Hur lätt är det att leva på socialbidrag?

I politikforumet är det många intressanta diskussioner om bidragsnivåer, och just socialbidragsnivån är jag lite intresserad av nu.

Har ni några egna erfarenheter av att leva på denna mängd pengar? Kan ni i så fall beskriva hur det
var?

Relevant följdinformation kan vara t.ex:

Var du ensamstående eller hade du familj?
Vilken sorts bostad hade du?
Ser du dig själv som en ekonomisk person, dvs vet du hur man drar åt svångremmen och snålar?
Hur kändes det mentalt att leva på just "socialbidrag"? (Somliga verkar finna detta väldigt skamligt).
Var det nån som såg ner på dig för att du hade socialbidrag?

När jag pluggade levde jag på ca 4000/månad och det var inga som helst problem (köpte aldrig kläder etc), men då umgicks jag ju med andra personer som inte heller hade så mycket pengar, så det var ju "jämställt" i den kretsen. Sen var det ju 18 år sen, nuförtiden är säkert ytan viktigare?

Tycker det är konstigt att du inte får något svar på detta, skulle tippa på att minst en gång i veckan är det någon här som har det som sin högsta dröm att få leva på soc.
Var är dom nu????

Jag är ensamstående.
Jag bor i en tvåa som kostar 4300 i månaden.
Jag vet hur man gör för att snåla.
Jag finner det inte direkt skamligt, men det är inget jag basunerar ut bland folk direkt. Men om någon undrar så säger jag som det är.
Ingen i min familj eller bland mina vänner ser ner på mig, men det finns ett och annat stolpskott på nätet som skällt ut mig och sagt åt mig att skaffa ett jobb.

I övrigt kan jag säga att det finns roligare saker att göra än att leva på soc. Jag gör det inte för att försöka leva på andras skattepengar utan jag gör det för att jag inte har nåt annat val just nu. Lite jobbigt är det att behöva redovisa en massa för soc och har det trillat in nåt på kontot så måste dom veta vad det är och vad det kommer ifrån. Lite övervakad känner jag mig emellanåt.

Jag får pengar från f-kassan, restan betalt soc ut.
Hyra 3k6.
El ca: 650:-
Så efter allt e pröjsat har ja 2lök å köpa mat osv för i månaden...
Inget att sträva efter, jag överlever, men det är knappt.

Skamligt, njae, men det är jävligt jobbigt, önskar mig ett riktigt jobb med en vettig lön.

Tack för info. Hur går det att leva ungefär? Går det att roa sig?

Jag har hört folk säga att gå och fika en gång per månad är en lyx, och det är ju tragiskt om det är så. Samtidigt tänker jag att det måste vara omöjligt att beräkna socialbidragets storlek (från socialtjänstens sida) så exakt att det inte ens blir 50 kr kvar i slutet av månaden? Den som lever på lite extra nudlar måste ju få pengar över gentemot den som inte gör det?

Det är synd att just socialbidrag räknas som skamligt av somliga. Det borde inte spela nån roll om det är socialbidrag eller t.ex A-kassa, då man inte får A-kassa om man inte jobbat X antal månader., etc. Om man inte hunnit med det är det inte skamligt.

OK, det låter knappt, det blir inga luncher ute det.

Men hyran låter dyr?

Dyr? Inte direkt lätt att hitta något billigare än så idag skulle jag snarare säga.

Det hela beror ju på hur mycket räkningar och utgifter man har som inte soc står för. Jag har en del sånt så jag har 1500-2000 kvar varje månad att göra vad jag vill för. Och jag har den turen att jag har folk omkring mig som kan hjälpa mig med pengar om det behövs.

Det är djävligt jobbigt ska du veta!!!

Varenda månad ska du komma in med papper om alla inkomster och utgifter och allt du gjort!

Har du ex. inte gått igenom AF program så kan dom stänga av dig när som helst!

LJUGER DU och dom kommer på dig så är det FÄNGELSE UTAN att passera GÅ!!!

Det är STENHÅRDA REGLER!!!

Säger du nej till ett jobb dom anvisar så är det indraget socialbidrag omedelbart!

Det ska vara hårt och jobbigt, och det är inte mer än rätt att bidraget ryker om ett arbete avvisas.

Det är oss skattebetalares pengar ni lever på så var tacksam och gör det som krävs av er.

Äh! Jag menade skatten

ensamstående i början av år 2000
1an, 38kvm, hyran på 3000:-
efter allt räkningar hade jag ca 2500:- kvar att leva på, till mat och div.
ja som ekonomisk person, fick ju snåla och var alltid pank!""
nej, de flesta som jag umgicks hade själv ont om pengar,
nej, det känns inte alls skamlig, jag var ung och hade inga pengar, det var ju det enda lösningen, vad kunde man göra?! däremot var det mer frustrerande när pengar inte räckte till lyxvanor, du vet går på bio, köper kläder, äta ute m.m,
man klarar sig rätt ok med socialbidrag som man får idag, du kan även söker bostadsbidrag, man får ett tak över huvud, mat på bordet, men lyxliv finns inte.