompisar och fick tjejer intresserad av mig, Det var såhär jag ville leva, men alkoholen bevödes för att kunna leva mitt "drömliv". Jag har gått till psykologer osvosv, men ingeting hjälper mig, jag känner mig misslyckad som jag kanske är, jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Vad hade ni gjort? druckit alkohol och leva drömmen? eller leva utan "droger" men leva ett tråkigt liv..
Tack för seriös svar..
